yosofine

Det är ofta jag lyssnar på eller hamnar i samtal där livet och omöjligheten tar överhand. Vårt perspektiv är fastlåst vid att våra liv ser ut så här och att det inte finns något vi kan göra åt det.

Men det är inte sant. Jag kan säga det med sådan övertygelse just därför att jag tror att Gud finns. Och just på grund av denna lilla tro jag har så är jag inte utelämnad till mig själv och mina förmågor.

Det är på grund av att Gud finns som det finns andra vägar. Jag behöver inte själv se dem nu eller veta exakt hur det kommer gå till. Det räcker med att överlämna det där tunga till Han som vet.

Hur gör man då? Vaddå överlämna? Jo det du brottas med som du inte finner någon lösning på, det som inte verkar finnas någon utväg i. Berätta det för Gud och säg att jag pallar inte av det här, jag vet inte hur jag går vidare. Kan du hjälpa mig? Hjälp mig att se, höra och förstå och framförallt vilja.

Det är aldrig Gud som förändras, det är vi. Det är vi, människan som har en sådan möjlighet. Vi kan förändras, det är inte omöjligt, det är faktiskt helt naturligt.

Gud är god och Hans nåd varar i evighet.