yosofine

Det finns en sång som jag många gånger sjungit rakt från mitt hjärtas mörkaste dagar. Och det har varit skrämmande hur precist sången beskriver mitt liv. Sån tröst att veta att författaren till sången skrev denna text 1855. Dessa känslor som jag bär på är inga nyheter varken för jorden jag går på eller Guden jag tror på. För 160 år sedan var Guds nåd och kärlek likadan som den är nu. Så även om jag har svårt att tro att det finns en utväg. Eller även när jag tror att det aldrig kommer gå. Så finns det personer som levt före mig som bevisar motsatsen. Det tycker jag är skönt att vila i.

"Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god! När vi frestas, när vi prövas, vill Han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ned av oro, glömmer att vi har en vän som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag? Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag. Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill Han trösta, den som vacklar ger Han stöd.

Är du bitter och besviken? Har ditt hjärta djupa sår? Säg till Jesus hur du känner, våga tro att Han förstår! Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång. Älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång!"