blodsband och passerad tid
Jag rensar ännu mer här hemma. Finns många lådor och gömmor att rensa i. Inte bara förflutet och drömmar och föreställningar som rensas bort utan väldigt mycket rent skräp. Jag brukar ofta lägga en del papper som jag inte orkar kolla i, i en hög. Och sen när jag städar snabbt en dag så hamnar den där högen i en låda eller burk. Sen kan det gå rätt lång tid innan jag tar itu med de 3 år gamla födelsedagskorten och "kom ihåg"-lapparna. Men nu gör jag en liten sån rensning. De börjar faktiskt ta slut tack och lov! Och jag känner mig inte ett dugg nostalgisk. Nu gör vi plats för den ovissa framtiden. Hurra!
Jag hittade ett brev som jag fick från min lillebror när jag fyllde 28år för hemskans längesen, det kommer märkas senare i höst. Det fanns delar av brevet som var så fint så jag tänkte dela med mig av det.
"Du verkar ha kommit fram till hur du vill ha det i ditt liv. Det hade jag inte trott när du slutade gymnasiet och drog upp till sthlm coh flummade runt på olika utbildningar. Hehe... men om man ser tillbaka på dina år så ser man ju faktiskt en röd tråd. Det du har pluggat och jobbat med har kretsat kring liknande saker och det är det som har gjort dig till den du är idag.
... Att växa upp är inte lätt. Det tvingar dig att tänka på ett nytt sätt och agera på ett nytt sätt. Att växa upp är nog lite som att resa jorden runt. Alla intryck, människor och saker tvingar dig att tänka på olika saker. Det ger genast perspektiv och det gör att man förstår mer om livet och jorden. Jag har inte rest jorden runt, och jag har inte vuxit upp än. Men eftersom att jag alltid tror att jag har rätt, så ser jag fram emot ett liv präglat utav att växa upp. Det hoppas jag att du gör också.
Kärlek, Din bror ..."
Det är fint ändå med relationer som går så långt tillbaka att de kan se en röd tråd i livet. Framförallt fint när man inte alltid själv gör det.
Och tänk vad fint att livet handlar om att växa upp. En liten bit i taget. Tänk att vi aldrig blir klara utan att vi ständigt hela tiden kan förnyas och mogna in i en ny tid. Det känns väldigt hoppfullt. Så vill jag ha det till den dag jag dör.
Jag hittade ett brev som jag fick från min lillebror när jag fyllde 28år för hemskans längesen, det kommer märkas senare i höst. Det fanns delar av brevet som var så fint så jag tänkte dela med mig av det.
"Du verkar ha kommit fram till hur du vill ha det i ditt liv. Det hade jag inte trott när du slutade gymnasiet och drog upp till sthlm coh flummade runt på olika utbildningar. Hehe... men om man ser tillbaka på dina år så ser man ju faktiskt en röd tråd. Det du har pluggat och jobbat med har kretsat kring liknande saker och det är det som har gjort dig till den du är idag.
... Att växa upp är inte lätt. Det tvingar dig att tänka på ett nytt sätt och agera på ett nytt sätt. Att växa upp är nog lite som att resa jorden runt. Alla intryck, människor och saker tvingar dig att tänka på olika saker. Det ger genast perspektiv och det gör att man förstår mer om livet och jorden. Jag har inte rest jorden runt, och jag har inte vuxit upp än. Men eftersom att jag alltid tror att jag har rätt, så ser jag fram emot ett liv präglat utav att växa upp. Det hoppas jag att du gör också.
Kärlek, Din bror ..."
Det är fint ändå med relationer som går så långt tillbaka att de kan se en röd tråd i livet. Framförallt fint när man inte alltid själv gör det.
Och tänk vad fint att livet handlar om att växa upp. En liten bit i taget. Tänk att vi aldrig blir klara utan att vi ständigt hela tiden kan förnyas och mogna in i en ny tid. Det känns väldigt hoppfullt. Så vill jag ha det till den dag jag dör.
Kommentarer
Trackback
