yosofine -

ett medvetet steg i längtans riktning

I onsdags var min husgrupp hemma hos mig och vi hade en gäst som pratade om hur hans hjärta har tänts för människor i olika sekter. Han berättade med passion om hans relationer med människor som försökt omvända honom men som snarare lett honom in i en djupare relation med Jesus och istället väckt en nöd för dessa människor. Det var väldigt inspirerande att få lyssna till honom och hans tankar på hur vi tar vår tro på allvar.

Jag blir ofta väldigt inspirerad rent allmänt för mitt liv när jag får höra såna här människor berätta om sina erfarenheter. Det är samma känsla som väcks när jag läser "no compromise" av Melody Green som handlar om Keith Greens liv. Jag har även sett dokumentären om hans liv och blir helt tokpeppad. Det är ju sådär jag vill leva. Som att tron är på riktigt och påverkar allt i mitt liv. På sätt och vis så har jag det kanske så men jag vill inte ha det på sätt och vis.

Jag vill ha det genomsyrat. Jag vill få samtalen i kön på snabbköpet och jag vill kunna erbjuda förbön på bussen. Inte så att jag ska stå och tvinga folk till det. Utan när det kommer helt naturligt därför.

Jag har en vän som stängt in satanister i en garderob för att visa för dem skillnaden mellan mörker och ljus. Han berättar ofta om historier där han får prata med folk om Jesus. Det känns som att vissa har det väldigt naturligt. Är det för att de har en särskild gåva för det? Kan en person som inte har en sådan "gåva" ändå få mer av det livet? Kan man träna upp någon form av lyhördhet och närvaro så man kan hamna i de där situationerna?

Jag vet inte om alla kristna känner den här längtan. Ibland tänker jag att det kanske är det vi brukar kalla för väckelse. Folk som längtar efter att Gud ska uppenbara sig mer i våra liv. Jag kan inte hjälpa att tro att det kanske är så att det hänger lite på mig. Att jag ska vilja ta det när det kommer, för det kommer säkert vara obekvämt till en början. Det kommer säkert finnas folk i närheten som höjer på ögonbrynen. Men tror du inte att det kan vara värt det i slutändan?

Jag har märkt att när jag börjat be för vissa saker som har de sedan hänt helt naturligt. Så jag har bestämt mig för att börja be om mer sånt här i mitt liv. Min förhoppning är att det kommer leda mig vidare tills det är helt naturligt. Åh vad roligt det ska bli!

2010-10-29 @ 11:52:49 Yosofines betraktelser Permalink

Kommentarer

Postat av: Jonas Lundström

hmmm... Låsa in satanister i garderoben låter inte speciellt eftersträvansvärt i mina öron. Och det där med sekter, dels tror jag sekterna har mycket att lära andra kristna, och dels tycker jag det är viktigare att göra motstånd mot den sekt som Sverige utgör.

Fö - vet inte om du kände igen mig, men det var jag som hejade på dig (visst var det du?) och Markus Fröding på Järnvägsgatan igår. Jobbar du på Deed eller så?

2010-10-29 @ 18:51:52
URL: http://www.jlundstrom.se

Postat av: yosofine

Hej Jonas!

Ja men då var det ju rätt! Jag tyckte att det var du men kände inte igen dig i skägg! Det stämmer, jag jobbar på Deed!

Nej jag ser inte det som något eftersträvansvärt att stänga in satanister i en garderob. Fast jag skulle älska att få leva så där att samtal om Jesus var en helt naturlig del av mitt liv. Och då framförallt med okristna, med kristna pratar jag redan om Jesus men det blir liksom inte riktigt samma sak!

Jag tror att vi människor har mycket att lära av varandra. Jag brinner inte jättemycket just för sekter. Men jag kan drabbas av nöd för dem som blir så förblindade i något som verkligen är helt ologiskt. Även om man till viss del kanske själv kan anklagas för att vara sån...

2010-10-29 @ 19:36:30

Trackback