yosofine

Visste du att det finns personer som upplever att någon av deras kroppsdelar inte tillhör dem? Det kan tillexempel vara så att en person känner att den här armen som hänger här på min vänstra sida den är främmande för mig. Det kan till och med gå så långt att personerna opererar bort kroppsdelen som de inte känner tillhör deras kropp.

Och tv underhåller oss med människoöden där de inte kan hantera sin ekonomi, samlar på tok för mycket saker, tar på sig för stora renoveringar osv. Allt detta för att vi kanske iallafall litegrann ska känna oss bättre till mods. Jag är iallafall inte som den eller den.

Eller för att vi ska känna igen oss och känna att jag inte är ensam. Och det är en viktig känsla att få bekräftad.

Men någonstans så är det ju något som blivit lite fel. För det verkar som att vi blivit så vana vid alla dessa "egenheter" att vi inte längre ser på dem som något som inte är helt friskt. För när man betraktar paren som inte får sin ekonomi att fungera i "skuldfällan" så inser man rätt snabbt att det finns mycket annat där också. Inte sällan har programmet också gått ut på att paret ska bli bättre på att kommunicera med varandra, öka respekten och tilliten eller liknande.

I samhället är det svårt att få pengar till förebyggande åtgärder för tillexempel uttråkade ungdomar. Och istället tvingas samhället betala enorma summor för att städa upp efter det som blir resultatet.

Idag dör flera tusen barn runt om i världen för att de inte fått någon mat att äta. Just nu föds ett barn in i fattigdom. Det pågår krig runtom i världen och gör livet osäkert och instabilt för flera miljoner människor. Just nu.

Vi har hamnat i nån sits där vi istället för att behandla själva sjukdomen endast tar itu med våra symptom. Och det här tror jag gäller på flera nivåer i våra liv och i samhället och världen. Därför att vi blivit så vana vid sjukdomen att vi inte ens reflekterar över att det är sjukt. Och framförallt kanske för att vi glömt bort att det som är sjukt kan bli friskt.

Och här kommer då utmaningen till mig och alla som tror på en levande Gud. Min uppgift är att gå ut i världen och berätta det glada budskapet. Om att det finns möjlighet att bli frisk. Det finns en möjlighet till förändring för ditt liv och din situation. Men först av allt måste vi som tror, också tro att det finns en sådan möjlighet. Ibland känns det som att även vi blivit så vana vid all sjukdom att vi glömt bort vad det är vi tror på. Vi är rädda för att kränka eller komma med pekpinnar. Eller så är vi så upptagna med vårt eget att vi inte vill se att vi faktiskt kan bidra till förändring. Därför köper vi inte ens rättvisemärkt kaffe, för det är ju inte säkert att det gör nån skillnad ändå.

Men jag tror på en Gud som kan göra under. En Gud som vill förändring, som vill komma med överflödande liv. En Gud som går till roten med vår törst och vill släcka den med levande vatten. Och det får konsekvenser i mitt liv. Jag kan inte stå tyst och bara acceptera allt det sjuka. Men jag kan ge av det jag själv har fått. Nämligen smaken av Guds rike redan här och nu. Och det genom att erbjuda möjligheten att tro på att det går att bli frisk att det går att förändra. Och det får praktiska konsekvenser i mitt sätt att leva. Jag tror att jag kan påverka miljöförstöring och klimathot genom att vara mer konsekvent och genomtänkt med vad jag köper och hur jag hanterar det jag köpt. Och jag tror att det är viktigt att bry sig om varje liten del av oss människor. Att vägra acceptera våld som ett sätt att lösa problem. Att våga stå upp för alternativa sätt att leva och ta hand om familj. Och kampen blir att hålla mig vaken, och trots motgångar fästa blicken på Jesus.