yosofine

Vissa dagar vill jag bara vara tyst. Och för det mesta så är jag det då också. Jag går omkring, fixar med saker, åker och slänger sopsortering och tar promenader. Men jag håller mig för mig själv. Det är dagar när det är för många tankar i huvudet. Dagar då jag känner att jag inte orkar med mer. Jag får nog av mitt eget.

Har ofta förr haft dåligt samvete över att jag inte orkat möta situationer. Inte orkat se eller höra. Men det är ju för att jag har varit fullt upptagen med mig själv hela tiden. Nu är det några dagar nån gång ibland som jag har dessa dagar. De allra flesta dagar kan jag vara stark. Möta problem och ta itu med sånt som måste göras. Nu har jag bara grottdagar ibland och det känner jag en viss frihet i att få ha. Även om det såklart inte kommer ostraffat. Den senaste tidens händelser har gett mig ont i magen.

Så idag har det kanske inte blivit jättemycket gjort. Jag vaknade iallafall av mig själv i skaplig tid och jag har hunnit slänga sorteringen och röjja i min klädkammare. Kanske har jag snart arbetat mig igenom de högar av saker som bara ligger och väntar på min omsorg.
Detta är min absolut första tavla jag gjort. Den gjorde jag till minne av Farfar. Har fått många bibelord av Farfar men det här är nog det jag läst mest och som präglat mig mest. Han gav mig det i en tid då gråten var nära till hands. Han visste inget men de där orden talade rakt in i mitt liv och min sorg då. "Alltid här" betyder att Gud alltid är med mig och att minnet av Farfar också alltid är mig nära.