nu är det inte långt kvar!

Den som väntar på något gott väntar inte för länge. Snart om inte alls lång tid kommer jag berätta vad jag lagt de senaste dagarna på!
Tills dess får du några bilder från i höstas då jag plockade 15kg svamp med mina päron.
5 kg fick jag med mig hem!

Det nyas möjligheter

Det här blir nog årets sista inlägg. Och orden hittar jag från min andaktsbok som följt mig det här året.
"Det är en konst att kunna börja på nytt, att helt kunna ta avsked av det som varit. Kanske något avgörande sker i ditt liv då du måste lämna allt det gamla och invanda. Det kan ge dig tillfälle att fördjupa gemenskapen med Gud. Det som varit har bringat dig en del glädje och en del sorg, en del nåd och en del synd. Guds nåd får du vara tacksam för och din synd får du ångra och be om förlåtelse för. Allt som Gud i nåd har gett dig får du ta med in i det nya. Allt det verkligt positiva har en evighetsdimension. Du har alltid förblivit Guds älskade barn, glöm inte det, och Han har bevisat dig sin trofasthet på många sätt. Det får du bevara som en dyrbar skatt. Din synd behöver du däremot inte alls släpa med dig in i det nya. Du får lägga den i Guds barmhärtighet, och då utplånar han den så att den inte mer finns. Det som Gud gör, gör han alltid bra. När han förlåter, gör han det helt och fullt. Du får med lätta steg gå in i det nya och behöver inte vara böjd under en tung börda. Guds Lamm bär din börda. Han bär den till Fadern och Fadern tar emot den med glädje. Ja, det är en glädje för Fadern att få visa dig sin barmhärtighet. Allt det som varit, din synd, din sorg, din smärta, vila i Faderns famn. Du behöver inte oroa dig för något. Du kan trygg gå in i det nyas möjligheter."

bästa fiket i stan

Efter en dag på stan i nyköping är ett besök på hellmans obligatoriskt. Här bakar de eget bröd i stenugn och använder ekologiskt mjöl. Kaffet är rättvisemärkt och kommer från etiopien. De har inrett den gamla stugan i fina tyger från jobstryckeri och andas svensk tradition på nytt vis. Jag älskart!

 

Det blev inte så mycket shoppat för mig. Vi hittade julklappar till mina kusiner och jag köpte sminkbortagningsmedel. Men det är alltid mysigt att strosa runt i nyköping. Framförallt när man får sätta sig efter ett tag och avnjuta gott fika!


God Jul

I början av december gästbloggade jag hos min vän för dig som missade det postar jag om det igen här.

Det här året som gått har varit något av ett besvikelsens år för både mig och många av mina vänner. Det har varit som att det vi önskat nästan allra mest är just det vi inte fick. Som om en osynlig hand ledde oss bort från allt det och förde oss rakt ut i ovissheten. Rakt ut i tomhet och förvirring.

I somras läste jag en text av en munk som heter Wilfrid Stinissen och han skrev att som kristen så är det realistiskt att tro att Gud kan göra under. Att saker kan ske som är bortom alla förklaringar. Men hur ska vi våga tro det när allt i vår omvärld säger något annat?

Förändringar kan tvingas på oss, de flesta är nog sådana. Och det är inte konstigt att vi i dessa stunder panikartat greppar tag i det vi kan nå och desperat håller fast vid dem. Det måste vara en naturlig instinkt. Men vad gör det med oss? Jag har haft tid att fundera över det den sista tiden. Över vad de olika saker jag desperat håller fast vid gör med mig. Inte just själva sakerna de är harmlösa. Men mer bilden, drömmen, tanken som jag inte vill släppa. Som jag på alla sätt som går försöker stanna vid. Det blir ett sätt att försöka kontrollera det jag nu står i, men kanske främst ett sätt att kontrollera framtiden.

Och här tror jag att i alla fall jag har väldigt mycket att lära. Att våga släppa taget om allt. Idag bäddade jag om i sängen och insåg att påslakanet som jag köpte för snart ett år sedan som passade så bra in i min bild av hur min framtid skulle se ut. Inte längre passar mig. Det värsta är att jag inte ens hunnit använda det en enda gång. Och jag insåg nu när jag för första gången bäddade sängen med det att det inte är min stil längre, men det var inte förrän jag tog det ut ur skåpet för att använda det som jag upptäckte detta. Det hade lika gärna kunnat ligga kvar och närt den där avlägsna drömmen.  Är det här Guds sätt att påminna mig om att framtiden inte är något som jag kan påverka?

Det obehagliga är att det här kan pågå år ut och år in. Vi stressar på i livet och kämpar för att uppehålla de drömmar och idéer vi har för våra liv. Och i motgångarna så kanske vi luras att acceptera den realistiska verkligheten att det inte blir bättre än så här. Och så fortsätter karusellen.

Men nu finns det något som varje år ger dig möjlighet att hoppa ur karusellen, ställa dig vid sidan om och förbereda för någon annans ankomst. Varje år vid advent inleder vi väntan. Väntan på Herrens ankomst som vi firar minnet av på Julafton. Men julafton är också en påminnelse om att Han ska komma igen.  Det är en tid då stillheten och väntan får prägla våra liv. Vi tillåts lugna ned oss, tända ljus stanna inne. Men också påminna oss om vem vi väntar på, och vad det är Han kommer med. ”Det är en gåva som är av ett annat slag än de gåvor vi ger varandra var dag” sjunger barnkören.

Häromdagen läste jag en text från tidigare nämnd munk där han skrev att väntan är bra för oss. Därför att den förbereder oss på det som komma skall. Vår längtan driver oss ibland till vansinne. Men den präglar oss också, ödmjukar oss gör oss mer mänskliga. Så att när dagen kommer när väntans tid är över kan vi med öppna armar omsluta vår väntans objekt. ”Öppna din tillstängda dörr i ditt hus så lyser i mörkret ett litet ljus.”

Julafton ligger också lämpligt nära årets slut. Det blir så tydligt hur vi får en ny chans vid jul att ställa om hitta en ny riktning för våra liv och när det nya året kommer få börja om på ett nytt blad, ett nytt år med nya möjligheter.

I år har jag tagit upp en gammal tradition. Jag har i år tillverkat egna julkort som jag ska skicka till de närmsta. För varje kort jag gjort har jag kommit på en ny person. Mitt lilla projekt slutade med 24 kort, än så länge. Det gör att jag känner mig rik, och jag kan se fram emot det nya som väntar oss alla. Jag kan därför inte hålla mig utan vill redan nu önska er alla en riktigt God Jul och ett riktigt riktigt Gott Nytt År!


revolutionerande fakta

Nu börjar jag förbereda för nya tider. Det innebär också att jag håller på och ser över fler möjligheter med mitt bloggande. Jag har länge velat göra tidsinställda blogginlägg och inatt upptäckte jag att det varit möjligt hela tiden. Mitt framför näsan på mig. Det kommer göra att jag kan lägga upp inlägg även tider då jag har lite mer att göra. Men det innebär framförallt att jag inte behöver gå och hålla på vissa blogginlägg i huvudet tills jag glömmer dem bara för att jag inte vill spruta ur mig tre på raken vilket jag ändå gör ibland.
Annat som är nytt är att det går att följa mig via bloglovin. Om du skulle vilja prenumerera på min blogg kan du enkelt trycka på den lilla "följ bloggen" knappen till höger på skärmen.
Tänk vad spännande det är med all denna teknik. Jag känner mig som 17 igen då jag gjorde egna sidor och höll på med olika koder. Under julledigheten ska jag jobba tillsammans med min bror på lite nytt utseende och annat smått och gått!
Det ligger på att göra listan att hitta orsaken till varför jag inte längre kan dela upp texten i olika avsnitt. Sen jag ändra webläsare blir allt en enda text och det ogillar jag. Hur ser det ut när du läser? Ska jag ha större typsnittt? Annat typsnitt?
Är det något du som läsare saknar eller önskar från mig och min lilla blogg? Följ min blogg med bloglovin

julkonsert att minnas

I fredags var det dags för julkonserten Achtung Christmas. Det var en upprepning av förra årets succé och jag måste säga att det här året blev minst lika succéartat! Jag fick dessutom rycka in som någonslags ljudtekniker eftersom konserten var på mitt jobb. Det var kul, framförallt att konserten blev av (inte helt utan tjat från mig :))!
Om du missade den har du här chansen att få höra åtminstone en av låtarna som framfördes!

julfint

Jag gillar att skapa små öar av olika saker. Just nu har jag lite för många öar hemma. I min drömvärld skulle det vara lite mer yta emellan öarna. Dessa kluster kan bestå av olika saker. 
Jag blandar gärna gammalt och nytt. Renen står så vackert glittrande.
Jag har visat mitt fönster förut men så här ser det ut i dagsljus.
Farmor får sällskap av retroradio och konservburksljusstake. Farfars pelargon står också framme. Jag ställer inte undan dem på vintern, de får stå framme, om några veckor kommer nog de första blommorna så brukar det vara.
I år är min adventsljusstake djuptröd. Den håller mig sällskap på matbordet.
Mitt senaste inköp är lite mer hopp. Det höll ett kort tag på att ta slut så jag fick fylla på med lite till. Jag gillar verkligen den här bokstavstrenden. Även om man kan se sig lite trött på det i alla magasin och bloggar.

sjung till Jesus

Och sången jag sjungit så många gånger. Lyfter mig upp och bär mig i sina armar. Ända in i nattens sömn.

jag hade en dröm

Härom natten, eller det var väl snarare morgon, hade jag en dröm. Den var så rolig så jag vill dela med mig av den. Jag drömde att jag stod på en scen, framför mig stod bänkar uppradade som i en kyrka. Känslan var att jag var där med jobbet. I bänkarna satt massa människor, styrelsefolk från viktiga organisationer, gamla klasskompisar, ungdomar från cafét och några gamla vänner från hemförsamling. En stund innan bilden där jag står på scenen har jag stått bredvid Lotta som stod och skar gurka i köket. Ganska tjocka skivor gurka. Hon bar sedan in dem i ett annat rum. Lotta satt nu på en av bänkarna tillsammans med mina andra gamla kompisar och brevid henne satt gurkskivorna. Japp de satt där på högkant bredvid henne för det var nämligen Lottas klasskompisar.
Jag vet inte riktigt vad jag gör på scen jag tror jag hade ansvaret för något under kvällen. Och jag presenterar nästa nummer tror jag. Ut kommer en helgalen (alltså smått tokig) kille som e heltänd på Jesus. Han har skrivit en sång och texten var helt sjuk, men den kommer jag inte ihåg mer än "alla ska bli frälsta". Han åmar sig och sjunger, viftar med händerna och springer fram och tillbaka på scenen. Jag står där smått förskräckt jag vänder mig om och ser "Smurfen" stå längre bak på scenen , en kille som alltid klädde ut sig till smurf när vi hade maskerad med bönegänget. Han står där i smurfdräkten och dansar bakom dj-bordet. Vid sidan av scenen sitter också en man och spelar piano till technomusiken som den heltända killen sjunger till (fortfarande den där väckelsesången).
Jag ser ut över publiken smått förskräckt eftersom de inte var där för ett väckelsemöte utan i något helt annat syfte som jag inte minns. Jag kollar på Lotta som har sina klasskompisar, gurkskivorna, med sig. Hon nickar åt sidan och säger att "som tur är tog jag inte in alla skivorna på en gång". Jag känner mig vimmelkantig.
Från sidoingången kommer så en kille lunkande, han är lite mullig, lång och har axellångt blont hår. Chippen! Chippen är här! Han om någon kommer neutralisera den här scenen tänkte jag. Sen vaknade jag.
Drömmen är ju inte i klass med den beatboxande sälen men ändå kanske lite nära?

fyndat

När jag var på tikva kursen i Huskvarna hann jag såklart med ett besök på Bra&Begagnat. Där hittade en sån fantastisk liten grej!
Eller så värst liten kanske den inte är. Måtten är ca 150x120cm
Det är en klänning, tryckt på ett tyg. För endast 20 kr!
Den väntar bara på att jag ska klippa ut den och sy ihop den. Tänkte att det skulle bli min julklänning. Men jag har ännu inte haft ro att sätta igång.

en bild säger mer än tusen ord

Dagens pepp.
bild hämtad härifrån

gästbloggar

Idag bloggar jag hos min vän Elisabet, hon som just nu har en adventskalender på sin blogg! Kika in här för att läsa mitt inlägg!

ett litet tips

En god vän till mig har kommit med ett grymt bra initiativ. Alla dagar fram till jul kommer olika kvinnor som hon känner blogga på hennes blogg. En riktigt spännande adventskalender, man vet aldrig vad som kommer dyka upp! Om ett par dagar är det min tur att gästblogga där. Men jag tycker du redan nu ska följa med!
Stig in till Elisabeths Adventskalender!

febriga tankar

Just nu sitter jag och förbereder två föredrag jag ska hålla de kommande veckorna. Jag drömde när jag var yngre om ett liv där jag fick resa mycket och prata om olika saker. Och det är ju precis det jag ska göra. Även om jag då trodde jag kanske skulle prata en aning mer om Jesus. Fast jag tror Jesus är med även på redesign och trend föreläsningen. Det är bara ur ett litet annat perspektiv.
Sen jag blev av med ett av jobben förra veckan är jag helt genomtrött. Finns knappt ett uns ork i kroppen och till råga på allt har ryggen varit otrevlig mot mig. Jag har varit hos en massör som påstår sig ha rätat ut min snedhet jag hoppas stort på det. Men smärtan sitter ändå kvar så nu knaprar jag piller. Hela lägenheten är ett enda stök och på bordet står en skrivare som jag lite spontant shoppade idag. Jag insåg till slut att jag kan inte hålla på att åka till en skrivare mitt i nätterna för att få mina arbeten utskrivna. Jag måste kunna skriva ut saker där jag bor och sitter och arbetar med min dator. Men nu ska den installeras mitt i allt, efter det ska jag köpa tågbiljetter och sen fortsätta skriva på mina intressanta föreläsningar!
Jag är sedan långledig resten av veckan. Då ska jag göra mitt bästa för att införliva det löfte om jubileumsinlägg som jag lovat.
Det är lite konstigt att uppleva allt det här nu. Det är trötthet, förundran, tacksamhet och förväntan allt blandat i en salig röra. Vad ska man säga om livet annat än att det aldrig blir som man tänkt sig men ofta så otroligt mycket bättre?!

berättar en hemlis

Igår blev jag kallad för modetjej. Det var nog första gången jag blev kallad det, iallafall som jag själv kan komma på. Och jag insåg då att det är sant och kanske ännu mer sant om en månad. Jag har alltid älskat mode och kläder. För mig har det alltid varit ett självklart sätt att uttrycka sig genom. Min passion väcktes tidigt och jag tror Huset Eliott har en liten del i det. Men mamma är också skyldig som lät mig sy mina egna kläder från det att jag var liten. Hon sydde upp en hel del kläder som jag ritat och bestämt hur de skulle se ut. Under åren har stilarna förändrats en massa. Jag har nog testat de flesta stilar man kan. Det har varit väldigt roligt. Kläder och mode är väldigt roligt tycker jag. Det är ett sätt att avväpna situationer. Man kan skapa humor och perspektiv på saker genom vad man har på sig. Man kan ge en känsla av frihet och jag tror man kan tillbe Gud genom sin klädstil.
Ett plagg kan säga så mycket. Säga så mycket om tiden vi lever i, och personen som bär det.
Det kan inspirera.
Och det kan vara bara helt galet.
Och jag har glädjen att meddela att jag kommer få grotta ned mig ännu mer i denna kläddjungel. För om en månad börjar jag som klädansvarig på Erikshjälpens second hand här i stan!

tid är pengar

heter det ju. Men det borde heta pengar är tid. För när allt kommer omkring så är det helt ovärt att tjäna pengar när man inte har tid att leva. Helt ovärt. Men Gud vare tack igår lyftes en arbetsbörda från mina axlar. Det innebär väldigt mycket mer tid över till mig och livet. Hurra för det!
Jag har tänkt att det får vara så ibland att det är mycket jobb. Men hela min kropp och mitt väsen säger att det inte är ok under långa perioder. Jag har lärt mig den hårda vägen att det är viktigt att kunna stanna upp och stressa ned i vardagen.
Därför känns den här Tikva utbildningen så självklar i mitt liv. För den är så tydlig med att vi är människor och vi behöver vila och återhämtning men även motion. Vi behöver ta hand om oss, och vi får det, också för Gud. Ingen blir glad över att vi bränner ut oss inte ens när det är för goda saker vi gör det.
Jag har också insett att tills den dagen kommer då jag bor i mitt drömhus några mil utanför en stad och kan leva mitt lugna självhushållande liv så får jag kanske stå ut med stadens fläkt och hänga på. Men också aktivt motstå frestelsen att tro att det är jäktet som bevisar mitt värde som människa. En full almenacka säger inte att du är cool, älskvärd eller eftertraktad. Den säger bara att du har svårt att säga nej.

det är så mycket jag ska göra

och så lite tid att göra det på. Jag vet att det här är jättedåligt för mig på så många olika sätt. Men det är en kort tid sen ska det bli bättre på jobb fronten. Bättre på det sättet att det är mindre att göra och hålla reda på. För jag vill inte att mitt liv ska handla om så mycket jobb. Det går emot mina ideal.
Jag kom på en artist som jag inte lyssnat på ett tag. Och hittade en låt på youtube som var hemskt fin! Här kommer den!
Johan Heltne, hjärta, instinkt, principer

en ny tid

Det är inget nytt, november månad kommer varje år. Men ändå känns det nytt det är ju första gången jag upplever november i den här lägenheten. Den här månaden har jag knappt haft en ledig stund jag kan jobba mycket andra månader också men då har jag ofta flera dagar och helger som är lediga också. Det blev inte riktigt så den här månaden. Och nu borde jag egentligen stå och skruva loss mitt cykeldäck eftersom jag fått punktering. Ska alldeles snart göra det. Men först lite bilder hemifrån!
För ett par veckor sedan vräkte det ned så mycket snö att hela världen blev vit. De dagar när världen är vit är det så ljust och skönt när jag drar upp rullgardinerna.
Det är tid för levande ljus. Och jag har fler ljus på ingång!
Och ballonger i badrummet!
Badrumshyllan har jag äntligen fått ordning på. Och det tack varje min nya fina zinkburk i den har jag allt sånt som är bra att ha nära. Plåster och medicin och krämer allt i en skön röra!
Tunikan är sydd av en gammal sjal. Den är ett resultat av en av de cirklar jag lett i höst.
Igår var det måndagsmiddag och jag hade 8 gäster hemma hos mig. Det påminde mig om att det kan vara bra med ett bestickset och porslin som räcker till mer än 6 personer. Men främst så var det så otroligt mysigt att ha mitt kök fyllt av goda och härliga vänner.
Jag bjöd också på tårta, det kändes lite fel att bjuda på köpetårta även om det var från det bästa stället i stan. Så jag var tvungen att bjuda på lite hembakat också. Självklart på mitt Jesus fat!
Nu är det bara jag kvar här hemma. Och en stor hög med disk.

snart så

Hurra för våran Jossan hon lever i hundra år! Vaknade med ett skratt, mina föräldrar sjöng så fint på telefonsvararen och kanske rentav profeterade litegrann... vet dock inte om det skulle vara så kul med 70 år till här på jorden.
Jag har utlovat någon form av jubileumsinlägg och jag har ett på gång. Jag ska bara återhämta mig från lite förkylning, njuta lite till av alla härliga vänner och gräva lite djupare i bildarkiven.

kommer in i julestämningen

I år tänker jag peppa för julen från och med nu och göra det big time. På måndag har jag bokat tid med mig själv. Då ska det pyntas här hemma. Och medan jag pyntar, dricker glögg och kommer i stämning lyssnar jag på världens bästa jullåt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0