yosofine

Igår jobbade jag friskt med att få in mer kreativitet i ungdomarnas vardag. Det är verkligen lyxigt att en dag i veckan ha ansvar för att det pysslas och målas och att symaskinen används. Jag har just nu världens mest passande jobb. Det är snart ett år sedan jag fick en lapp med info om att tjänsten var ledig och att jag var en påtänkt kandidat. Det var en märklig tid, jag gick och kände mig osynlig i den nya staden och helt plötsligt har någon tänkt på att jag skulle passa på ett jobb som skulle bli ledigt.. Då känns det som att någon annan än jag planerat.

Jag råkar ibland ut för en situation som jag ännu inte riktigt bestämt mig för hur jag ska hantera. Igår blev jag kallad för ett namn som inte är mitt. "Hej Johanna, hur går det?". Ska jag börja det hela med att säga "Hej jag heter Josefin, jo det går bra bla bla bla...". Till situationen hör ju att detta är en person som jag inte känner men som rör sig i de kretsar jag befinner mig i. Det var inte nonchalant och det var nog inte heller så att personen medvetet glömt vad jag heter. Mitt namn har helt enkelt inte satt sig än, och det är ju så ibland. Men hur gör man?

Hade det varit en person som jag vet borde veta vad jag heter så hade jag nog blivit lite mer sur och sagt att jag heter faktiskt Josefin. Men den här personen ville ju vara trevlig och försökte intressera sig för hur det gick för mig. Då känns det knepigt att peta i att personen kanske inte memorerat mitt namn korrekt. Eller? Skulle jag ha sagt ifrån? Man blir aldrig klok på sånt.