yosofine

Hör ofta ett argument till varför man ska gå till kyrkan trots att man inte får ut något av det. Och argumentet är att man gör Gud en tjänst. Som om Han skulle behöva det? Finns det inga andra sätt att ge Honom en tjänst? Och varför är det just att sitta på en hård kyrkbänk och sjunga psalmer i otakt som är tjänsten?

Nä det där förstår jag inte alls.

Sen finns det andra som menar att man förvaltar ett viktigt arv. Och med det menas den kyrkliga traditionen, sångskatten och traditionen.

För mig blir det bara bakvänt.

Jag vill förvalta en tro som är levande och pulserande i min kropp i min vardag, här och nu. Tron berikas av andra människors erfarenheter, litteratur, konst, sångskatter och hundraåriga traditioner. Livet är nu och tron är livets innehåll och vardagen präglas i varje andetag av livets Gud. Något annat existerar inte för mig. Men det är jag det...