laktosmage och träningsvärk
Så ligger jag här igen. I bäddsoffan som är för mjuk för min rygg i det skönt mörka rummet som har aldeless för mycket prylar just nu. Jag samsas med soffbordet jag ärvt efter mormor, på bordet står högar med böcker, scarves, porslin, juldukar och gamla gardiner. Det är en rätt vanlig syn, inte att det är stökigt hos mampap. Men att det står en massa arvegods och väntar på oss barn. Det är fint att kunna ha materiella ting som har ett emotionellt värde eftersom de en gång tillhört en kär släkting. Jag värdesätter sådant väldigt högt.
Den här dagen har innehållit väldigt mycket. Så pass mycket att det är först nu när det är dags att sova som jag upptäcker att jag har förskräckligt ont i huvudet. Jag har träningsvärk i benen, tur att morsan bokat tid för massage imorgon. Trots detta har min dag varit väldigt bra. Prioriterade att umgås över matintag idag. Det blev först lunch med morsan på stan i södertälje. Sen tåg till Sthlm för att kolla in favvobutiken på götgatan(obligatoriskt att åka dit när jag är här hemma) och sedan raskt tillbaks till södertälje igen för att fika med gamla vännerna. Att fika med dem är ofta förenat med mycket känslor. Jag blir påmind om så mycket och det är ofta rätt jobbigt. Det är inte vännerna som gör det jobbigt utan minnena. Vännerna är fina och det är alltid trevligt att träffa dem. Men jag gjorde några rejäla misstag. Bland annat beställde jag in smörgås med kycklingröra. Grymt gott men ooo så mycket laktos. Trots antitabletter blev min mage sur och hämnades genom att låta mig må illa resten av kvällen.
Kul att träffa vännerna dock. Det är sällan vi träffas allihop på det sättet som vi gjorde ikväll, och än mer sällan som jag ger mig tid att sitta ned längre än en timme. Kul att hinna behandla mer än bara det allra senaste om var vi bor och arbetar. Kul att hinna samtala mer om livet och samtidigt jobbigt att inse att livet kan se så olika ut. Det får mig att känna det som att jag vunnit på lotto bara för att jag tagit mig bort och inte återvänt för att bosätta mig där. Jag är så glad att jag flyttat och sett andra städer, lärt känna andra människor.
Ikväll har jag blivit påmind om hur det var att bo här i stan. Hur trångt det var, hur vi begränsade varandra. Inte unnade varann utrymme. Det rivs upp känslor av utanförskap och frustration över att livet inte verkar innehålla mer. Perspektiven är små och livsstilen smal. Jag inser att jag lever ett ufo-liv i jämförelse med många av mina vänner från förr. Bra eller dåligt? Skulle inte byta bort mitt liv för en miljon.
Den här dagen har innehållit väldigt mycket. Så pass mycket att det är först nu när det är dags att sova som jag upptäcker att jag har förskräckligt ont i huvudet. Jag har träningsvärk i benen, tur att morsan bokat tid för massage imorgon. Trots detta har min dag varit väldigt bra. Prioriterade att umgås över matintag idag. Det blev först lunch med morsan på stan i södertälje. Sen tåg till Sthlm för att kolla in favvobutiken på götgatan(obligatoriskt att åka dit när jag är här hemma) och sedan raskt tillbaks till södertälje igen för att fika med gamla vännerna. Att fika med dem är ofta förenat med mycket känslor. Jag blir påmind om så mycket och det är ofta rätt jobbigt. Det är inte vännerna som gör det jobbigt utan minnena. Vännerna är fina och det är alltid trevligt att träffa dem. Men jag gjorde några rejäla misstag. Bland annat beställde jag in smörgås med kycklingröra. Grymt gott men ooo så mycket laktos. Trots antitabletter blev min mage sur och hämnades genom att låta mig må illa resten av kvällen.
Kul att träffa vännerna dock. Det är sällan vi träffas allihop på det sättet som vi gjorde ikväll, och än mer sällan som jag ger mig tid att sitta ned längre än en timme. Kul att hinna behandla mer än bara det allra senaste om var vi bor och arbetar. Kul att hinna samtala mer om livet och samtidigt jobbigt att inse att livet kan se så olika ut. Det får mig att känna det som att jag vunnit på lotto bara för att jag tagit mig bort och inte återvänt för att bosätta mig där. Jag är så glad att jag flyttat och sett andra städer, lärt känna andra människor.
Ikväll har jag blivit påmind om hur det var att bo här i stan. Hur trångt det var, hur vi begränsade varandra. Inte unnade varann utrymme. Det rivs upp känslor av utanförskap och frustration över att livet inte verkar innehålla mer. Perspektiven är små och livsstilen smal. Jag inser att jag lever ett ufo-liv i jämförelse med många av mina vänner från förr. Bra eller dåligt? Skulle inte byta bort mitt liv för en miljon.
Kommentarer
Trackback
