skönt osvenska upplevelser

Jag har de senaste dagarna varit med om två händelser som jag skulle definiera som sällsynta i ett svenskt samhälle. Den första händelsen var en dag när jag kom hem efter att ha varit och handlat mat. När jag kom ut från matvarubutiken tokregnade det. Det fanns inte så mycket för mig att göra än att sätta mig på cykeln och trampa hem. Så när jag klev in genom dörren till huset där jag bor var jag genomblöt och snoret rann, jag ville bara in till mig så fort som möjligt. När jag kommit upp till min våning öppnas dörren till en av mina grannar (typ första gången det hänt sen jag flyttade in här för 1,5 år sedan). Ut tittar en ny granne som bara bott här några veckor. Hon ville hälsa och prata lite. Så medan jag låser upp dörren avhandlar vi vad vi gör på dagarna och hur länge vi bott här osv. Ett trevligt samtal som öpnnade upp för trevliga möten i trappen framöver. När jag stängde igen dörren till mig och började klä av mig mina blöta kläder slår det mig hur sällsynt det där är. Att småsnacka lite med grannen. Att tajma dörröppningen när en granne går förbi så att man måste  säga åtminstone hej till varandra. Det här huset har snarare visat prov på extrem svenskhet. Det tog flera månader för mig att se min första granne, tror jag mött en granne i trappen på sin höjd 5 gånger under min tid här. Jag har tydligt hört hur en person väntar med att gå ut om det är någon i trappen (har nog inte varit bättre själv vissa gånger). Och så flyttar det in en skön göteborgare som vill hälsa på sina nya grannar och helt plötsligt känns det som man är med om värsta exotiska händelsen.

Den andra händelsen var när jag tokförkyld åker till handlarn för att köpa lite fler näsdukar o annat som kan behövas när livet e så pissigt förkylt som det bara kan vara ibland. När jag sedan packar upp alla mina saker hör jag hur snabbköpskassörskan börjar prata med personen före mig i kön. De pratar om hur snabbt pengarna försvinner från kontot. Och hon börjar berätta om en kjol hon köpte häromdagen på en butik i stan. Under tiden hon berättar om detta blir det min tur att betala och personen före mig i kön går vidare och lämnar samtalet till mig. Så jag är helt plötsligt med i ett samtal där kassörskan berättar om hur förvånad hon var när hon kom hem och upptäckte att det var en klänning hon hade köpt. Men hon tänkte använda den som kjol ändå. Jag är förkyld och ställd och vet inte vad jag ska svara. Hade knappt något röst att svara med så jag skrattar och visar mitt deltagande så gott det går.

På vägen hem på cykeln känner jag en lustig glädje. Den där snabbköpskassörskan brukar vara så där pratglad, alltid är det något hon snackar om. Och jag tänker hur skönt det måste vara för alla ensamma att hamna i hennes kassa och få prata lite om ditten och datten. Men min egen tafatta reaktion visar på hur ovanligt det är, hur ovan jag är att hantera såna situationer. Jag önskar jag kunde snappa upp såna situationer mycket lättare. Kanske får bli en sån där sak jag får arbeta på nu när jag börjat spränga mina svenska gränser för vad man "får och inte får" göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0