yosofine

Nu har det gått 1,5 dag av festivalen frizon. Namnen är temat för festivalen i år. Vi lär känna Gud genom Hans namn. Under sommaren har jag funderat mycket på det här med vår Gudsbild och vad den gör med våra liv. Hur vår bild av vem Gud är och vad Han kan göra, präglar vilka möjligheter vi ser för oss själva och vår omvärld. Ju mindre Gud är desto mindre möjligheter och utrymme för förändring. Och förändring är ofrånkomlig där det finns liv. Finns det ingen förändring finns det inget liv. Eftersom liv innebär rörelse och växtkraft.

Det bubblar av liv på festivalen. Det myllrar av människor och ljudnivån är ibland smärtsam. Men det är så behagligt att vara där mitt i allt detta brus. Därför att det är så levande. Och så friskt.

Jag tror att det bästa vi kan göra för oss själva i våra liv är att lära känna Gud ännu mer. Och det allra bästa sätt att göra det på är att läsa Bibeln. När vi läser i bibeln om vem Gud är, vad Han säger och vad Han sände Jesus för att göra. Då är den största utmaningen och den ständiga övningen den att tro på det som står. Att våga lita på att de ord som beskriver Gud inte ljuger utan bär på sanning och visdom. Många gånger är det som att gå på vatten. Gå rakt ut i det helt otänkbara och svåra. Gå rakt ut trots att det går emot allt sunt förnuft.

Men det är också då. När vi vågar kliva utanför vår egen trygga zon. Som Gud får utrymme att visa vem Han är. Konkret, påtagligt rakt där vi är.