yosofine

Ära till ditt namn då du ger av Ditt överflöd
då din frid kommer över mig ära till Ditt namn
ära till ditt namn på de vägar jag ej förstår,
genom öken och ödemark ära till Ditt namn
All välsignelse du ger mig, tackar jag dig för
och när mörkret sakta faller min röst du hör

Ära till ditt namn du min gud, ära till Ditt namn
ära till ditt namn du min gud, ära till Ditt heliga namn

Ära till ditt namn när solens strålar värmer mig
när livets glädje fyller mig ära till Ditt namn.
Ära till ditt namn på en väg märkt av lidande
i försakelsens dunkla natt ära till Ditt namn.
All välsignelse du ger mig, tackar jag dig för
och när mörkret sakta faller min röst du hör

Du ger och tar igen, du ger och tar igen. Mitt hjärta ropar ut
Ära till Ditt namn.


Det trotsiga hoppet om att alltid och hela tiden resa sig upp igen. Resa sig upp, ta ett steg lyfta blicken och fortsätta gå. Trots allt fortsätta hoppas. Trots allt fortsätta tro Gud om stora ting. I de mörkaste av stunder är det så lätt att tappa fotfästet och glömma hoppet. Mitt i det mörka är det så lätt att slukas upp. Men mitt när mörkret faller det är då vi ska resa oss upp. I trots lyfta våra händer och ropa ut, ära till Ditt namn!

Om det är något jag önskar att mitt liv fick handla om så är det just det.