yosofine

Jag har kommit en liten bit på vägen i att känna mig hemma här i min nya lägenhet. Det finns mycket att ordna med och jag tar det lite åt gången. Ibland blir det stora saker gjorda ibland knappt något.

Något av det första jag gjorde var att sätta upp några tavlor som kan hälsa mig och mina gäster välkommen.

Birgitta Javari tavlan fick jag i midsomras när jag var i Umeå av min fina vän. Det är fint när vänner kommer ihåg saker om en som man själv ibland glömmer bort.

 

Den tavlan får prägla mitt liv ganska mycket just nu. Det är fint.

 

Något som inte e fint är att bilderna är så hemskt gula. Det är för att hallen är så mörk. Jag ska jobba lite på att få en förändring på det. Har aldrig bett en hyresvärd tapetsera om men ska faktiskt våga det nu. Håll tummarna!

På mellanstadiet var jag i Tyskland två gånger samma år. Först åkte jag med kyrkan som ordnade ett barn och ungdomsläger i Tyskland. Vi åkte och hälsade på en missionärsfamilj som hade anknytning till vår församling och sen var vi i Berlin och kollade in missionen bland punkare. Under den resan åkte vi också till Bergen Belsen ett av de värsta koncentrationslägrerna. Det var en resa full med upplevelser som jag fortfarande ibland slungas tillbaka till. Jag minns tillexempel att jag blev riktigt förkyld och att tanterna som följt med för att laga mat tvingade mig att dricka varm mjölk med smält smör i. Så fruktansvärt äckligt.

Den andra resan gjorde jag med familjen någon månad senare. Då med vår gamla husvagn. Vi åkte till ungefär samma ställen eftersom missionärsfamiljen vi besökte med kyrkan var vänner till mina föräldrar. Jag har två starka minnen från den resan och det är minnen som kom att förändra mitt liv. Jag har tre bröder och har inte haft någon riktig kvinnlig förebild i mitt liv. Har aldrig varit särskilt tjejig. Men på den här resan hade jag två riktigt tjejiga upplevelser som präglat mig sen dess. Jag minns att jag och Heidi (som var dotter i missionärsfamiljen) hade varit och köpt nagellack och att jag fick hjälpa henne att måla hennes naglar röda. Hon var flera år äldre än mig och så häftig. Jag kände mig som en liten fjant. Jag var så osäker på mig själv och min förmåga och jätterädd för att göra bort mig. Och så coola Heidi som hängde med häftiga kristna punkare och som klädde sig och betedde sig annorlunda än någon annan kristen jag träffat. Hon var en tjej jag kunde se upp till men också relatera till eftersom hon var annorlunda. Innerst inne kände jag mig väldigt annorlunda mot tjejerna i kyrkan.

Det andra minnet har satt än djupare spår. Jag minns så tydligt hur vi gick och kollade på en film som gick på tv som helt och hållet vände upp och ned på hela min värld. Och trots att den var dubbad till tyska så gjorde den avtryck. Och jag har sen dess varit påverkad och inspirerad av den i allt från, kläderna, musiken och karaktärerna. Det är häftigt när man ser en film som så där helt förvandlar livet på en. Och att upptäcka en sån film och bli så tagen utan att veta att den filmen gjort exakt samma sak med så många andra. Det är häftigt när klassikern hittar dig långt innan du hittar den.

Jag pratar såklart om filmen Grease!

När jag kom hem upptäckte jag att min bästa kompis Alexandra hade en vinyl med Grease soundtracket. Vi brukade stå och sjunga sångerna i deras vardagsrum. När mamma kom för att hämta mig så visade vi upp vår lilla Greasetolkning. Det varade väl ett år eller så för sen flyttade Alexandra.

 

Jag har alltid känt igen mig i Sandy och framförallt i den där blyga, pryda delen av henne. Och jag längtade så efter att göra samma sak som hon. Förvandlas från den som är låst i en roll som inte stämmer helt och våga leva ut den man egentligen är. För tro det eller ej så var jag väldigt mycket som hon var. Och jag kände mig inlåst i mig själv. Och jag tror att jag fått mod att förändras mycket tackvare den här filmen eftersom den varit ett återkommande inslag i mitt liv.

 

Den här outfiten tar ju alla pris. Hur snyggt som helst! Och en sån förvandling. Jag inspireras så av hennes integritet. Hon vet vad hon vill och samtidigt kunde hon sätta väldigt tydliga gränser.

Men en karaktär som hela tiden haft en stil som jag älskat och som har påverkat min egen genom alla år är Rizzo. Du vet den coola tjejen i Pinkladies, hon som var ledaren i gänget. Och hon har också egenskaper som jag känt stor samhörighet med.

Insåg idag vart jag fått min glasögonsmak ifrån. Annars är hela hennes uppenbarelse något som jag ständigt återkommer till som inspiration.

För varje gång jag ser filmen så är det något nytt som berör och inspirerar. Jag har inte sett den varje år men nästan. Och jag blir förvånad varje gång att jag inte tröttnat!

 

 

I Riga finns det en bro som nygifta går till med ett hänglås. Detta hänglås låser de fast på broräcket och så slänger de nycklarna i ån som en önskan om ett lyckligt äktenskap. På hänglåsen har man låtit rista in sina namn och året man gifte sig.

 

En väldigt stark symbolhandling tycker jag.

 

 

Och här får de sen hänga och rosta. Som nånslags markering för alla år som går.

 

Jag gillar symbolhandlingar väldigt mycket.

 

Så jag lämnade ett avtryck. Som ett trotsigt hopp.

 

 

 

 

Förra veckan målade jag mina köksmöbler och bilder på hur det såg ut visade jag igår. Då lovade jag att jag skulle visa det färdiga resultatet. Större delen av den här dagen har jag legat i min soffa. Nu har jag läst ut boken "Äntligen Alice" och sen har jag sett på nästan hela andra säsongen av Rachel Zoe project. Sjukan börjar ge med sig. Vi får dock se hur det blir efter den här kvällen. I mina tunna mysbyxor och mitt linne tog jag nycklarna till tvättstugan satte på mig sandaler och slängde igen dörren efter mig. Just som jag gjort detta kommer jag på att jag inte tog med mina hemnycklar. Provar tvättstugenyckeln i min dörr både en och tre gånger. Det gick inte att få upp dörren.

Istället för att gå ned i tvättstugan en sista gång med mina sista fixar krafter för dagen. Så tvingas jag gå ut på stan i min sjukdomsklädsel. Genom halva centrala stan till min vän som har extranyckeln. Då hon inte svarar fick jag fortsätta genom resten av centrala stan till jobbet och där låna tröja och telefon för att jaga rätt på nyckeln. Sen promenera hem igen. Jag kom in och allt gick på mindre än en timma. Men det var mycket att gå med en aning för lite kläder. Hoppas denna utflykt inte förvärrar läget utan att jag får fortsätta på bättringsstigen.

Hur som. Det blev inga foton tagna i dagsljus på köksmöblemanget. Men istället lägger jag till en bild på en soppa jag gjorde häromdagen samt receptet på den. Typ den godaste soppan jag någonsin gjort, hoppas den smakar lika bra när jag tillfrisknat.

Så här blev bordet och stolarna efter att jag målat dem. Självklart med en vattenbaserad miljövänlig målarfärg.

 

Josefins tomatsoppa;

Smält en klick smör i en stor kastrull

Häll i:

2 st röda lökar finhackade

2st vitlöksklyftor finhackade

6 st färska tomater hälls direkt i när löken fräst några minuter

2 st gula paprikor finhackade

1 burk kokosnötsmjölk hälls i när tomaterna vattnat till sig

Tillsätt kryddor: salt, svartpeppar, socker(ett kryddmått) samt soltorkadetomater kryddblandning

Koka upp i några minuter

Häll i röda linser ca 0,5-1dl låt koka tills linserna är mjuka

Mosa hela soppan tills den är krämig och slät.

Servera.

Bakom mig har jag en helt galen vecka. Det har inte varit många lediga stunder men väldigt få stunder som varit tråkiga eller jobbiga. Jag är enormt tacksam för allt jag varit med om.

Men jag ska kanske ändå börja i den ändan som förändrade min sommar rätt rejält. På ett mycket fint sätt.

Minns du dagen i mitten av juli då jag körde hem stolar på min cykel? Jag berättade att det skulle bli konst och att jag skulle berätta mer sen?!

Jag skickade in bilder på det färdiga konstverket till frizon och Ikon1931 eftersom de hade utlyst en kreativ tävling. Utmaningen var att gestalta tankarna om framtidens församling. Hur ser den ut? Vi fick skriva, måla, teckna, illustrera och skapa fritt utifrån temat. Tävlingen var öppen för vem som helst att delta. Jag kunde inte motstå frestelsen att vara konstnär för en dag. Men framförallt att få omsätta mina tankar till något som går att ta på. Något som på många olika sätt kan berätta om hur jag ser på församlingen och hur jag önskar den ser ut i framtiden. Jag drevs av längtan att få berätta om mina tankar.

"Framtidens församling är en obekväm gemenskap.

Det är en gemenskap som är obekväm på det sätt att det inte går att sitta still. Man kan aldrig sätta sig ned och bli bekväm. Och man kan heller inte stå själv. Det är en gemenskap som är beroende. Och när man är så beroende och står så nära för att inte falla. Då blir den också obekväm.

Det är en obekväm gemenskap som vågar ställa de obekväma frågorna till varandra och samhället. Och det är en obekväm gemenskap som vågar ge de obekväma svaren.

 

Det är en obekväm gemenskap vid köksbordet. Och det är en obekväm gemenskap ute i staden där den bor och lever.

Den obekväma gemenskapen har övertygelser och står upp för dem trots obekväma reaktioner av utomstående.

 

Den obekväma gemenskapen är krönt med Guds härlighet. Såren och bristerna i gemenskapen och i människorna i den blir utrymmen för Guds härlighet att lysa.

Och den obekväma gemenskapen är tvättad ren från smuts, skam och synd. Den obekväma gemenskapen är vit som snö.

Och den obekväma gemenskapen finns endast till för att ge ära till Fadern, Sonen och Den Helige Anden. Och genom lovsången vara ett vittnesbörd för dem runt omkring."

 

Och det sjukaste av allt var att jag tog hem första priset! Tack så mycket!!

 

Ikväll har jag haft en riktigt skön tjejkväll. God middag, fylld godisskål, satc avsnitt och en riktig garderobsrensning. Jag tycker det är så skönt att få rensa bort saker ibland. Två kassar blev bortsorterade. En påse fick följa med min vän hem och kommer bli ett omtyckt tillskott i hennes garderob vilket gör mig väldigt glad. Den andra kassen går till nån secondhand butik så de kan sälja dem o skänka pengar vidare till folk som behöver dem bättre. It´s a win win situation.

Jag gillar när man kan kombinera något roligt eller snyggt med något bra. Som Favela painting. Två konstnärer som startade ett projekt att måla om slumområden i härligt glada färger. Deras initiativ sprider inte bara glädje utan förändrar status och känsla i dessa områden vilket betyder enormt mycket för dem som lever där. Slummen som stigmatiserar och passiviserar fylls med glada färger och en tro på förändring.

Eller som Toms shoes som inte bara gör snygga skor. De skänker också ett par skor för varje par de säljer. Deras engagemang för de skolösa människorna runt om i världen förändrar förutsättningar för så många. Och samtidigt gör de skitsnygga skor som man vill ha i massa olika färger. Nu kan man äntligen få tag i dem i Sverige. De kostar dock en del. Men en dag ska jag köpa minst ett par. Visste du att barn i vissa länder inte får gå i skolan om de inte har skor? Eller att det finns parasiter som tar sig in i fotsulan på de skolösa och äter sönder fötterna? Detta vill Toms shoes förändra. Tycker det är hur coolt som helst. Har varit ett fan länge och det känns roligt att de börjar få bred uppmärksamhet nu.

Kolla in den här videon!

 

Och den här som ger lite mer bakgrund.

 

Under några år har en alldeless underbar lampskärm följt mig. Från Umeå och ända ned hit till Örebro. Och ändå har den nästan aldrig blivit använd. Den har helt enkelt inte passat in. Jag försökte hänga den i köket här men den röda skärmen gav ett lite för porrigt intryck.

Så jag tänkte om.

Jag tog bort mitt älskade vackra tyg på min lampskärm. Och gav den lite av min kärlek.

 

Lampskärmen fick sällskap av en mindre. Och de sitter ihop med hjälp av små rosetter.

Nu släpper lampan igenom ljuset och bildar vackra skuggor i taket.

 

Jag är dock inte säker på att den får stanna i mitt kök. Det känns bara inte helt rätt. Om någon är sugen är den till salu.