dåså då kör vi!!

Det här blir mitt allra sista inlägg på denna sida. Jag har nämligen vuxit upp och tagit itu med saken. Jag har köpt domän och trixat med en egen bloggsida. Så från och med nu vill jag varmt välkomna dig till min nya hemvist.
www.yosofine.com

Vill även här passa på att tacka min fina bror Jonas för all hjälp. Du är grym!


nu är det inte långt kvar!

Den som väntar på något gott väntar inte för länge. Snart om inte alls lång tid kommer jag berätta vad jag lagt de senaste dagarna på!
Tills dess får du några bilder från i höstas då jag plockade 15kg svamp med mina päron.
5 kg fick jag med mig hem!

Det nyas möjligheter

Det här blir nog årets sista inlägg. Och orden hittar jag från min andaktsbok som följt mig det här året.
"Det är en konst att kunna börja på nytt, att helt kunna ta avsked av det som varit. Kanske något avgörande sker i ditt liv då du måste lämna allt det gamla och invanda. Det kan ge dig tillfälle att fördjupa gemenskapen med Gud. Det som varit har bringat dig en del glädje och en del sorg, en del nåd och en del synd. Guds nåd får du vara tacksam för och din synd får du ångra och be om förlåtelse för. Allt som Gud i nåd har gett dig får du ta med in i det nya. Allt det verkligt positiva har en evighetsdimension. Du har alltid förblivit Guds älskade barn, glöm inte det, och Han har bevisat dig sin trofasthet på många sätt. Det får du bevara som en dyrbar skatt. Din synd behöver du däremot inte alls släpa med dig in i det nya. Du får lägga den i Guds barmhärtighet, och då utplånar han den så att den inte mer finns. Det som Gud gör, gör han alltid bra. När han förlåter, gör han det helt och fullt. Du får med lätta steg gå in i det nya och behöver inte vara böjd under en tung börda. Guds Lamm bär din börda. Han bär den till Fadern och Fadern tar emot den med glädje. Ja, det är en glädje för Fadern att få visa dig sin barmhärtighet. Allt det som varit, din synd, din sorg, din smärta, vila i Faderns famn. Du behöver inte oroa dig för något. Du kan trygg gå in i det nyas möjligheter."

lite spänning inför det nya

Nu är det verkligen inte långt kvar på det här året. Och när jag lämnar det bakom mig är det mycket som stannar på den här sidan om årsstrecket. Det är lite spännande förändringar på gång här och om du hänger kvar kommer du inom ett par dagar få veta exakt vad! Det är efterlängtat, på tiden och väldigt roligt!

cybernyheter

Jag äter knäck, stickar en mössa, lyssnar på Johnny Cash julskiva, somnar i soffan och har just fått en liten cyberjulklapp! För medan jag gör allt det där har jag även surfat runt lite på sidor det var ett tag sedan jag besökte. Och då på en av alla de bloggar jag lite då och då besöker stod det att en av mina favoritförfattare har en blogg. Och jag är nog sist i världen att veta om det. Att Bob Hansson har en blogg har jag vetat och den har jag besökt ibland, likaså Marcus Birro. Men att Bodil Malmsten hade en, det visste jag inte. Men idag fick jag den vetskapen som en liten julklapp. Fint det!

På alfred o jack's satt vi i flera timmar ...

foto0249 (MMS)

På alfred o jack's satt vi i flera timmar och mös min bror och jag! Sånt går jag igång på. Får massa inspiration för livet bara genom att sitta still och observera.


Det bästa med att gå på stan i sthlm är at...

foto0246 (MMS)

Det bästa med att gå på stan i sthlm är att få sitta och vila trötta fötter på ett mysigt café. Det blir en väldigt inspirerande upplevelse.


Dagens outfit! Idag åker vi till släkten i...

foto0242 (MMS)

Dagens outfit! Idag åker vi till släkten i uppsala. Så passande nog valde jag farmors gamla päls. Det kanske ska bli en mellandagstradition? Till den har jag halsduk som jag stickat själv och smycken från indiska. Riktigt piffigt!


bästa fiket i stan

Efter en dag på stan i nyköping är ett besök på hellmans obligatoriskt. Här bakar de eget bröd i stenugn och använder ekologiskt mjöl. Kaffet är rättvisemärkt och kommer från etiopien. De har inrett den gamla stugan i fina tyger från jobstryckeri och andas svensk tradition på nytt vis. Jag älskart!

 

Det blev inte så mycket shoppat för mig. Vi hittade julklappar till mina kusiner och jag köpte sminkbortagningsmedel. Men det är alltid mysigt att strosa runt i nyköping. Framförallt när man får sätta sig efter ett tag och avnjuta gott fika!


Om det är fullt inne i huset kan man sitta...

foto0237 (MMS)

Om det är fullt inne i huset kan man sitta i ett glashus inne på gården. Huset värms upp med braskamin. Hur mysigt som helst!


Idag är vi i nyköping och känner in konsum...

foto0236 (MMS)

Idag är vi i nyköping och känner in konsumtionsmusklerna lite. Jag har sett mig trött på mycket men hittade iallafall en liten skål som jag nu efter flera års suktan unnar mig! Hela mitt liv kommer nu bli helt förändrat precis som det alltid blir när man köper nya saker. Eller hur var det nu igen:)!


om att välja livets väg

Det finns stunder då det känns som att jag är offer för omständigheter. Som att det som livet erbjuder serveras mig med flit och att det finns någon där ute som verkligen inte vill att jag ska ha det bra. Och ibland får det nog lov att kännas så. Iallafall för en stund. För efter ett tag måste man inse att livet består av oändligt många valmöjligheter. Och det är jag som gör valen. Beroende på vad man vill med livet så har man olika valmöjligheter.
Det finns människor som möter all möjlig smärta och olycka i livet och som ändå bär på så mycket tacksamhet och glädje. Min mormor var en sådan person och hon inspirerar mig till att sätta mål för mitt liv. Så befriad från bitterhet trots att livet gett all anledning till att känna den. Men för att bli en sån person så full av tacksamhet och glädje över livet behöver jag varje dag ta små beslut om vilken riktning jag vill att mitt liv ska gå åt.
Det innebär att allt som mitt liv innehåller blir påverkat, Ingen del står utanför. Ikväll har vi haft släktmiddag här hemma och vid flera tillfällen var jag tvungen att möta verkligheten och sorgen som kommer med den. I samtal där också hoppet om framtiden fick lysa igenom. Och där när gråten bara är någon millimeter från att dyka upp får jag välja. Att stå kvar, välja ärlighet, möta blicken och verkligheten. Inte väja och fly från konfrontationen men sakta ta sig igenom. Men impulsen att fly och ta lätta utvägar, slippa tänka på det eller prata om det finns där som en ständig frestelse att lägga locket på. Men det löser inga problem och läker inga sår. Det här året har jag aktivt tagit beslut dagligen att sluta fly och sluta vänta på att saker blir bättre utan att göra något åt det själv. Utan släppa taget, stanna upp och möta det som kommer emot mig. Mitt mål med det har varit att jag ska ta mig igenom det här och bli mer hel än jag varit innan. Mitt mål har varit att växa, mogna och förändra. Jag säger inte att det varit lätt eller skitroligt. Det har varit svårt, sårande, pinsamt och riktigt jobbigt. Men de där dagarna är passerade nu och jag är på andra sidan, lite starkare, lite visare och förhoppningsvis lite mer hel och förändrad. Jag är inte klar, det blir jag aldrig, men jag har fått uppleva enormt mycket välsignelse. Och jag är tacksam för att det fanns nåd som räckte också för det här året i mitt liv.
Mattias Martinsson har en sång på skivan Hope som varit och är min bön för mitt liv. Den ger mig målmedvetenhet, sätter riktning och ger perspektiv. Och det är en sån fin bön att be i alla stunder av livet och jag tror den lägger grunden för ett liv i oändlig tacksamhet.
"Även om jag inte kommer att förstå, hjälp mig att säga tack ändå. Även om inte alla frågor får svar, lär mig att leva det liv jag har. Öppna mina ögon, hjälp mig se hela livet går du med. Vandra med mig Herre, alla mina dagar vill jag leva nära dig. Led mina steg Jesus, med allt jag är och allt jag har vill jag tillbe dig."

Och dagarna spenderas på bästa sätt med lu...

foto0228 (MMS)

Och dagarna spenderas på bästa sätt med lugnt tempo mkt godis och tid att hälsa på släkten. Idag var vi i mariefred, mitt barndoms paradis. Imorgon kommer mer släkt hit. Det blir fint det! Men nu blir det sällskapsspel och sen diabilder!


God Jul

I början av december gästbloggade jag hos min vän för dig som missade det postar jag om det igen här.

Det här året som gått har varit något av ett besvikelsens år för både mig och många av mina vänner. Det har varit som att det vi önskat nästan allra mest är just det vi inte fick. Som om en osynlig hand ledde oss bort från allt det och förde oss rakt ut i ovissheten. Rakt ut i tomhet och förvirring.

I somras läste jag en text av en munk som heter Wilfrid Stinissen och han skrev att som kristen så är det realistiskt att tro att Gud kan göra under. Att saker kan ske som är bortom alla förklaringar. Men hur ska vi våga tro det när allt i vår omvärld säger något annat?

Förändringar kan tvingas på oss, de flesta är nog sådana. Och det är inte konstigt att vi i dessa stunder panikartat greppar tag i det vi kan nå och desperat håller fast vid dem. Det måste vara en naturlig instinkt. Men vad gör det med oss? Jag har haft tid att fundera över det den sista tiden. Över vad de olika saker jag desperat håller fast vid gör med mig. Inte just själva sakerna de är harmlösa. Men mer bilden, drömmen, tanken som jag inte vill släppa. Som jag på alla sätt som går försöker stanna vid. Det blir ett sätt att försöka kontrollera det jag nu står i, men kanske främst ett sätt att kontrollera framtiden.

Och här tror jag att i alla fall jag har väldigt mycket att lära. Att våga släppa taget om allt. Idag bäddade jag om i sängen och insåg att påslakanet som jag köpte för snart ett år sedan som passade så bra in i min bild av hur min framtid skulle se ut. Inte längre passar mig. Det värsta är att jag inte ens hunnit använda det en enda gång. Och jag insåg nu när jag för första gången bäddade sängen med det att det inte är min stil längre, men det var inte förrän jag tog det ut ur skåpet för att använda det som jag upptäckte detta. Det hade lika gärna kunnat ligga kvar och närt den där avlägsna drömmen.  Är det här Guds sätt att påminna mig om att framtiden inte är något som jag kan påverka?

Det obehagliga är att det här kan pågå år ut och år in. Vi stressar på i livet och kämpar för att uppehålla de drömmar och idéer vi har för våra liv. Och i motgångarna så kanske vi luras att acceptera den realistiska verkligheten att det inte blir bättre än så här. Och så fortsätter karusellen.

Men nu finns det något som varje år ger dig möjlighet att hoppa ur karusellen, ställa dig vid sidan om och förbereda för någon annans ankomst. Varje år vid advent inleder vi väntan. Väntan på Herrens ankomst som vi firar minnet av på Julafton. Men julafton är också en påminnelse om att Han ska komma igen.  Det är en tid då stillheten och väntan får prägla våra liv. Vi tillåts lugna ned oss, tända ljus stanna inne. Men också påminna oss om vem vi väntar på, och vad det är Han kommer med. ”Det är en gåva som är av ett annat slag än de gåvor vi ger varandra var dag” sjunger barnkören.

Häromdagen läste jag en text från tidigare nämnd munk där han skrev att väntan är bra för oss. Därför att den förbereder oss på det som komma skall. Vår längtan driver oss ibland till vansinne. Men den präglar oss också, ödmjukar oss gör oss mer mänskliga. Så att när dagen kommer när väntans tid är över kan vi med öppna armar omsluta vår väntans objekt. ”Öppna din tillstängda dörr i ditt hus så lyser i mörkret ett litet ljus.”

Julafton ligger också lämpligt nära årets slut. Det blir så tydligt hur vi får en ny chans vid jul att ställa om hitta en ny riktning för våra liv och när det nya året kommer få börja om på ett nytt blad, ett nytt år med nya möjligheter.

I år har jag tagit upp en gammal tradition. Jag har i år tillverkat egna julkort som jag ska skicka till de närmsta. För varje kort jag gjort har jag kommit på en ny person. Mitt lilla projekt slutade med 24 kort, än så länge. Det gör att jag känner mig rik, och jag kan se fram emot det nya som väntar oss alla. Jag kan därför inte hålla mig utan vill redan nu önska er alla en riktigt God Jul och ett riktigt riktigt Gott Nytt År!


Nu är granen klädd och grann. Musiken skrå...

foto0224 (MMS)

Nu är granen klädd och grann. Musiken skrålar jul. Det enda som saknas är mina små bröder. De sitter fast i tågtrafiken. Den ena har spenderat över 5 timmar på centralen i malmö och den andra hade svårt att ta sig ens två stationer med pendeltåget. För mig gick hemfärden som på räls fast jag åkte buss jag.


RSS 2.0