dåså då kör vi!!
Vill även här passa på att tacka min fina bror Jonas för all hjälp. Du är grym!
nu är det inte långt kvar!
Det nyas möjligheter
lite spänning inför det nya
cybernyheter
På alfred o jack's satt vi i flera timmar ...
På alfred o jack's satt vi i flera timmar och mös min bror och jag! Sånt går jag igång på. Får massa inspiration för livet bara genom att sitta still och observera.
Det bästa med att gå på stan i sthlm är at...
Det bästa med att gå på stan i sthlm är att få sitta och vila trötta fötter på ett mysigt café. Det blir en väldigt inspirerande upplevelse.
Dagens outfit! Idag åker vi till släkten i...
Dagens outfit! Idag åker vi till släkten i uppsala. Så passande nog valde jag farmors gamla päls. Det kanske ska bli en mellandagstradition? Till den har jag halsduk som jag stickat själv och smycken från indiska. Riktigt piffigt!
bästa fiket i stan
Det blev inte så mycket shoppat för mig. Vi hittade julklappar till mina kusiner och jag köpte sminkbortagningsmedel. Men det är alltid mysigt att strosa runt i nyköping. Framförallt när man får sätta sig efter ett tag och avnjuta gott fika!
Om det är fullt inne i huset kan man sitta...
Om det är fullt inne i huset kan man sitta i ett glashus inne på gården. Huset värms upp med braskamin. Hur mysigt som helst!
Idag är vi i nyköping och känner in konsum...
Idag är vi i nyköping och känner in konsumtionsmusklerna lite. Jag har sett mig trött på mycket men hittade iallafall en liten skål som jag nu efter flera års suktan unnar mig! Hela mitt liv kommer nu bli helt förändrat precis som det alltid blir när man köper nya saker. Eller hur var det nu igen:)!
om att välja livets väg
Och dagarna spenderas på bästa sätt med lu...
Och dagarna spenderas på bästa sätt med lugnt tempo mkt godis och tid att hälsa på släkten. Idag var vi i mariefred, mitt barndoms paradis. Imorgon kommer mer släkt hit. Det blir fint det! Men nu blir det sällskapsspel och sen diabilder!
God Jul
Det här året som gått har varit något av ett besvikelsens år för både mig och många av mina vänner. Det har varit som att det vi önskat nästan allra mest är just det vi inte fick. Som om en osynlig hand ledde oss bort från allt det och förde oss rakt ut i ovissheten. Rakt ut i tomhet och förvirring.
I somras läste jag en text av en munk som heter Wilfrid Stinissen och han skrev att som kristen så är det realistiskt att tro att Gud kan göra under. Att saker kan ske som är bortom alla förklaringar. Men hur ska vi våga tro det när allt i vår omvärld säger något annat?
Förändringar kan tvingas på oss, de flesta är nog sådana. Och det är inte konstigt att vi i dessa stunder panikartat greppar tag i det vi kan nå och desperat håller fast vid dem. Det måste vara en naturlig instinkt. Men vad gör det med oss? Jag har haft tid att fundera över det den sista tiden. Över vad de olika saker jag desperat håller fast vid gör med mig. Inte just själva sakerna de är harmlösa. Men mer bilden, drömmen, tanken som jag inte vill släppa. Som jag på alla sätt som går försöker stanna vid. Det blir ett sätt att försöka kontrollera det jag nu står i, men kanske främst ett sätt att kontrollera framtiden.
Och här tror jag att i alla fall jag har väldigt mycket att lära. Att våga släppa taget om allt. Idag bäddade jag om i sängen och insåg att påslakanet som jag köpte för snart ett år sedan som passade så bra in i min bild av hur min framtid skulle se ut. Inte längre passar mig. Det värsta är att jag inte ens hunnit använda det en enda gång. Och jag insåg nu när jag för första gången bäddade sängen med det att det inte är min stil längre, men det var inte förrän jag tog det ut ur skåpet för att använda det som jag upptäckte detta. Det hade lika gärna kunnat ligga kvar och närt den där avlägsna drömmen. Är det här Guds sätt att påminna mig om att framtiden inte är något som jag kan påverka?
Det obehagliga är att det här kan pågå år ut och år in. Vi stressar på i livet och kämpar för att uppehålla de drömmar och idéer vi har för våra liv. Och i motgångarna så kanske vi luras att acceptera den realistiska verkligheten att det inte blir bättre än så här. Och så fortsätter karusellen.
Men nu finns det något som varje år ger dig möjlighet att hoppa ur karusellen, ställa dig vid sidan om och förbereda för någon annans ankomst. Varje år vid advent inleder vi väntan. Väntan på Herrens ankomst som vi firar minnet av på Julafton. Men julafton är också en påminnelse om att Han ska komma igen. Det är en tid då stillheten och väntan får prägla våra liv. Vi tillåts lugna ned oss, tända ljus stanna inne. Men också påminna oss om vem vi väntar på, och vad det är Han kommer med. ”Det är en gåva som är av ett annat slag än de gåvor vi ger varandra var dag” sjunger barnkören.
Häromdagen läste jag en text från tidigare nämnd munk där han skrev att väntan är bra för oss. Därför att den förbereder oss på det som komma skall. Vår längtan driver oss ibland till vansinne. Men den präglar oss också, ödmjukar oss gör oss mer mänskliga. Så att när dagen kommer när väntans tid är över kan vi med öppna armar omsluta vår väntans objekt. ”Öppna din tillstängda dörr i ditt hus så lyser i mörkret ett litet ljus.”
Julafton ligger också lämpligt nära årets slut. Det blir så tydligt hur vi får en ny chans vid jul att ställa om hitta en ny riktning för våra liv och när det nya året kommer få börja om på ett nytt blad, ett nytt år med nya möjligheter.
I år har jag tagit upp en gammal tradition. Jag har i år tillverkat egna julkort som jag ska skicka till de närmsta. För varje kort jag gjort har jag kommit på en ny person. Mitt lilla projekt slutade med 24 kort, än så länge. Det gör att jag känner mig rik, och jag kan se fram emot det nya som väntar oss alla. Jag kan därför inte hålla mig utan vill redan nu önska er alla en riktigt God Jul och ett riktigt riktigt Gott Nytt År!
Nu är granen klädd och grann. Musiken skrå...
Nu är granen klädd och grann. Musiken skrålar jul. Det enda som saknas är mina små bröder. De sitter fast i tågtrafiken. Den ena har spenderat över 5 timmar på centralen i malmö och den andra hade svårt att ta sig ens två stationer med pendeltåget. För mig gick hemfärden som på räls fast jag åkte buss jag.