yosofine

För en vecka sedan släpptes skivan som jag gått och suktat efter ett tag nu. Insåg att jag ju faktiskt lätt kan åka iväg och köpa den, vilket jag faktiskt tänker göra efter att jag postat detta inlägg. Skivan heter "En hand i himlen" och det är Jonathan Johansson som är artisten. Har du inte hört något av han kan jag tipsa om hans videor på youtube.

Jag har länge upplevt Jonathan Johansson som onödigt bitter och tråkig. Jag har varit less på alla dessa frikyrkopojkar som inte kan hantera sin tro och sin brottningskamp med det verkliga livet. Fast jag måste erkänna att jag har ändrat mig där. För när dessa frikyrkopojkar blivit lite äldre visar det sig att de lever med en starkare tro än många av dem som "stod kvar". Hur många innebandyspelande frikyrkopojkar skulle i DN prata om sin tro på ett sådant trovärdigt och avväpnat sätt som Jonathan Johansson?  "När du bekänner en tro bekänner du dig också till en minoritet. Jag brottas med ett gäng frågor som andra inte gör. Det ställer krav på en. Man ska älska sina fiender och förlåta. Livet vore enklare om man inte behövde arbeta för försoning, säger han." Läs hela artikeln här.

Trots denna inpopulära bekännelse så har han tagits emot med öppna famnar var han än dragit fram känns det som.

Och jag kan inte annat än ryckas med. Musiken är ju bra. Men för mig är det också något mer. När jag som 19 åring flyttade till sthlm och hängde med alla dessa desillusionerade frikyrkomänniskor så tappade jag hoppet. Hoppet om kyrkan, hoppet om att det gick att vara proffesionellt kreativ och samtidigt starkt troende. Hoppet om att man kan vara en tänkande, klok människa och samtidigt beroende av Gud. Jag slogs ned av allt supande och all bitterhet.

Nu vet jag att det inte är så. De senaste åren har visat att många av de som då var i de värsta av tvivel och bitterheter har kommit ur det starkare och med en större övertygelse än jag ser hos dem som alltid stått kvar. Nu säger jag inte att det inte är fint att stanna kvar i kyrkan. Men jag säger att det är viktigt att man gör tron till sin egen. Och även om man kanske inte behöver dra hela "utelivet" svängen så är det nog bra att våga stå kvar och tvivla och ifrågasätta riktigt ordentligt ett tag.

Låt mig berätta om en artist som förgyllt mitt liv i kanske 5 år hitills. Jag minns inte när eller vem som introducerade henne i mitt liv men antagligen var det min Käreste eftersom han kan allt och vet allt om musik och därför kan ge bra tips på artister att kolla upp.

Iallafall så minns jag första gången jag hörde hennes röst strömma ut från högtalarna. Jag minns att det kändes som att mitt liv äntligen fått ett soundtrack. Sen dess har hennes musik med jämna mellanrum spelats hemma och i lurarna på diverse musikspelare. Och det fina är att man aldrig tröttnar. Hon spelar musik som jag tror få skulle ha svårt för. Vilken person som helst måste tycka att det är åtminstone ok att lyssna på. Tror knappast att det finns dem som passionerat ogillar henne.

Höjdpunkten på vår relation var när jag fyllde 25 och råkade vara i Sthlm samtidigt som hon skulle spela på södra teatern. Klart jag fixade sällskap och köpte biljett i sista sekund. Det var en konsert som jag inte ville skulle ta slut. Sällan det händer. Jag brukar kunna bli less efter ca 5 låtar och hellre vilja sätta mig längre bak så man kan prata samtidigt. Men nu satt jag ett par rader från scen och bara njöt.

Man blir lätt förvirrad när man hör denna artist prata eftersom hennes sångröst är väldigt mycket mörkare än hennes pratröst. Hennes låtar spelas en hel del på tv som bakgrundsmusik. Har du listat ut än? Japp, hon heter Rosie Thomas! Bjuder på en favorittext från hennes album "If songs could be held" från 2005.

Jag såg på solens mat härom dagen och blev så sjukt sugen på färsk pasta och vin. Jag blev så pass sugen att jag bestämde att jag ikväll skulle bjuda min pojkvän på middag med tända ljus. Så jag har inhandlat allt som behövs för en riktigt lyxig Pasta Carbonara. Receptet är väl beprövat av mina lillebröder så jag var tvungen att yngsta brorsan för att få veta exakt hur han gjorde sist när jag fick smaka av hans carbonara. Dock blev det inget vin. Jag vill inte ha alkoholhaltiga drycker hemma utan köper hem om jag någon gång vill ha det till en middag. Idag hade jag kanske velat att det skulle vara lite mer planerat så vi kunde få hela smakupplevelsen. Men vi får dricka annan dryck till maten och det brukar gå minst lika bra.

Så sista kvällen på ledigheten ska firas med lite extra pompa och ståt i mitt lilla och svinkalla kök (elementet är ur funktion).

Imorgon ska jag till mitt älskade jobb där vi ska möblera, måla och fixa till det. På fredag öppnar vi igen och det ska bli roligt att få köra igång igen!

Jag tycker det är inspirerande att veta att jag som enskild har makt att påverka förhållanden för andra människor eller för hur miljön påverkas. Bara genom att välja vissa produkter kan jag vara med och bidra till att barn får skor på fötterna, familjer får mat på bordet och sjyssta arbetsvillkor. Jag är inte särskilt orolig för finanskrisen, om den kan föra med sig att vi som konsumenter  börjar tänka lite extra på vad och hur mycket vi handlar så är det bara positivt menar jag.

Faktiskt du kan göra skillnad bara genom att byta kaffet till ett rättvist kaffe. Stor skillnad. När jag var i Etiopien berättade några för mig hur kaffebönderna var tvugna att överge kaffet för att istället börja odla droger eftersom de tjänade bättre på det. Om jag väljer att köpa rättvist kaffe odlat i Etiopien har jag som privatperson chans att hjälpa dessa bönder att fortsätta odla kaffe istället för de olika droger som istället bara leder till mer misär bland befolkningen.

Jag skulle nog säga att jag är en estetiskt lagd person, jag gillar att shoppa snygga saker. Förpackningar får gärna vara snygga och det får gärna lukta gott om hudvårdsprodukter. Jag bryr mig om hur jag ser ut och vill ha snygga kläder och skor. Men det är klart att jag inte vill det till varje pris. Men jag är trött på att samvetsshoppa. Jag vill inte köpa en ful t-shirt bara för att den är ekologisk eller äcklig choklad bara för att det är rättvist. Jag har varit rätt less på "mulle-attityden" att ekologiskt och rättvist ska vara lite speciellt och helst i beige´t. Jag går inte med på det, vem som helst ska kunna köpa rättvist kaffe, inte för att det är rättvist utan för att det är självklart att de som odlar produkten jag köper ska ha skäligt betalt och sjyssta arbetsvillkor. Det är inte ett intresse jag har att köpa såna produkter. Det ska inte vara någons intresse. Det ska vara en självklarhet. Att det slutat vara det är pinsamt för mänskligheten och vi borde skämmas som låter det fortsätta.

Men hur som helst, vi är inte riktigt där än att det är en självklarhet för alla. Tills dess vill jag hurra lite extra för de produkter som försöker och gör bra ifrån sig. Kanske kan det få någon mer att lockas in på den medvetna shoppingen bara för att det är så snyggt och så självklart! Här kommer två tips att spana in.

För det första skulle jag vilja tipsa om ett sjysst skomärke (som surt nog inte går att köpa i Sverige, men i USA om du ändå tar den omvägen..). De heter TOMS Shoes, för varje sko du köper skänker de en sko till en behövande i ett fattigt land. Så sjukt kul idé men bland det viktigaste, de gör så snygga skor! Jag skulle vilja ha en i varje kollektion till sommaren. Kommer jag iväg till staterna ska det storhandlas det kan jag lova. Här kommer två smakprov.


Det andra märket jag skulle vilja tipsa om gör organiska skönhetsprodukter. Dessa produkter kan du köpa i Sverige eftersom coop har tagit in dessa i sitt sortiment. Märket heter Body America  och det finns allt från hudlotion till duschcreme!

I must say. This girl is fantastic!! Underbaraclaras artikel i Expressen sparkar många rövar. Svårt att säga det bättre själv läs hennes artikel istället. Och gå in på hennes blogg så utvecklar hon eventuella frågetecken där.

Jag har varit hemma hos mina föräldrar i helgen. Det är att kombinera stress med avkoppling på en avancerad nivå. Mycket ska hinnas med på kort tid och samtidigt är det stunder då tiden står still då samtalet får ta tid eller då vi hinner sitta i vardagsrumssoffan och se på bilder ihop. Det är ofta väldigt skönt att komma hem även om jag ständigt lider av dåligt samvete för att det är något jag inte hinner med, oftast att träffa vänner. Därför är det så mycket lättare att resa någonstans där man inte känner någon. Jag tar ofta upp mina gamla reseminnen och låter mig bli inspirerad av dem. Så jag tänkta att det var dags att bjuda på lite av Prags skönhet. Jag ska definitiv åka dit igen det är nu man lärt sig hitta till guldkornen. Ska skriva om dem en annan gång!


Det här var en av favoritbilderna. Strax efter karlsbron, på lillsidan som jag tror det kallas. Precis under slottet.


Härlig nostalgisk reklam

Backe upp och backe ned åkte vi spårvagn.

I helgen var vi bjudna på maskerad. Det var nog första riktiga festen det här året som vi gått på här i stan. Det har liksom mattats av det där med umgänge. Mycket har att göra med att vi jobbar och pluggar så mycket nuförtiden. Livet hinns inte med. Jag längtar efter ett stort hem och en tid då man kan bjuda vänner på middag iallafall varannan vecka. Det vore nåt det. Då skulle jag baka det här brödet lite oftare.

Min arbetsplats.

Minnesord från Farfar, To Write Love on Her Arms och ett litet kollage av fina utklippta bilder.

Armband inköpt i Addis Ababa, Etiopien. Jesus Kristus vän och räddare i nöden.

Det är inte lätt att vilja följa nya trender med en käresta som har en bestämd åsikt vad det gäller kläder och vad som är snyggt på mig. Och samtidigt så är det ju så ofta som jag måste tacka honom efteråt eftersom han räddat mig från att gå på en massa onödiga nitar stilmässigt. Han har känsla för vad som klär mig och vad jag passar i. Efter några år så har jag börjat lära mig det själv.

 

Jag tappade nämligen mig själv för några år sedan. Jag hade kris. Jag visste inte vem jag var och hur jag skulle se ut. Jag hamnade i ett pausläge och köpte knappt ett nytt plagg på flera år (skojjar inte). Den ende som hade koll var min Käresta. Nu känner jag i alla fall att jag är tillbaks. Jag har det senaste året gått en promenad i minnenas värld. Jag har påmint mig om hur jag var under gymnasiet vad som inspirerade mig då. Sen har jag vandrat vidare till mina Stockholmsår som följs av tiden i Umeå som präglat mycket. Nu i Örebro känner jag att det är en kombination av alla dessa tider som kommer fram. En mer hel och harmonisk Josefin. Det syns nog inte bara i mina klädval förhoppningsvis märks det också i min personlighet.

Har just avslutat en tjejkväll med middag och film. Skönt med såna kvällar med nära vän. Vi såg Anne Franks sista dagar. Usch vad hemsk och mörk filmer om 2a världskriget är och ändå kan jag inte få nog av att se sådana. Mest för att jag älskar historia och för att jag inte vill glömma. Samtidigt inser jag ofta precis i början av filmen att jag inte orkar att jag inte vill. Lyx för mig att kunna välja bort något som andra människor levt i. Jag kan välja bort en film, de har levt i verkligheten av den.

Det blir lätt att ens egna små bekymmer blir obetydliga och pinsamma. Skitsamma om jag hinner gå en timme på stan liksom. Samtidigt så är det det här som är mitt liv. Jag bor i Sverige och det är 2008 jag kan inte må dåligt över att jag är lyckligt lottad. Men kanske att jag måste bry mig mer om dem som inte har det lika bra som jag. Tänka mer på vad jag köper och vart mina pengar går. Men mest av allt så tror jag att jag måste ta vara mer på mitt liv och min tid. Jag lever nu.

Jag har länge tänkt att jag ska skriva lite om vad som inspirerar inför höstens mode. Jag tänker satsa på business woman från 70-80 talet. Du vet skräddat kanske kostym eller dress och propert men med en helgalen frisyr och fruktansvärt fula glasögon. Det kan ju helt enkelt inte bli bättre. Säg till om du hittar snygg bild på vad jag menar! Jag letar för fullt!

Dags att sova sten hårt.

Har just bakat kanelbullar, hela lägenheten doftar av detta fikabröd. Hur ska jag kunna somna nu?

Det är väldigt ofta jag ser snygga asiatiska tjejer med skitsnygga klänningar. Jag skojjar inte det är en epidemi. Jag undrar var de får tag på dem? Vem är det som designar dessa snygga streetaktiga klänningar? Blir sjukt inspirerad. Ska ägna lite av min nyvunna lediga tid till att sy. Spets är på tapeten.

En annan inspirationskälla är sköna tv-serier. Hemliga Amrén är ju fullständigt lysande. Gillar den där smutsiga färgen väldigt mycket. Och det är ju precis rätt tid att visa den typen av humor. Man är på lagom skönt humör när det är dags att sova! Hejja!

Min käresta recenserar skivor för en tidning och har fått en sjukt bra skiva hemskickad. Ett hett tips från mig :-) De heter edisonglass och länken ser du nedan.
                                                                                    edisonglass