Yosofinedesign vt05
Ulrika bär: bil-brosch,grön väska
t-shirt:gul t-shirt med påsydd sol med strålar
jeanskjol: ballongkjol allt från yosofine design
det är jag
Dags för mig att presentera vem det är som står bakom denna blogg.
JAG HETER: Josefin Karin Lennartsson
FÖDD/UPPVUXEN: Jag föddes i Södertälje 1980, 1983 följde jag med min familj till Liberia där jag bodde i 3 år. 1986-1999 växte jag upp i Järna utanför Södertälje. Efter gymnasiet bosatte jag mig i Stockholm i 3.5 år och nu bor jag i Umeå sen 2.5 år tillbaka.
UTBILDNINGAR: 1999-2000 Karisma Centers bibelskola
2000-2001 Bibelinstitutet i Filadelfiakyrkan, Stockholm
2001-2002 PTS (pingstkyrkornas Teologiska Seminarium)
2003 – Flyttade till Umeå för att börja läsa teologi på Universitetet och det är vad jag fortfarande håller på med.
VAD GÖR JAG NU: Jag läser alltså teologi på Umeås Universitet med sikte på en kandidat examen i teologi. Mina teologistudier vill jag använda för att på heltid arbeta med församling och kristen tro. Jag vill skriva tankeställare och arbeta med att sprida Guds kärlek till vanliga människor i en svensk stad. Det har alltid varit självklart för mig att jag ska följa Gud oavsett vart det leder mig, att vara ledare har alltid fallit sig naturligt för. Jag vill med mitt liv uppmuntra inspirera och peppa andra till att våga låta drömmarna få liv och låta Gud ta hand om drömmarna om livet. När Gud får utrymme får du också se drömmar bli sanna och det går av sig självt. Jag brinner för församlingen och för att skapa platser och möjligheter där vanliga församlingsmedlemmar kan lära känna sig själva genom Guds ögon och på så sätt bli självständiga stabila kristna som lever ut sin tro på ett trovärdigt sätt.
FRITID: På fritiden leder jag en lovsångsgrupp som nu vuxit sig till att bli 9st där allt från dragspel till piano finns inräknat vi leder lovsången en gång i månaden på Vineyard. Jag är husgruppsledare tillsammans med två andra tjejer som jag förövrigt bor tillsammans med också. Husgruppen är en plats där vi får dela våra liv tillsammans som kristna individer, där vi får hjälpa och stötta varandra till att växa i tro på Gud och utvecklas till dem Gud kallat oss att vara. Kreativitet är ett annat ord som jag fått lära mig leva med. Jag har ett intresse och det är att sy kläder, jag är en klädnörd jag älskar att bläddra i mina modetidningar om och om och om igen. Det har bland annat tagit sig uttryck i två mindre modevisningar och försäljning i en butik här i Umeå. Jag har aldrig haft höga förväntningar eller drömmar för mitt klädskapande men samtidigt märker jag att det för mig till platser av sig självt. Jag vill se mitt klädskapande som ett sätt att skapa kontakt och reflektion.
MIN TRO: Genom min uppväxt kom jag i kontakt med en attityd till tron där de stora känslorna är de som styr tron och gemenskapen med Gud. Under långa perioder i min uppväxt har jag varit utan någon som helst känslomässig relation till Gud. Det har fått mig till att fråga om Han överhuvud existerar eller om det är mig det är fel på. Jag har fått ett ja och ett nej på den frågan Gud finns och det är inte mig det är fel på. Jag har istället lärt mig att hitta en helt annan relation till Gud som inte består av känslomässiga upplevelser. Istället är Gud min medvandrare i livet. Jag är aldrig ensam Gud är alltid med mig. Därför har vardagen blivit viktig för mig för det är där Gud är med. Istället för att be för att känna Gud eller få något av Honom så ber jag för att umgås med Honom. Jag kräver inget i mitt umgänge med Gud jag är glad att jag är förlåten och får vara i Hans närhet. Att lovsjunga är ett sätt att uttrycka den tacksamheten och kärleken till Gud. Därför blir det ofta mycket tid vid pianot.
PERSONLIGHET: Jag har ganska lätt för att släppa loss och vara glad och sprallig när jag vill, men jag har också en seriös sida som inte viker för ironi eller dryghet. Mina drömmar om mitt liv och mina ambitioner om att leva helt för Gud är jag helt seriös med och jag står fast vid dem även när det blåser, vilket det har gjort i stort sett hela mitt liv. Många säger att jag är så stark men jag säger att jag är svag och att det är Jesus som är stark i mig därför orkar jag se framåt. Jag insåg någon gång under tonåren att det är helt kört för mig om jag inte har Jesus. Min förmåga är inte tillräcklig för att jag ska klara av allt jag ställs inför och vill, jag räcker inte till. Där och då överlämnade jag mig till Gud på ett annat plan än bara på det intellektuella. Där fick Gud min framtid och mina drömmar. Jag är väldigt målmedveten har jag satt upp ett mål så går jag dit med bestämda steg för ag vet vad jag vill.
Vill du veta mer skriv en kommentar i bloggen och skriv din emailadress så kan jag skicka mer info till dig personligen.
Katie med yosofine design
Vintern har tagit ett hårt grepp om min tillvaro. Kylan har i viss mån varit lamslagande ute som inne. När det var 15 grader inomhus och jag hade fingervantar när jag skulle skriva vid datorn var det inte längre kul. Jag lägger upp en ny bild och ett löfte om att i dagarna komma med mer material!
/ Josefin
Med önskan om en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Överdåd
Överdåd är temat för sista bloggen innan jul och troligen sista för det här året. Jag har inte tänkt göra en årskrönika för det kommer vi läsa så många ändå! Men vi kan ju konstatera att det här året kantats av stora händelser i hela världshistorien främst naturkatastrofer. Det har minst sagt varit ett år då livet och människan känt av en hopplöshet och vanmakt över sin situation. Samtidigt har hjälpinsatser gått i rekord, privatpersoner har tagit egna initiativ för att hjälpa och flera större initiativ har lett till ökat bistånd för de fattiga och drabbade. Än finns det hopp.
Jag skulle vilja ägna den sista bloggen jag skriver för i år till att tala om julen. Enligt kristen tradition handlar julen om Jesu födelse. Julen är också den tidpunkt på året som är mörkast och mest dyster. Även om vi kan erkänna att Jesu födelse kanske inte var exakt 24 december så har traditionen ett värde just i att det är en tradition med många år på nacken.
December är nog den värsta månaden på året, snön kommer och går, solen har försvunnit helt och för de flesta kryper en panik över vad man ska köpa för julklappar upp. Julen har för många blivit en period full av stress, mycket ska bakas, städas och många traditioner måste fyllas även om tiden blir knapp. Helt kort så är julen för många mest bara ännu en prestation och ännu ett jobb som ska bli gjort, helst så perfekt som det bara går. Jag har upplevt många sådana jular där mina ”måsten” har kvävt mig till slut, även om det varit måsten som jag velat. Men i år är det annorlunda jag har hela det här året dödat alla ”måsten”, ”det finns inga måsten”, har blivit ett ledord för detta år. Vad det inneburit är att december fått något speciellt som gör det uthärdligt. Istället för att jag måste göra en massa traditioner, måste pynta på ett visst sätt, måste dricka så mkt glödd med just de ingredienserna, måste skapa alla julklappar till alla jag känner, och skicka julkort till alla osv. Det finns inte! Nu finns bara en sak: vill. Vad jag vill och orkar med det gör jag. Vill jag pynta med rosa istället för rött då gör jag det. För mig har december fått en helt annan ton än den normalt brukar ha. Klart att det mörka dystra och tråkiga finns där men inte lika mycket som annars. Jag myser mer och har något hoppfullt över hela månaden. Jag ser också fram emot en dag, inte för vad jag kommer att få. Jag ser fram emot en dag för den största gåvan som redan blivit min nämligen Jesus. På grund av den födelsen så har mitt liv fått hopp. Det är inte bara hopp för mörka december, det är hopp för allt i mitt liv. Jesus är för mig i allra högsta grad verklig och jag vill på hans födelsedag (enligt traditionen) ära honom. Det kan bland annat ske genom generositet gentemot de som finns i min omgivning älskar att ge bort presenter till familjen och skämma bort de jag tycker om!
I år har julen fått en helt annan innebörd för mig. Det handlar inte om gåvor och om stress utan det handlar om hopp framför allt annat! För just den dagen som vi firar med sånt engagemang i varje stuga bär på det största av alla budskap. Jesus som föddes för att bli vår räddning undan evig död och hopplöshet är fortfarande 2000 år aktuell och ger oss fortfarande samma möjlighet till hopp. Så det jag önskar oss alla inför jul är att se fram emot den dagen då Jesus kom till vår jord och gav oss hopp. Mitt i vår vardag mitt i vår stress och ångest och mitt i vårt mörker stiger det ljusaste ljus ned till oss med önskan om ett varaktigt hopp i våra hjärtan. Det är något som absolut är värt att fira med sina nära och kära och det är också värt att fira genom att sprida det till andra runt omkring som inte får uppleva det i vanliga fall. Vi kanske inte bara ska skänka en tanke till alla hemlösa, familjer som lider av alkoholmissbruk, invandrare och asylsökande, misshandlade och våldtagna och alla som drabbats av katastrofer utan också ge något till dem som kan förbättra deras tillvaro och skänka dem hopp. Jag önskar dig en god jul och att du tar till dig det hopp som den dagen vill innebära. Låt alla måsten läggas åt sidan och se på dagen för vad den är; dagen då hoppet kom till jorden! Låt oss fira det med gåvor, glädje, god mat och mycket tacksamhet!
O, helga natt! O, helga stund för världen, då Gudamänniskan till jorden steg ned!
För att sona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led. Och hoppets stråle går igenom världen, och ljuset skimrar över land och hav.
Folk fall nu ned och hälsa glatt din frihet! O, helga natt, du frälsning åt oss gav. O, helga natt, du frälsning åt oss gav!!
Bön:
Himmelske Fader tack för att du sände ned din ende son för att frälsa oss.
Tack för att du lät honom komma för att ge oss hopp som når över allt förstånd.
Låt denna högtid få bli glädjefull och kom med hjälp till alla som behöver den.
Tack för att vi fått tillgång till frihet genom att du kom till jorden Jesus.
Tack för att du valde att bli det offer som sonade oss en gång för alla.
Tack för att vi får tillhöra dig endast genom att tro på dig!
Låt oss i tro, hopp och kärlek blicka fram emot ett nytt år där precis allt är möjligt!
Amen
Jag skulle vilja ägna den sista bloggen jag skriver för i år till att tala om julen. Enligt kristen tradition handlar julen om Jesu födelse. Julen är också den tidpunkt på året som är mörkast och mest dyster. Även om vi kan erkänna att Jesu födelse kanske inte var exakt 24 december så har traditionen ett värde just i att det är en tradition med många år på nacken.
December är nog den värsta månaden på året, snön kommer och går, solen har försvunnit helt och för de flesta kryper en panik över vad man ska köpa för julklappar upp. Julen har för många blivit en period full av stress, mycket ska bakas, städas och många traditioner måste fyllas även om tiden blir knapp. Helt kort så är julen för många mest bara ännu en prestation och ännu ett jobb som ska bli gjort, helst så perfekt som det bara går. Jag har upplevt många sådana jular där mina ”måsten” har kvävt mig till slut, även om det varit måsten som jag velat. Men i år är det annorlunda jag har hela det här året dödat alla ”måsten”, ”det finns inga måsten”, har blivit ett ledord för detta år. Vad det inneburit är att december fått något speciellt som gör det uthärdligt. Istället för att jag måste göra en massa traditioner, måste pynta på ett visst sätt, måste dricka så mkt glödd med just de ingredienserna, måste skapa alla julklappar till alla jag känner, och skicka julkort till alla osv. Det finns inte! Nu finns bara en sak: vill. Vad jag vill och orkar med det gör jag. Vill jag pynta med rosa istället för rött då gör jag det. För mig har december fått en helt annan ton än den normalt brukar ha. Klart att det mörka dystra och tråkiga finns där men inte lika mycket som annars. Jag myser mer och har något hoppfullt över hela månaden. Jag ser också fram emot en dag, inte för vad jag kommer att få. Jag ser fram emot en dag för den största gåvan som redan blivit min nämligen Jesus. På grund av den födelsen så har mitt liv fått hopp. Det är inte bara hopp för mörka december, det är hopp för allt i mitt liv. Jesus är för mig i allra högsta grad verklig och jag vill på hans födelsedag (enligt traditionen) ära honom. Det kan bland annat ske genom generositet gentemot de som finns i min omgivning älskar att ge bort presenter till familjen och skämma bort de jag tycker om!
I år har julen fått en helt annan innebörd för mig. Det handlar inte om gåvor och om stress utan det handlar om hopp framför allt annat! För just den dagen som vi firar med sånt engagemang i varje stuga bär på det största av alla budskap. Jesus som föddes för att bli vår räddning undan evig död och hopplöshet är fortfarande 2000 år aktuell och ger oss fortfarande samma möjlighet till hopp. Så det jag önskar oss alla inför jul är att se fram emot den dagen då Jesus kom till vår jord och gav oss hopp. Mitt i vår vardag mitt i vår stress och ångest och mitt i vårt mörker stiger det ljusaste ljus ned till oss med önskan om ett varaktigt hopp i våra hjärtan. Det är något som absolut är värt att fira med sina nära och kära och det är också värt att fira genom att sprida det till andra runt omkring som inte får uppleva det i vanliga fall. Vi kanske inte bara ska skänka en tanke till alla hemlösa, familjer som lider av alkoholmissbruk, invandrare och asylsökande, misshandlade och våldtagna och alla som drabbats av katastrofer utan också ge något till dem som kan förbättra deras tillvaro och skänka dem hopp. Jag önskar dig en god jul och att du tar till dig det hopp som den dagen vill innebära. Låt alla måsten läggas åt sidan och se på dagen för vad den är; dagen då hoppet kom till jorden! Låt oss fira det med gåvor, glädje, god mat och mycket tacksamhet!
O, helga natt! O, helga stund för världen, då Gudamänniskan till jorden steg ned!
För att sona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led. Och hoppets stråle går igenom världen, och ljuset skimrar över land och hav.
Folk fall nu ned och hälsa glatt din frihet! O, helga natt, du frälsning åt oss gav. O, helga natt, du frälsning åt oss gav!!
Bön:
Himmelske Fader tack för att du sände ned din ende son för att frälsa oss.
Tack för att du lät honom komma för att ge oss hopp som når över allt förstånd.
Låt denna högtid få bli glädjefull och kom med hjälp till alla som behöver den.
Tack för att vi fått tillgång till frihet genom att du kom till jorden Jesus.
Tack för att du valde att bli det offer som sonade oss en gång för alla.
Tack för att vi får tillhöra dig endast genom att tro på dig!
Låt oss i tro, hopp och kärlek blicka fram emot ett nytt år där precis allt är möjligt!
Amen
Överflöd
Överflöd
Ikväll vill jag skriva en blogg som handlar om frälsning och liv och vad det egentligen innebär. Jag vill belysa det ifrån ett annat synsätt som kanske inte är så vanligt idag.
Vi läser från Matt 25:14-30
Vi läser från Matt 25:14-30
”Liknelsen om talenterna
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.”
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.”
För det första måste vi se bibeltexten i sitt sammanhang, i verserna före i kapitel 25 talar Jesus i liknelser om himmelriket och i verserna efter i samma kapitel talar han om domen. Och som rubrik står det ”liknelsen om talenterna” så vi kan från början konstatera att det är en liknelse där Jesus vill säga något med dess innebörd. Han ger oss inte principer för hur vi ska vara som ledare eller behandla de som inte har något. Poängen ligger någon helt annanstans i berättelsen och den kommer vi till längre ned. Himmelriket som Jesus talar om är både det rike som de troende förväntas komma till vid döden och ett rike som vi redan nu kan uppleva. Det rike som vi redan nu kan uppleva är framförallt en försmak av det som vi ser fram emot efter vår död. Men det är samma principer som gäller bara det att vi bara får korta smakprov. Smakproven kan bestå i att en människa blir helad från en sjukdom, eftersom det inte finns någon sjukdom i himmelriket, att en person blir frälst, räddad från döden, eftersom det inte finns någon död i himmelriket osv.
Vad menar då Jesus med den här liknelsen? Den kan ju kännas hård, ”den som inget har från honom skall tas också det han har”. Vi börjar med att definiera vad frälsning är och innebär. Det är här hela kärnan i mitt budskap ligger. Ireneus som var den första riktiga teologen i kyrkans historia och levde på 100-talet skrev ned en tolkning av frälsningen som idag känns ganska bortglömd. Det är den jag idag vill lyfta fram. Enligt Ireneus är frälsning som att gå från sjukdom till hälsa, från död till liv. Att du innan du är frälst lever ett sjukt liv som är begränsat till sin natur. Jesus som ses som livets bröd, vilket också nattvarden talar för, blir maten för oss som gör att vi kan leva i frihet. Vad innebär nu det här sjukdomsstadiet? Jo det är att vara fast i psykisk ohälsa, begär efter tillfredställelse, makt, pengar och sex. Att leva under begären som den syndiga/fallna världen består av. Att vara frälst innebär inte att man är räddad från sådana begär eller sjukdomar men det innebär en frihet från dem. Jag står nu inte längre under de begären som en träl utan är fri att leva ett liv utan begär. För mitt grundläggande behov av tillfredställelse har blivit tillgodosett genom frälsningen. Den tolkning vi ofta talar om idag när det gäller vad frälsningen kan ses som så talar vi i juridiska termer. Jag har blivit rättfärdiggjord av nåd men vad betyder det egentligen idag? För att jag ska känna glädje åt denna rättfärdiggörelse krävs det att jag måste känna mig orättfärdig från första början. Det är kanske inte självklart för dagens människa att känna sig orättfärdig bara för att man finns till. Det fanns en tid då kristendomen var utbredd och alla kände till den då var denna liknelse väldigt talande. Men tolkningen är inte lika relevant idag framförallt inte ensam. Att komplettera med Ireneus tolkning av frälsningen skulle här kunna ge oss en vidare och mer talande beskrivning av vad det innebär att vara frälst
Så kommer vi tillbaks till avsnittet då herren tar ifrån tjänaren som grävde ned pundet och ser på vad det är Jesus skulle vilja ha sagt med liknelsen. När du är frälst och förlåten för dina synder förväntas du ta ett ansvar för ditt liv och din växt som människa. Du förväntas leva i den frihet Jesus gett dig genom döden på korset. Eftersom Jesus dog och sonade all synd på korset är vi fria från skulden och kan frimodigt växa i närhet till Gud och till oss själva. Livet som vi då får blir rikt på frukt av alla dess slag. Vi blir givmilda, kärleksfulla och tillfreds med oss själva. När vi är där kan vi ge av det vi har för vi har fått så mycket. Då kan vi vara generösa med allt för vi vet att Gud förser oss. Det herren förväntade sig av sin tjänare var just detta, ett överflödande liv. Inte ett liv i stillastående fruktan där han gör det han blivit ombedd om ens det. Gud har gett oss gåvor och dem vill Han att vi ska förvalta. Han vill att vi ska ge tillbaks inte i fruktan för vad Han kommer att ta ifrån oss utan i glädje för det Han har gett oss! Så det som är det talande i den här liknelsen är vad Gud längtar efter av oss från vår attityd. Inte framförallt vilka resultat som kommer av det vi gör utan attityden till varför vi gör det. Därför är det så mycket viktigare att vi rannsakar oss själva och ser efter vår attityd så att vi behagar vår Herre. Om vi gör det fördjupar vi vår relation till oss själva och till Gud. Att vi har goda relationer till vänner och familj och att vi njuter av vardagen. Allt detta är liv och Gud har gett oss det livet för oss att leva! Jesus befriade oss från döden vilket innebär ett liv i överflöd inte bara efter döden utan också här och nu. Det är därför tal om förändring borde vara en självklarhet för varje troende förändring hör till en växande människa och växt kommer naturligt av liv.
Bön
Herre förlåt mig för att jag så många gånger är slö.
Att jag gör det Du ber mig om men muttrar i bitterhet över att jag fått så lite.
Att jag gör det Du ber mig om men muttrar i bitterhet över att jag fått så lite.
Herre hjälp mig att förvalta det jag fått och låt det växa till i mig.
Låt min trygghet vara fäst vid dig och inte vid något annat så att förändringar som är tvungna att komma får komma utan protest från mig.
Hjälp mig att i allt hela tiden tjäna dig med ett glatt hjärta tacksam över att jag är Din.
Amen
Önskningar
Ibland tror jag att vi själva sätter oss i de värsta knipor som vi kan tänka oss. Att vi drar oss in i mardrömmen vi försöker undvika. Och egentligen tror jag att själva mardrömmen är värre än den verklighet som mardrömmen oftast är. Alltså det där som man går och är så oändligt rädd för, första grälet med pojk-/flickvännen, uppkörningen till körkortet, första dagen på jobbet och allt sånt där som kan vara fruktansvärt nervöst och ångestfyllt innan man är vid den där punkten man oroat sig för. På något sätt så är alltid den punkten som man oroat sig för väldigt sällan så hemsk som man tänker sig. Framförallt får den inte de konsekvenser man tänker sig.
Det finns en inneboende konflikträdsla i oss, jag skulle tro i oss alla men iallafall hos de flesta av oss, som borrar ned oss till en nivå där vi accepterar en verklighet som vi inte behöver ifrågasätta och sätta på prov. Vi accepterar hellre en halv verklighet ett bundet liv än ett liv i frihet och full verklighet, men som också innebär konflikter, sorger och besvikelser. Finns inget liv som inte för med sig sorg. Men sorgen i sig är inte det vi ska vara rädda för. Utan vad vi gör med sorgen. Likaså konflikten och de besvikna känslorna, det är inte de vi ska vara rädda för, utan vad vi gör av konflikten och de svikna känslorna. Känna måste vi få göra oavsett om det är rätt eller fel. För känslorna kommer lite nu som då på olika sätt och av olika anledningar. Ibland har man ätit och sovit dåligt och ibland är man verkligen kränkt. Alla de känslorna som man känner måste få uttryckas och lyssnas på. Men det är sen vart man för de vidare om man har distans nog att säga att det mesta beror på dålig sömn eller om man har mod nog att erkänna att man gjort fel.
Att jag sårat någon vore ju en stor sorg för mig och om det skulle inträffa så önskar jag att jag var stark nog att våga be om förlåtelse och försöka på en bättring. Om någon sårat mig hoppas jag att jag har distans nog att dels prata med personen om det men sen också förlåta denne och inte ta upp det något mer. Splittring är vår tids melodi men det är inte Guds! Jag tror att vi måste försöka komma över de där svikna känslorna se igenom allt och på nåt sätt gå vidare utan agg.
Om jag låter de diskussioner jag hamnar i få bli till en lärdom om mig själv och livet. Om jag låter varje besvikelse få bli ett tillfälle att växa som person. Om jag låter varje konflikt i en relation få innebära starkare band till den personen. Då har jag vunnit allt, då lever jag i friheten. Men om jag fastnar i bitterhet och rädsla för att ta upp diskussionen. Om jag låter besvikelsen bli till ett djupt sår där jag blir misstänksam mot människor. Om jag låter en konflikt med en vän leda till splittring. Då har jag förlorat allt, då är livet inte längre värt att kallas ett liv.
Det jag fruktar allra mest, att förlora det jag fått, mister jag när jag handlar efter min rädsla.
Bön:
Fader jag ber att du ger mig mod att möta livet
just precis som det är med alla fel och brister och
med alla knölar och smärtor och stormar.
Ge mig den styrka jag behöver för att lyssna på mina känslor.
Och ge mig självdistans nog att våga erkänna när
det blir fel.
Hjälp mig att våga lita på kärleken trots att den skrämmer.
Låt mina relationer få fördjupas och förfinas genom
varje storm och varje besvikelse. Låt de få växa med mig
genom livet som träd planterade i en trädgård.
Amen
Det finns en inneboende konflikträdsla i oss, jag skulle tro i oss alla men iallafall hos de flesta av oss, som borrar ned oss till en nivå där vi accepterar en verklighet som vi inte behöver ifrågasätta och sätta på prov. Vi accepterar hellre en halv verklighet ett bundet liv än ett liv i frihet och full verklighet, men som också innebär konflikter, sorger och besvikelser. Finns inget liv som inte för med sig sorg. Men sorgen i sig är inte det vi ska vara rädda för. Utan vad vi gör med sorgen. Likaså konflikten och de besvikna känslorna, det är inte de vi ska vara rädda för, utan vad vi gör av konflikten och de svikna känslorna. Känna måste vi få göra oavsett om det är rätt eller fel. För känslorna kommer lite nu som då på olika sätt och av olika anledningar. Ibland har man ätit och sovit dåligt och ibland är man verkligen kränkt. Alla de känslorna som man känner måste få uttryckas och lyssnas på. Men det är sen vart man för de vidare om man har distans nog att säga att det mesta beror på dålig sömn eller om man har mod nog att erkänna att man gjort fel.
Att jag sårat någon vore ju en stor sorg för mig och om det skulle inträffa så önskar jag att jag var stark nog att våga be om förlåtelse och försöka på en bättring. Om någon sårat mig hoppas jag att jag har distans nog att dels prata med personen om det men sen också förlåta denne och inte ta upp det något mer. Splittring är vår tids melodi men det är inte Guds! Jag tror att vi måste försöka komma över de där svikna känslorna se igenom allt och på nåt sätt gå vidare utan agg.
Om jag låter de diskussioner jag hamnar i få bli till en lärdom om mig själv och livet. Om jag låter varje besvikelse få bli ett tillfälle att växa som person. Om jag låter varje konflikt i en relation få innebära starkare band till den personen. Då har jag vunnit allt, då lever jag i friheten. Men om jag fastnar i bitterhet och rädsla för att ta upp diskussionen. Om jag låter besvikelsen bli till ett djupt sår där jag blir misstänksam mot människor. Om jag låter en konflikt med en vän leda till splittring. Då har jag förlorat allt, då är livet inte längre värt att kallas ett liv.
Det jag fruktar allra mest, att förlora det jag fått, mister jag när jag handlar efter min rädsla.
"Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det." Matt 16:25
Bön:
Fader jag ber att du ger mig mod att möta livet
just precis som det är med alla fel och brister och
med alla knölar och smärtor och stormar.
Ge mig den styrka jag behöver för att lyssna på mina känslor.
Och ge mig självdistans nog att våga erkänna när
det blir fel.
Hjälp mig att våga lita på kärleken trots att den skrämmer.
Låt mina relationer få fördjupas och förfinas genom
varje storm och varje besvikelse. Låt de få växa med mig
genom livet som träd planterade i en trädgård.
Amen
yosofine design
Överlåtelse
Finns en sak som jag tänkt väldigt mycket över, och jag kan inte påstå att jag kommit fram till min exakta ståndpunkt men de senaste åren har jag väl varit mer eller mindre fast vid samma åsikt.
Läste häromdagen i Lukasevangeliet om människosonens återkomst. Jesus kommer snart. Kanske en uttjatad fras men om man tänker efter så lever vi farligt nära tidens slut. Men vi bryr oss otroligt lite om det. Lärjungarna och de första kristna var rätt ivriga med att predika att Jesus kommer snart, och de skulle ändå själva aldrig få uppleva det. Ändå levde de varje dag som om de snart skulle bli hämtade från den här jorden. Nu har tiden gått och Jesu återkomst verkar längre bort än någonsin ingen som pratar om det ingen som förbereder sig ingen som är redo. Alla är vi för upptagna med att njuta av livet och ha roligt.
"Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför människosonen. " Luk 21:34-36
För mig måste det här bibelordet innebära att jag prioriterar annorlunda i min vardag. Vi lägger ned oerhört mycket tid på att vara politiskt korrekta det har blivit den nya tunga drivkraften för många kristna. Och det är hur bra som helst! Om vi inte kan ta ansvar för djur och natur och rättvis handel så har vi inte varit trovärdiga kristna. Men jag sörjer att den politiskt korrekta längtan har fått större vikt i våra liv än vad överlåtelsen till Gud har. Det är som självaste Gudsfruktan flyttats över till att vara en fruktan för att inte bli accepterad av den sköna moderna massan.
Att dricka alkohol i kristna kretsar har också blivit en ny trend. Vi har så mycket uppror mot vår uppväxt i en livsstil som hämmade oss på så många områden. Att vi nu hellre lever ut alla möjliga dåliga stilar bara för att tala om att vi minsann visst kan leva så om vi vill. Gud bryr sig om våra hjärtan, men om våra hjärtan är fulla av längtan efter att hävda vår rätt och inte att ära Gud så missar vi ändå hela poängen! Det har blivit mer syndigt att prata om det som faktiskt är syndigt än att faktiskt synda i vissa kretsar. Och det är så fel! Jag vill inte döma någon för jag är själv inte utan synd. Men jag vill predika överlåtelse som får konsekvenser. "En tro utan gärningar är död det har du själv sagt, hjälp mig jag är i nöd" Annika Gillberg, Momo.
Bön:
Hjälp mig, jag är i nöd!
Rör vid mitt hjärta så att jag blir överlåten Ditt ord.
Använd mina fötter och händer så jag kan vara trovärdig.
Hjälp mig att hjälpa de som behöver hjälpen.
Hjälp mig att varje dag oavsett
sinnesstämning och omständigheter
ändå alltid vända mig till Dig
i tacksamhet för att jag får tillhöra Dig.
Låt min attityd alltid vara att Du är värd min beundran.
Och låt mitt liv få ära Dig.
Amen
Läste häromdagen i Lukasevangeliet om människosonens återkomst. Jesus kommer snart. Kanske en uttjatad fras men om man tänker efter så lever vi farligt nära tidens slut. Men vi bryr oss otroligt lite om det. Lärjungarna och de första kristna var rätt ivriga med att predika att Jesus kommer snart, och de skulle ändå själva aldrig få uppleva det. Ändå levde de varje dag som om de snart skulle bli hämtade från den här jorden. Nu har tiden gått och Jesu återkomst verkar längre bort än någonsin ingen som pratar om det ingen som förbereder sig ingen som är redo. Alla är vi för upptagna med att njuta av livet och ha roligt.
"Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför människosonen. " Luk 21:34-36
För mig måste det här bibelordet innebära att jag prioriterar annorlunda i min vardag. Vi lägger ned oerhört mycket tid på att vara politiskt korrekta det har blivit den nya tunga drivkraften för många kristna. Och det är hur bra som helst! Om vi inte kan ta ansvar för djur och natur och rättvis handel så har vi inte varit trovärdiga kristna. Men jag sörjer att den politiskt korrekta längtan har fått större vikt i våra liv än vad överlåtelsen till Gud har. Det är som självaste Gudsfruktan flyttats över till att vara en fruktan för att inte bli accepterad av den sköna moderna massan.
Att dricka alkohol i kristna kretsar har också blivit en ny trend. Vi har så mycket uppror mot vår uppväxt i en livsstil som hämmade oss på så många områden. Att vi nu hellre lever ut alla möjliga dåliga stilar bara för att tala om att vi minsann visst kan leva så om vi vill. Gud bryr sig om våra hjärtan, men om våra hjärtan är fulla av längtan efter att hävda vår rätt och inte att ära Gud så missar vi ändå hela poängen! Det har blivit mer syndigt att prata om det som faktiskt är syndigt än att faktiskt synda i vissa kretsar. Och det är så fel! Jag vill inte döma någon för jag är själv inte utan synd. Men jag vill predika överlåtelse som får konsekvenser. "En tro utan gärningar är död det har du själv sagt, hjälp mig jag är i nöd" Annika Gillberg, Momo.
Bön:
Hjälp mig, jag är i nöd!
Rör vid mitt hjärta så att jag blir överlåten Ditt ord.
Använd mina fötter och händer så jag kan vara trovärdig.
Hjälp mig att hjälpa de som behöver hjälpen.
Hjälp mig att varje dag oavsett
sinnesstämning och omständigheter
ändå alltid vända mig till Dig
i tacksamhet för att jag får tillhöra Dig.
Låt min attityd alltid vara att Du är värd min beundran.
Och låt mitt liv få ära Dig.
Amen
Ödmjukhet
Börjar den här bloggen rätt lugnt. Är fortfarande ganska ny på vad det här med blogg egentligen är och hur jag kan använda den. Jag skulle vilja att det här fick vara ett skissblock för mina tankar ideer och bilder.
Personen på bilden ser ju cool ut. Och cool är han också, tycker iallafall jag. Han sjunger i ett band som jag tycker mycket om, Extol. Jag lyssnar på en hel del olika musik just nu t ex lyssnar jag på buena vista social club. Men om jag ska säga en stil som jag tycker om mer än någon annan så måste jag säga rock och framförallt hårdrock och metal. Inte alltid för att det är vad jag lyssnar mest på. Men för hela den kulturen som kommer med, klädstilen, variationen av olika musikstilar och uttryck. Jag vet inte riktigt vad det är, kanske kombinationen av hårt och mjukt. Musiken, klädstilen och utseendet kan ofta vara väldigt hårt men insidan är desto mjukare. Just den kombinationen är väl den jag känner igen mig mest i, kanske för att jag haft behov att gömma sötheten i en hårdare förpackning. Kanske för att jag är hårdare än vad man kan tro. Eller kanske för att ångesten och all depression halva livet präglat mig till att se livet ur ett hårdare perspektiv. Nä jag vet inte. Men jag imponeras så av den här kombinationen, av det hårda och det mjuka. Det stora och det ödmjuka. Det coola och det samtidigt töntiga. Kontrasterna som är så spännande att slå samman till något som hör ihop. Så ofta som längtan att bli accepterad tvingar till förändring av det som verkligen är jag, men ofta märker man när man skalat bort sina drag att man fortfarande inte känner sig accepterad. Kan det vara så att själva längtan skalar bort det som faktiskt gör att man blir accepterad?
Personen på bilden ser ju cool ut. Och cool är han också, tycker iallafall jag. Han sjunger i ett band som jag tycker mycket om, Extol. Jag lyssnar på en hel del olika musik just nu t ex lyssnar jag på buena vista social club. Men om jag ska säga en stil som jag tycker om mer än någon annan så måste jag säga rock och framförallt hårdrock och metal. Inte alltid för att det är vad jag lyssnar mest på. Men för hela den kulturen som kommer med, klädstilen, variationen av olika musikstilar och uttryck. Jag vet inte riktigt vad det är, kanske kombinationen av hårt och mjukt. Musiken, klädstilen och utseendet kan ofta vara väldigt hårt men insidan är desto mjukare. Just den kombinationen är väl den jag känner igen mig mest i, kanske för att jag haft behov att gömma sötheten i en hårdare förpackning. Kanske för att jag är hårdare än vad man kan tro. Eller kanske för att ångesten och all depression halva livet präglat mig till att se livet ur ett hårdare perspektiv. Nä jag vet inte. Men jag imponeras så av den här kombinationen, av det hårda och det mjuka. Det stora och det ödmjuka. Det coola och det samtidigt töntiga. Kontrasterna som är så spännande att slå samman till något som hör ihop. Så ofta som längtan att bli accepterad tvingar till förändring av det som verkligen är jag, men ofta märker man när man skalat bort sina drag att man fortfarande inte känner sig accepterad. Kan det vara så att själva längtan skalar bort det som faktiskt gör att man blir accepterad?
