Migrändag lika med liggaisoffanochsepåvännerdag.
Idag behövde jag verkligen detta. Huvudet börjar bli bättre och hjärtat slår inte fullt lika dramatiskt som för en timme sedan. Livet återgår sakta men säkert. Trots det pissiga vädret och en sjukkropp så är det ändå rätt fint att vara människa just nu.
Jag skulle ändå vilja bli bättre på att ge mig själv vila långt innan kroppen skriker SLUTA. Det är något jag verkligen ska jobba på.
En dag
yes jag vann!
Det är en sån höst nu, bekämpa inre stridsmän/kvinnor och växa som människa. Nu vill jag inte lära mig mer nu vill jag kunna hantera det jag kan. Jag vill inte få mer att göra utan bli klar med det som inte är gjort. Sen får vi se. Men när jag är klar med studierna måste det bli någon form av kalas för det måste firas. Hon som inte var någon plugghäst och hatade skolan på grundnivå har lyckats plugga på universitetet i över 5 år och faktiskt fått godkänt i alla ämnen. Hörni det finns hopp för alla skoltrötta tonåringar.
Ibland måste en människa bara få chans att vara just människa. Ibland blir krav och prestationer och förväntningar för mkt att bära. Framförallt om man är dömer sig själv hårdare än någon annan skulle göra.
kortklippt
Idag insåg jag att jag verkligen skulle vilja gå en keramik kurs. Det verkar så kul att skapa egna bruksföremål. Det skulle jag vilja lära mig.
Livets tvivel
Detta leder mig till mitt ständiga tvivel. Kommer det någonsin bli något av mig? Min längtan och mina drömmar kommer de leda någonstans? Finns det en plats för mig i den här världen? Många dagar vågar jag tro att det gör det men en kväll som denna är tvivlet större. Hur ska jag veta att jag duger? Hur ska jag kunna tro att jag kommer få en bra tillvaro när det är så mycket strul i mitt liv?
Större delen av mitt liv har jag levt i ett utanförskap. Jag har periodvis varit socialt utstött men framförallt har det varit ett inre utanförskap. Jag har varit övertygad om att jag inte är lika mycket värd som andra. Jag har varit övertygad om att jag måste arbeta mer än andra för att bli accepterad. En dag som denna påminns jag extra mycket om dessa tankar även om jag anser att jag befriat mig från det mesta av dem. Jag vet för det mesta att jag är lika mycket värd som andra. Jag vet för det mesta att jag förtjänar att bli älskad precis som alla andra. Men vissa dagar är det svårt att få hjärtat att förstå det.
Nu måste jag laga paj så jag har mat till jobbet och middagen klar till besöket jag ska få efter jobbet. Ska lägga ut ett recept sen som jag gjort eftersom jag blev så nöjd med resultatet.
En sån här dag som denna längtar jag bara bort. Jag längtar till en annan tillvaro som inte är så osäker hela tiden. När ska det börja gå åt rätt håll för mig? Är det så att jag är dömd att misslyckas?
Men jag vill tro att det finns hopp även för mig. Att det finns en ljusning någonstans och en plats som passar för just mig. Det gäller bara att bida tiden lite till och under tiden odla min personlighet ännu mer.
Mission i nutid
Blev inspirerad vid morgonkaffet. Jag satt och läste i dagstidningen som vanligt och jag läste första rubriken som ledde mig rakt in på min hjärtefråga. Missionens utveckling inom pingströrelsen i Sverige. Det var andra artikeln i ämnet som diskuterade utvecklingen och ifall missionen verkligen minskat eller bara ändrat form. Eftersom jag ägnat det senaste året till just dessa frågor så var det väldigt intressant att läsa vad de kommit fram till. Svaret var ja på båda frågorna och det är samma svar jag själv kommit fram till även om jag inte är klar med min studie än. Missionen har tagit ny form och till viss del är det därför vi har färre missionärer. Men det är också en brist på engagemang i Sverige som gör att vi inte bryr oss lika mycket om mission. Vi har tappat ett intresse för att sprida vår tro och det gäller både på hemmaplan som på bortaplan. Den tidiga pingströrelsens engagemang för att sprida evangeliet vilade på den egna erfarenheten av vad evangeliet kan betyda på individnivå. Detta tillsammans med tron på att Jesus kommer snart gjorde att man med hast startade missionsprojekt på så många platser man bara kunde. Idag kan vi inte bedriva samma typ av verksamheter på grund av att situationerna i andra länder förändrats. Men människans behov av att höra om vem Jesus är, är fortfarande lika aktuell. Vi måste bara tänka nytt.
Längre fram i tidningen kommer ett uppslag med två artiklar om personer som lever ut sin tro på annorlunda sätt (www.dagen.se). Daniel Månsson är skejt- och surffotograf, han e grym på att fota om jag får säga mitt (www.facesofskateboarding.com) . Det är just såna personer som jag tror vi behöver få in i våra missionsverksamheter. Vi måste uppdatera vårt sätt att se på mission och evangelisation. Det handlar framförallt om att alla kristna inser att de har ett ansvar att representera Jesus i den miljö de befinner sig i. Men det handlar också om att vara sig själv och att låta tron vara en tillgång i sitt liv. Det fina med det är att livet ser olika ut för olika personer och om Jesus är relevant för dessa personer kommer även andra att märka det. Största problemet i kristenheten i Sverige i dag är att Jesus inte är relevant för dem. Vi har svårt att knyta an till den person vi vuxit upp med att tro på. Därför är det så många som lämnar våra sammanhang och ger sig ut på egna vandringar. En del hittar fram till Jesus medan många andra tappar hoppet om att han nånsin existerat.
Detta är en utmaning för kyrkan, att arbeta på ett sätt som gör att de som växer upp i den får en egen och personlig relation som de kan ta med sig in i det liv som de skapar.
Annorlunda liv
Jag har nu äntligen nått min lediga vecka. Kan inte förstå att jag redan gjort hälften av arbetsveckorna denna sommar. Snart är det dags för vardagen igen i höst. Vad som kommer hända vet jag inte förhoppningsvis blir jag klar med mer skolgrejer i alla fall.
Jag har tänkt en del på det här med att vara en efterföljare. Då följer man ju något. Många kristna lever som i en kultur men tänker inte särskilt mycket på vad man gör och varför. Dagarna är som vilka andra och vad man ska ägna sin tid åt skiljer sig inte från någon annan med annan religion. Ett sådant liv är inget värt för mig. Jag har alltid längtat och eftersträvat efter ett liv där det man gör betyder något. Jag vill leva mitt liv så att det gör skillnad. För mig är det livsviktigt och det har det alltid varit. Jag har aldrig längtat efter hus och familj så mycket som jag längtat efter att få utforska och utföra något stort. För vissa är ju hus och familj det största. Det kan jag hålla med om men jag tror att det finns något ännu större och det är det jag längtar efter. Jag pratar om Jesus. Det han pratade om och gjorde när han var här på jorden är något som fortfarande kan skapa revolution. Han talade om att bry sig om andra människor på ett obekvämt sätt. Det är mer än att skänka avlagda kläder eller ge några extra ören till välgörande ändamål. Han visade på en livsstil där omtanken om andra människor är naturligt. Där gemenskap mellan människor som inte har blodsband kan hålla för livet. Han visade på en attityd mot orätt och korruption. Jesus är min förebild och det är honom jag vill följa efter. Det är min största längtan att mitt liv får vara så. Det kan vara svårt att leva fullt ut som Jesus. Men man kan börja någonstans. Börja i det lilla och sedan kan man bit för bit förändra sina egna möjligheter så att man kan vara med och påverka i ännu större sammanhang. Min utmaning till dig idag är. Läs ett av evangelierna och fundera över hur Jesus liv kan förändra din syn på livet.
Nu ska jag ta vara på min lediga dag genom att njuta av vädret och umgås med en nära vän.
Min farfars trädgård-smyckesserie
hållbar konsumtion och storytelling
Jag kan bli så sjukt trött på konsumtion. Jag kan må riktigt dåligt av det. Det borde vara en glädje att komma hem med nytt tillskott till garderoben men det är ofta förknippat med dåligt samvete. Vet inte om det beror på att jag vill spara mina pengar eller om det beror på att jag köpt för mycket som inte varit bra. Jag kommer hellre hem med ett nytt plagg som jag verkligen är nöjd med. Då kan jag gå och njuta av det plagget riktigt länge och känna mig nöjd. Så jag har bestämt mig för att bli lite mer medveten i min konsumtion. Jag har bestämt mig för att sluta handla kläder slumpmässigt. Om jag inte har ett direkt behov och jag inte vet att ett plagg kommer bli använt så undviker jag att köpa det. Är jag osäker om ett plagg så väntar jag några dagar finns ”behovet” kvar och plagget finns kvar i butiken så är det grönt ljus. Skulle plagget tagit slut så har jag inte förlorat nåt på det och skulle ”behovet” försvinna så har jag undvikit ännu ett överflödigt plagg i min garderob. När jag handlar mindre har jag mer krav det ska vara hållbar design tidlöst gärna, passa till mer än en kombination och helst av allt ska det vara gjort både rättvist och miljömedvetet.
Igår var jag på något otippat en vän bjöd in till ”storytelling” kväll. Vi var några stycken som träffades i vännens hörnsoffa och delade olika berättelser med varandra. Det var så annorlunda och så skönt. Hur ofta sitter man med 10 personer många som man inte känner och berättar olika historier från ens egna liv? Det var verkligen en häftig upplevelse, utmanade min bekvämlighet. Mer sånt i mitt liv.
Dessa armband har jag köpt på Afroart för 15kr styck. Det är hemlösa killar i Senegal som gjort dessa. Jag älskar dessa armband, har dem jämt!tips: karl and king
http://www.myspace.com/karlandking
Min farfars trädgård
Det är såna här dagar jag brukar drömma mig tillbaks till min farfars trädgård. Den symboliserar himmelriket för mig. Den var så vacker med flera hundra sorters blommor, dignande fruktträd och stort grönsaksland. När jag drömmer mig tillbaks till den trädgården får jag frid i sinnet. Tror det har att göra med att jag spenderade mina somrar där som liten. Men naturen har också en lugnande effekt på mig. Jag får ro när naturen omger mig. Det är därför att den sköter sig själv den finns där och gör det den ska av sig själv men med precision. Naturen symboliserar en tidlöshet som jag också gillar. En urgammal skog har varit med om flera generationer och mött både den ena och den andra ångestfyllda själ. Det är lugnande.
Lite mer vardag
Den andra bilden är på min nya frisyr. Jag har äntligen tagit mig ur min hårsvacka, idag piffade jag till med lite ny färg.
Dagens inspiration: Jönssonligan och Cyndi Lauper
Jesus kommer snart, han kan komma redan ikväll
Vad menade mannen som ropade ?omvänd er, Himmelriket är nära?? Vad menade han med att Himmelriket är nära och vilket Himmelrike är det han pratade om? Hur kunde han säga så fast vi inte sett något Himmelrike här? Ljög han, han som verkade så trovärdig? Hur kunde Johannes Döparen säga så och förleda så oerhört många människor?
Eller gjorde han det?
Vi har en bild av hur saker ska hända och gå till. Vi säger, bli frälst och med frälst så har vi en speciell bild av vad det innebär. Vi säger bli helad och vi har en speciell bild av vad det är att bli helad. När detta sedan inte inträffar, det som vi tror, då lägger vi skulden på Gud. Jag bad om helande men Gud helade mig inte. Eftersom den bild jag hade av helande inte inträffade. Jesus kommer snart! Så ropade man men sen vändes ropen till skamsna besvikna läten. Han kom inte.
Kan det vara så att det finns flera olika delar av Jesu återkommelse? Att det dels kan vara i sista tiden men att det finns en dimension av ett här och nu. Det är dels ett ?redan här? men också ett ?men ännu inte?. Välkända formuleringar för någon som läst på bibelskola. Men har vi svårt att tolka detta här och nu? Vad är det som gör att vi blir så besvikna?
På vilket sätt är det vi väntar oss att riket ska komma? På vilket sätt är det vi väntar att Jesus ska komma tillbaka? Kan det inte vara så att vår bild av hur det ska vara när Jesus kommer tillbaka påverkar vårt sätt att tyda tecknen och resultatet? Kan det inte vara så att Jesus faktiskt kom? Att Han var här bland alla de som längtade efter Honom på 1920-70-talen då dessa ord var så vanligt förekommande?
Omvänd er för Himmelriket är nära. Det är nära ditt hjärta, omvänd dig så att ditt hjärta finner frid. Hur det kommer kännas och vilka frågor Jesus kommer beröra i ditt liv det vet jag inte. Det vet bara Gud. Poängen är inte vad du blir fri ifrån för det är så individuellt, poängen är att du faktiskt kan bli fri! Det är ju vad det handlar om. Det handlar inte om ett evigt liv som du först kan taxera ut efter jordelivet. Det handlar om att du idag kan få vara med om att få en bit av himmelriket i ditt liv. Mitt där allt verkar hopplöst och torrt, där mörkret för länge sedan slutat be om tillåtelse om att få vara. Det är där mitt i hopplöshetens smärta och ångesten som himmelriket vill komma. Himmelriket kommer med ett nytt budskap. Inget är förgäves, inget är hopplöst. Det finns en Gud.
Det enda som krävs av dig är att du vågar tro att den där gnistan av Himmelrike också är tänkt för dig. Himmelriket är fullständigt påtagligt för den som får uppleva det. Men det känns nog olika för olika personer. Tårarna rinner för olika orsaker. Poängen är att de rinner.
Vad är nåd? Nåden är ju just detta, att Himmelriket också är för dig. Du hopplösa, trasiga, ångestfyllda själ. Också för dig finns det Himmelrike. Kom och smaka. Också för dig finns det. Det är nåd, och nåden innebär också att Himmelriket inte kommer att ta slut, det finns nytt varje morgon.
Varför är du rädd mitt hjärta?
Vem flyr du mitt hjärta? Vem är så stor och så stark att du inte tror dig finna styrka att stå emot? Vad är så skrämmande att du lägger ned din tid och energi åt att fly? Vad skrämmer dig mitt hjärta? Har inte Gud sagt att Han är med mig varje dag till tidens slut? Har Han inte sagt att Han omsluter mig på alla sidor? Är det inte Han som ska ge mig styrka då jag är svag? Varför skräms mitt hjärta av dig Gud? Varför flyr jag mötet med dig av rädsla för vad Du kommer röra upp inom mig?
Litar jag inte på min skapare så pass att jag har förtroende för att det Han vill ta itu med är något som är bra för mig? Varför litar jag inte på Honom som skapat mig och gett mig evigt liv? Varför flyr du mitt hjärta? Varför flyr du den behandling som du så länge längtat efter? Varför flyr du mitt hjärta, ser du inte att det är din befrielse som väntar?
Varför är du så rädd mitt hjärta? Varför vågar du inte leva? Har motgångarna gjort dig så rädd att du inte längre vågar leva? Har besvikelsen blivit så tung att du istället väljer att aldrig chansa? Varför har du blivit så rädd mitt hjärta?
Om du bara visste vilken tur du har som ens känner av att det finns något att fly. Det betyder ju att det finns befrielse för dig. Den är dig så nära och ändå har du inte märkt det förr.
Tänk att det finns en skapare som så otroligt gärna vill se mig fullt ut levande. Att det finns en Gud som gläds när min kreativitet och lust över livet är som störst. Tänk att det finns en Gud som vill att jag ska leva mitt liv till fullo. Att jag ska leva i frihet och inte behöva fly. Tänk att det finns sanningar som sätter personer fria trots att det alltid känts som att den sanningen snarare skulle döma och straffa. Tänk att det är tvärtom! Att det är sanningen som gör oss fria! Vilket nådens under det är. Sanningen gör mig fri. Det finns med andra ord ingen sanning jag kan fly för att bli fri. För att bli fri måste jag gå rakt emot det, rakt emot det som känns som avgrunden. Det som känns som det som avgör min existens, mitt enda hopp. Rakt mot det måste jag gå och säga, kom an då! Smaka på orden mitt hjärta, sanningen gör mig fri.
Var inte rädd mitt hjärta det finns befrielse att få. Men du måste sluta fly och möta sanningen, inte förrän då kan du älska dig själv och låta dig älskas av Gud. Inte förrän du accepterar sanningen om dig själv kan du fullt ut acceptera andras och Guds kärlek till dig.
Glöm alla besvikelser på livet och på Gud. Det finns något mer utöver det som du har kvar att uppleva. Det finns mer i livet än motgången och besvikelsen. Det finns nya chanser och det finns nya vägar att gå. Ta sanningen till hjälp och sök dig vidare. Det är inte slut än. It´s not over not over not over yeah.
Det finns fortfarande hopp mitt hjärta. Hopp för min hopplösa tanke, tro för min trolösa tillvaro. Det finns något annat utöver allt det jag kan se, det finns psykologi som jag ännu inte känner till. Håll dig fast vid det mitt hjärta, håll dig fast vid att det finns hopp. Våga tro på förändringens makt och våga till sist hoppa. Våga tro mitt hjärta, våga tro så ska du se att du får vara med om det du innerst inne längtar efter.
öppna ögonen så öppnas hjärtat
Jag vet inte exakt vilka perspektiv som förändrats, en hel del visste jag redan om innan jag åkte. Men det var kanske det här att se något med egna ögon. Att höra människor prata om hungersnöd och hemlöshet kan bli till ord tomma av innehåll. Men att då åka ned och se och uppleva och prata med människor som levde mitt i det. Det var en helt annan sak. Jag tror inte jag vill lova något inför framtiden men jag hoppas att det jag varit med om kommer påverka mig och det jag gör långt framöver.
Jag är inte en av de som mådde särskilt dåligt av att vara en av de "rika" i landet jag kom till. Jag tror att jag genom det kapital jag satt på kunde hjälpa många människor genom att jag handlade mat och frukt och kläder hos dem. En av de viktigaste handlingarna man kan göra är ju att stödja de som faktiskt försöker klara sig på något vis på egen hand. Därför försökte jag sätta i system att handla av alla de barn och andra som sålde näsdukar och annat.
Jag tror att en av våra viktigaste uppgifter som medborgare i välmående länder är att lära oss om andra människors situation i andra länder. Det kan vara att ta en dag på semestern och besöka en vanlig by utanför turistområdet. Eller att försöka prata med landets invånare på ett djupare plan än var bästa stranden är. Det vidgar vyer och det tror jag hjälper oss att i framtiden reagera starkare på katastrofer och krig på andra sidan jorden. Det är när vi inser att vi alla är människor, som vi får kontakt med de känslor som gör att vi orkar och vågar bry oss.
You see bones i see an army
Men det är dags att röra sig från klagodiket och lyfta blicken. Inte därför att läget är förändrat eller för att något stort är på gång. Utan för att det helt enkelt bara är dags. Finns ingen större vision bakom än att vi längtar. Vi längtar efter något mer vi längtar efter någon annan verklighet, en verklighet med hopp. Vi längtar efter fruktsamt liv i överflöd.
I samtal med vänner ikväll har vi pratat om tider som varit drömmar som försvunnit och visioner som krossats av den hårda verkligheten. Den naiva drömmen som gick i kras. Hur kan man våga drömma igen? Jag vill så gärna komma dit igen där jag vågade drömma och där inget kunde förstöra det fina. Där jag levde ut min övertygelse med större självklarhet och styrka. Verkligheten ser dock ut på ett annat sätt. Men det jag förstod idag var att det finns en större hemlighet än jag innan insett i trons mysterier. Problemet är inte att jag drömt fel eller vid fel tidpunkt. Problemet är att jag inte byggt rätt på alla områden. ”Sök därför med iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår Herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt” 2 Petrusbrevet 1:5-8.
Som jag ser det så finns här nyckeln för ett brinnande liv. Här finns en hemlighet som hjälper att vara stark och sätta gränser som säger tuta och kör eller stopp vänta in rätt tid. Självbehärskning. Kunskap/Insikt (beroende på vilken översättning du läser). Uthållighet. Gudsfruktan. Där finns allt jag längtar efter. Ett liv nära Gud där min iver efter att få leva för Honom får uttryck i livsstil. Men som också vägleder mig genom självbehärskning och kunskap så att jag inte faller offer för villoläror och manipulation. Jag säger inte att det är vattentätt, men jag säger att det är något att sträva efter! Det jag mer än allting annat längtar efter är att mitt liv ska göra skillnad. Att jag kan göra något för att förändra, för att påverka, för att hjälpa. Och det jag längtar efter är att få bära frukt. Men för att bära frukt så behöver jag vara i närkontakt med näringen som gör att jag bär frukt, Jesus. Om kunskapen om min Herre Jesus Kristus får växa till så kommer min tro bära frukt.
Så det jag vill uppmana till är att ta kontroll över din tro igen, lyfta blicken och säga. Ok då reser vi oss upp en gång till, inte för första och säkerligen inte för sista gången, men nu går vi! Vi går inte därför att det är något nytt på gång som kommer förändra allt. Vi går inte därför att spelreglerna blivit förändrade. Vi går därför att vi längtar, vi längtar efter mer.
Här är visionen som en gång satte igång mitt hjärta att bulta och som ikväll återigen fick påminna mig om min längtan om vem jag vill vara…
http://www.24-7prayer.com/cm/resources/28
om du vill se en något ljudligare och snyggare version av samma kolla in:
http://media.24-7prayer.org/thevision/index.html
Ta en paus människa!
Jag är väldigt nostalgisk av mig och har upplevt hur starka känslor vissa platser är förknippade med. Ibland så starka känslor att jag vill undvika dem för att slippa riva upp dem igen. Någonstans måste jag lära mig konsten att gå vidare och bevara minnet. Jag vill så ofta drastiskt ta avstånd eller säga adjö till vänner, platser och händelser istället för att låta det vara något som är förbi men ändå kvar. Jag har tagit upp en kontakt som varit nere i många år pga jobbiga händelser. I sommar var jag redo att åter ta upp kontakten och det visade sig vara väldigt uppskattat från min sida. Förhoppningsvis kan vår vänskap följa med oss längre nu när vi mötts på en annan nivå än där vi skiljdes åt. Hon var min allra bästa barndoms vän, nu är hon en kär vän som jag väldigt gärna träffar igen.
Den viktigaste lärdomen i sommar är i alla fall just att våga stanna upp. Det går att stanna upp och fråga sig vad det egentligen är man gör med sitt liv. Går jag åt rätt håll? Det är väldigt lätt att fastna i relationer och rutiner och jobb och sedan lunka på utan att egentligen fråga sig om det verkligen är det man vill. Den här pausen går också djupare än bara på sysselsättning det handlar om rutiner i vardagen om motion och om Gud. Det är viktigt att våga stanna upp också i vandringen med Gud och fråga var man är, växer jag åt rätt håll eller har jag fastnat?
En sak som ekat i mitt huvud de senaste månaderna är att Gud är större. Guds nåd är större. Min uppväxt och mitt sammanhang säger mig ofta att det inte är tillräckligt, att det inte finns hur många chanser som helst. Men i somras insåg jag: Jesus har aldrig slutat hoppas på mig. Att jag är en syndig människa som inte lyckas leva mitt liv som jag vill är ingen hemlighet. Men lögnen som måste bort är att det därför är kört för mig. Det är aldrig kört. Guds nåd är allt jag behöver. Hur stor min synd än är hur djupt ned i skiten jag än sjunkit, det är aldrig kört för mig. Guds nåd är alltid större! Som nyfrälst (nyligen påverkad av Guds nåd) ligger den här känslan väldigt nära hela tiden och den känslan skapar frimodighet, tacksamhet, glädje och ödmjukhet. Upplevelsen av att ha fått en andra chans i livet är så oerhört stark. Den förändrar precis allt. Men ju längre tiden går desto svårare är det att komma ihåg det. Helt plötsligt står jag en dag och upptäcker hur jag tänker dömande om andra människor. Eller hur jag faller offer för modlöshet och hopplöshet. Ta en paus människa och begrip att Gud är god, Hans nåd varar i evighet och den är ny varje morgon! En ledare sa många gånger till mig, det viktigaste är inte att du håller dig från att inte falla utan att du efter att du fallit alltid vänder dig till Gud och ber om Hans hjälp att ta dig upp igen. Det är vad jag vill säga till dig idag, det finns hopp för dig och det är aldrig kört. Ditt liv kan börja om precis när du vill och det är aldrig för sent att hitta tillbaks till Gud. Vilka dina rädslor än är så är Gud ändå större än dem. Är du rädd att Gud ska göra något med dig som du inte vill så kan det ibland vara motiverad rädsla. Men Han gör aldrig något mot din vilja, om det är så att Gud vill något du just nu inte vill? ser Gud till att invänta dig tills du är redo att också vilja det. Det låter kanske konstigt, men om du vågar be ?ske Din vilja? så kommer du så småningom inse att du får bönesvar.
Nåden är inte heller ofarlig, den kan förändra precis allt. Men det är också det som är så ljuvligt med nåden. Den kan för en del verka hård när den tvingar till ett vägskäl där något måste väljas bort. Men det är i det där vägskälet som livet avgörs. Det är där vi får möjlighet att dumpa allt och gå åt ett nytt håll med en hel hög med oskrivna blad och nya dagar som möter oss med ett leende. Oerhört klische´ men så oerhört bra!
En paus i livet har fått mig att inse vad det är som är viktigast i livet. Jag har vågat stanna upp och ifrågasätta allt för att om möjligt hitta rätt steg framåt. Jag tror jag hittat det och det är samma som innan jag tog pausen. Det är bara det att jag nu går mot det målet med lite mindre tyngd på mina axlar. Jag har dumpat av mig en massa skit och kan mycket lättare och mer motiverad gå mot målet.
Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar i evighet.
Bön:
Herre tack för Din nåd som är större än jag kan förstå.
Tack för att Du aldrig slutat hoppas på mig.
Ta mitt liv, mitt ego och mina drömmar och led mig rätt.
Jag vill leva i och av Din nåd och möta mina medmänniskor med samma nåd.
Hjälp mig att i allt alltid visa Din nåd och hur det påverkat mig.
Låt mig aldrig sluta påverkas av Din nåd.
Amen
Jag vill ge dig min vardag
Jag såg en mycket dålig film för någon vecka sedan där en grupp fick i uppgift att rädda hela världen från undergång. Det var en samling med experter från olika delar av världen. De kämpade alla med pressen de hade över det stora ofattbara uppdrag de hade. Men det var en som gick in i uppdraget på helt andra grunder. Han gick in som far till två barn och man till en fru och hans uppgift var att rädda dessa tre liv. Han kunde inte förmå sig att tänka att han kunde rädda hela världen men han kunde greppa tanken att rädda sin familj. Trots klyschorna och den dåliga handlingen i filmen så är det ändå något som tagit tag i mig. Vi pratar ofta om svälten i tredje världen. Kanske är det för mig helt omöjligt att tänka att jag ensam kan rädda alla svältande barn i Afrika. Men om jag beslöt mig för att rädda en familj från svälten så har jag ju i alla fall räddat en familj! Vem är det som bestämmer vilka räddningsinsatser som är mest värda? Är inte varje liten insats värd allt?
Gud säger att vi inte ska oroa oss för vår morgondag att varje dag har nog av sin egen plåga. Och visst är det så. Varje dag är för många en plåga och har varit för mig med i alla fall i omgångar. Min ambitionsnivå för vad jag ska klara av har många gånger varit en plåga. Mina egna krav har varit det som många gånger fått mig att prestera ingenting. Framförallt har jag inte lyckats med det jag ska på grund av min bild av hur jag borde vara. Min strävan inför att få ett jobb i framtiden har grusat mina möjligheter till att göra bra ifrån mig här och nu. Vilket grusar min chans till att få jobb i framtiden. Visst låter det korkat? Men det är ju så ofta så det är! Vi fastnar i stressen över det som vi inte kan göra något åt och hindrar oss idag från att göra det som vi faktiskt kan göra något åt.
Det är här vänskapen kommer in. Om vi tar oss tid till att samtala med våra vänner att ha gemenskap med dem. Men framförallt att ha gemenskap med Honom som känner oss bäst och vet allt om oss nu och i framtiden. Om vi tar en dag i taget men blickar framåt. Om vi gör det så tror jag med största säkerhet att vi kommer få allt det andra också. För i gemenskapen kommer eftertanken och vilan och i vilan klarar vi av att göra så mycket mer än vi tror att vi kan.
Bön:
Herre förlåt mig för att jag tagit gemenskapen med dig alldeles för lätt.
Att jag inte tagit tid med dig varje dag trots att jag vet att det gör mig bäst.
Förlåt mig för att jag så ofta fastnar i stressen över morgondagen trots att du säger att jag inte har något att oroa mig för när jag är med dig.
Herre hjälp mig att leva idag med dig och mina vänner.
Hjälp mig att inte ta mer än ett steg i taget åt rätt håll och visa mig när jag går år fel håll!
Tack för din nåd och kärlek som är ny för varje morgon.
Tack för våren som har kommit och hjälp mig att njuta av den idag!
Amen
Yosofinedesign vt06
Omlott tröja i marinblått med svart band i midjan
Röd t-shirt med rynkat liv
Omlottklänning
Blå t-shirt med rynkat liv och rosett på ryggen och veckad kjol
Jag vill ge dig mitt liv
Jag har en klassisk frikyrkouppväxt och jag har nog gjort de flesta av alla resor man kan inom den branschen. Jobbat i alla kyrkans verksamheter varit ledare för läger och ungdomsbibelskolor, lett i lovsång och spelat lusse-innebandy. Sen gjort en vända bort från Gud och engagemang i kyrka och så tillbaks igen. Jag är inte unik alls i min uppväxt eller mitt engagemang. Jag har hela mitt liv trott på Gud och velat leva för Honom till hundra procent. Men de där procenten har betytt olika i olika perioder. Jag har sagt att Gud ska leda mig och göra vad Han vill samtidigt som jag vägrat ge Honom delar av mitt liv. Under en period ville jag inte veta av församlingen för jag tyckte den var för tråkig och trång för mig. En annan gång ville jag inte ge Honom mitt känsloliv och en tredje gång ville jag inte ge honom roten till min ångest. Men jag bad hela tiden att Gud skulle leda mig och göra mig till det Han ville att jag skulle bli. Så jag får ju skylla mig själv när jag sitter här och skriver att Han verkligen har förvandlat hela mitt liv! Jag får verkligen skylla mig själv för nu är mitt liv så där jobbigt tråkigt dött och händelselöst som bara ett liv med Gud kan vara. NOT. Alltså jag tror vi människor är för dumma för vårt eget bästa. För Gud vill ju det absolut bästa för mig. Hur i hela friden kan jag då få för mig att Han vill skicka iväg mig till Sydostasien när jag mer än allt vill tjäna Honom i Sverige? Jag tror att Gud fått reda på att vi är människor och jag tror Han vet hur vi fungerar. Vi begränsar våra liv på grund av att vi tror att Gud inte skulle vilja att vi var mänskliga. Eller att han inte skulle vilja att vi använde våra intressen och gåvor. Ett misstag vi har gjort i samband med att vi tror att Gud inte vill att vi ska vara människor är att vi också separerat våra intressen och gåvor från vårt umgänge med Gud. Vi umgås med Gud separat och sedan sätter vi oss och gör det vi tycker är roligt. Jag tror Gud vill att vi ska umgås med honom när vi spelar vårt instrument, skriver dikten eller syr jackan. Just där när du använder dina gåvor kan Gud beröra dig och forma dig om du tillåter Honom till det. Om du låter ditt intresse få bli en lovsång till Gud kan du beröra människor genom det du gör. Det är så enkelt så äkta och så häftigt. Tyvärr har vi förpackat vår tro och kristna livsstil i en förpackning där många av våra nutida intressen inte får plats därför håller vi Gud utanför de områdena i våra liv. Det jag skulle vilja att du tänker på just nu är att tänka hur du med ditt liv kan göra Jesus känd och hur du med dina intressen kan ära Gud. Lovsång är inte en sång det är en livsstil där du låter Gud få äran det kan gälla i allt från fotboll till författande. Det här livet är inte tänkt för några få som ska vara extra helgade. Det här livet är till för alla som tror på Gud som sin frälsare. Vi har alla kallelsen att älska Gud av hela vårt hjärta och hela vårt förstånd och att sedan leva ut den kärleken till Gud och till vår nästa. Har fått höra många gånger att det jag pratar om bara är till för pastorer och ledare i församlingen. Men det är så fel så fel så fel. Det finns ingen hierarki i Guds församling där är vi alla lika inför Honom. Gud vill ha din kärlek och uppmärksamhet, Han vill leda dig till dina drömmars mål.
Problemet vi ofta gör är att inte tillåta Gud finnas med i alla områden av våra liv och då tappar vi innehållet i det kristna livet. Du är ju kristen för att du tror och tillhör den levande sanna Guden för att du följer Kristus. Då innebär ju det att du också ska följa Kristus och låta han vara herre i ditt liv. Det kan ju inte bli mer svårt och enkelt än så. Det handlar inte om hur du ska be eller hur ofta du ska be utan det handlar om att du låter Gud vara med dig alltid. Bönen blir något naturligt om du låter Gud vara en naturlig del av ditt liv. Visst tjänar ceremonier ett syfte men det är ju inte i dem som vi först och främst ska finna Jesus. Honom ska vi ju möta dagligen där ute i livet bland alla andra människor. Och framförallt honom ska vi låta andra möta där ute i det vanliga livet genom oss och våra liv. Gud vill ha dig som du är och Han vill se dig utvecklas till att bli stabil, äkta och utgivande. Det sker inte med din kraft utan genom Honom. Det du behöver göra är att lägga hela ditt liv i Hans händer inte bara i teorin utan framförallt i praktiken. Be med mig.
Bön:
Herre förlåt mig för att jag så många gånger syndat emot dig i tanke och handling.
Förlåt för att jag varit självisk och inte gett dig allt av mig.
Herre jag vill från och med idag ge dig allt jag är och har.
Lev i mig och genom mig låt mitt liv bli till din ära och
låt ditt namn bli känt genom det jag gör.
Hjälp mig att vara människa att vara ett barn i dina armar.
Herre jag vill leva nära dig och ta emot av din kärlek och nåd.
Tack för att din nåd räcker också för mig hjälp mig att ta emot den.
Amen