Annorlunda är det nya normala
Jag ska egentligen skriva hemtenta just nu. Men jag kom just hem från jobbet och är lite trött. Ska ta en stund och återhämta mig och sedan ska jag försöka formulera några väl valda meningar.
Jag har just varit i Prag. Jag kom hem igår kväll från 5 dagars stadssemester. Det var skönt att komma iväg lite även om resor med familjen sällan är så avkopplande som en resa med en käresta eller en vän. Men jag älskar att se nya platser och lära känna nya kulturer så det var ett välkommet inslag i mitt liv. Jag hade med mig en barndomsvän på resan så att vi kunde stanna lite längre än över helgen. Det var ett kul sätt att umgås på som lite äldre. Vi pratade mycket om hur det var att växa upp i staden vi bodde i. Och jag blev återigen påmind om hur jag kände mig och hur det var att bo där. Jag blev påmind om hur jag kände mig så konstig eftersom jag hade andra intressen än dem jag växte upp med. Nu var det ju inte så att jag jämt måste ha rätt eller få min vilja igenom. Men det var snarare sättet man uttryckte sin åsikt på som var fördärvande för mig. Jag fick ofta känslan av att mina intressen och min smak var konstig, hemsk och väldigt annorlunda. I staden där jag växte upp skulle man inte vara annorlunda. Nu i efterhand är jag väldigt glad för att jag faktiskt hade andra intressen. Men då kände jag mig mer som ett ufo än som en människa. Och det var kanske inte så konstigt när andra skrattade åt det jag tyckte var fint, man fnyste åt sånt som jag längtade efter osv. Det är inte underligt att jag kände mig utanför. Nu när jag flyttat runt och lärt känna andra människor så har jag insett att jag inte var så annorlunda. Jag var bara inte likadan som de.
God natt!
