yosofine

i am catwoman! Min brors katter har fått fyra ungar. Nu när de har en bebis att ta hand om har katterna fått vara utan uppmärksamhet. Så jag passar på att gosa med dem. Det finns ju inget mysigare än 3 veckor gamla kattungar! Livet är skönt för den som inte vet bättre!

jag är på väg till skåne. Jag har just blivit faster och därför är jag nu på väg för att möta den nya familjemedlemmen. Jag har med mig ett fint paket som han ska få. Inte för att han kanske har så mkt glädje av det just nu men ändå! Det blev en liten blå katt! Det kommer nog bli fler! Nu har jag några timmar på buss framför mig.

Den här veckan är den första då vi alla som bor i kollektivet är hemma och vi kan ha gemensamma måltider. Ikväll är det min tur att laga mat. Ska man gå ut hårt första gången eller lägga sig på en soft nivå? Du som känner mig vet att det inte existerar en soft nivå hos mig. Jag är sjukligt överlåten till en livsnjutares livsstil.

Det existerar sällan dagar då jag inte äter något speciellt och gott. Det finns väldigt få tillfällen då jag inte känner att jag får unna mig en smoothie eller något annat som jag tycker är supergott just nu. Det handlar inte bara om mat men där tycker jag det kan bli extra tydligt. Om jag ska stå minst 15 minuter och tillreda något som jag sedan ska ägna mig åt att äta. Så kan jag lika gärna göra något som jag tycker är kul att laga och gott att äta.

Jag har varit på släktträff i helgen. Min mammas syskon har gjort det till vana att träffas allihop tillsammans för att bara umgås. I år var första året utan vår älskade mormor/farmor/mamma. Jag har länge klurat på en text om henne. Det kommer såsmåningom. När man träffar släkten sådär flera dagar efter varandra så ser man vilka likheter som finns. Varifrån jag har fått en del av mina egenskaper, gåvor men också syn på livet. Mormor och hennes barn är alla väldigt inspirerande. Var och en av dem har följt sitt hjärta i val av man/fru, arbete, boende och livsstil. Det finns en enorm livsglädje i var och en och ett förvaltarskap. Förvalta det som blivit oss givet. Mormor bad ofta och tackade för ljus och mörker. Vi är alla präglade av Guds godhet mitt i den allra vanligaste av dagar.

Och det är kanske därför det inte finns någon soft nivå för mig heller. För jag vill förvalta och ta tillvara på allt som finns i mitt liv. Min vardag, måndag morgon, torsdag eftermiddag och all tid där emellan är mitt liv och det är precis lika mycket värt som den inplanerade resan till skåne för att träffa en ny familjemedlem på 3 veckor. Det finns inga mellandagar även om jag ibland försöker genomlida vissa mer än andra.

ikväll har jag tagit itu med en och annan smyckeslåda. Jag har ju samlat på mig några halsband, ringar, armband och örhängen genom åren. Krimskrams, sånt som kvinnor inom pingst bara kunde drömma om att ha innan kathryn kullman kom och med sin gudagåva och sitt blingbling gav kvinnorna i rörelsen ett vettigt argument till varför oxå de fick ha örhängen och kort hår. I mitt hem råder rena rama smyckeshysterin. Dock inte särskilt kostsamt. Mkt är köpt på secondhand annat har jag gjort själv. Så det så.

För drygt en vecka sedan hade jag en märklig dröm. En sån där dröm som känns verklig och som man kommer ihåg och känns på riktigt långt efter att man vaknat. Dem jag har berättat den för har bett mig publicera den här. Så jag ska göra mitt bästa för att återge den härliga drömmen.

Jag drömmer att jag går längs med Strandvägen i Stockholm, jag går där tillsammans med min mamma och en lillebror. På vänster sida ligger småbåtar längs med hela kajen. Det finns längs kanten trappor ned till vattnet och efter en stunds vandrande går vi mot en sådan och sätter oss på ett trappsteg. Strax därefter simmar en säl upp och sätter sig på trappsteget längst ned. Och sedan börjar sälen beatboxa för oss. Det visar sig att han är riktigt duktig på detta. Vi börjar sedan samtala med sälen om hans situation. Sälen berättar att han vill komma in på en särskild folkhögskola (som jag tydligen satt i styrelsen för). Han visste att han hade mycket emot sig eftersom han var en säl, men han bad mig lägga in ett gott ord för honom. Nästa sekvens från drömmen som jag minns är att jag står framför skolstyrelsen, de sitter i ett klassrum vid varsin skolbänk, och jag berättar för dem om den fantastiska sälen som är så duktig på att beatboxa jag berättade att sälen var medveten om att han hade mycket emot sig. Jag minns att jag tyckte det var lite pinsamt att behöva prata med styrelsen om den här sälen samtidigt som jag var helt tagen av hur duktig han var.

Sen vaknade jag.

Svårt att säga ifall drömmen skulle betyda något speciellt. Jag tror nog framförallt att den vill ge människor ett gott skratt. Huruvida jag lyckats förmedla det roliga till dig som läser vet jag inte men den gladde iallafall ett helt sällskap som hängde i mitt vardagsrum för några dagar sedan när jag återberättade drömmen!

Jag har ju tidigare berättat att jag bor i ett kollektiv. Som jag skrivit tidigare så blir vi ett lite speciellt kollektiv med tanke på våra rutiner. Vi jobbar alla och har helt olika tider som håller oss igång om dagarna. Det gör vardagsgemenskapen vissa dagar minimal.

Ikväll tänkte jag skriva om den vardagsgemenskap jag just nu upplever. Pojkarna i huset har just bytt från att se på "Stolthet och fördom" (som de verkar vara mycket insatta i, till skillnad från mig eftersom jag är för tuff för såna filmer) till att spela fotbollsspel på xboxen. Min insats i gemenskapen är att vara dryg och klanka ned på deras tråkiga sysselsättning. I övrigt dricker vi väldigt mycket "Smil" just nu på grund av att vi alla tänkte "jag bor i ett kollektiv bäst att ta så det räcker" när vi plockade på oss av det som blev över efter festivalen frizon. 

Jag har tagit de tillfällen som blivit mig givna till att erbjuda boende åt behövande de senaste dagarna. Först ut var två tjejer som hette Anna som inte hade någonstans att bo efter frizon. De åkte med samma buss hem från frizon som jag och frågade om det fanns någon som kunde ge dem tak över huvudet för en natt. Trots "efter-frizonsjukan" och en enorm trötthet var det ingen tvekan att de skulle bo här. Det är ju sådant vi är till för tycker jag. Spännande möten med nya människor tack vare att man släpper dem innanför dörren till sitt hem. Sånt gillar jag. Jag gillar att pyssla om, så de fick smaka på lite förkylningsmedecin som jag hade och jag såg till att de åt ordentligt med youghurt och smil innan de somnade gott på loftet. Nästa vecka får vi besök av en kollega som kommer och bor med oss. Det är väl det gästsängar är till för? Att ha gäster sovandes på?

om du av någon märklig anlednig missat Marcus Birro så ber jag dig lägga några minuter på att ta reda på mer om han. Läs tillexempel den här krönikan som är hans reflektion efter att ha varit på frizon i torsdags. Det var en programpunkt jag absolut inte ville missa för allt i världen. När jag gick ut från den timmen vi fick med Birro så ville jag bara vara ensam. Jag ville uppsöka ett berg där jag kunde se långt bort och så ville jag sätta mig där på klippavsatsen skåda ut över landskapet och bara vara tyst. Jag grät och skrattade på samma gång och samtidigt blev jag så berörd av Gud. Han har en gåva som få.

I lördags gestaltade jag och två tjejer predikan under gudstjänsten i ladan. Så här skrevs det om den "Brudklänningen som syddes under hela kvällens gudstjänst i ladan var så otroligt vacker. En klockren bild av av att HELA skapelsen väntar på kristus som ska hämta de som sin brud. Åsa Molins predikan kunde inte gestaltats bättre. " För att se hela inlägget klicka här och här kan du få veta vad predikan handlade om.

halvvägs in i festivalen. Ikväll kom mina föräldrar o min lillebror. Det kändes kul att få visa upp det här som har präglat mig och som jag har att tacka för så mycket. Här är det hålligång hela dagarna. Svårt att få perspektiv och framförallt sålla intrycken. Jag skulle kunna säga att Marcus Birro var bland det bästa igår. Och idag var det kanske tekla knös. Men jag tror att det blir främst i efterhand som jag kan se vad årets frizon berört i mitt liv på djupare plan. Nu ska jag iallafall sova!

idag har jag burit, packat och pratat i telefon som aldrig förr. Det är så det ska vara första dagen på frizon. Precis vid ingången till där jag håller till har en man sopat ihop en liten hög. Någon uppmärksam lade märke till hjärtformen o mina fina volontärer fixade konstskylten. Så nu är det ingen som vill ta hand om sophögen. Och vi är glada, våra golv är ju sopade i kärlek!

nu är det dags för frizon. Frizon är en kulturfestival utanför örebro som har fokus på Jesus. Jag har turen att få vara på frizon på arbetstid då cafét som jag jobbar på är där hela veckan! Imorgon åker jag ut för att börja bygga upp min arbetsplats. I år har vi satsat mer på kreativa uttryckssätt, alltså mer än bara musik.. Det blir stickgraffitti, måleri och designverkstad där man kan sy kläder och göra smycken med mera. Kom o hälsa på om du är på frizon!

listen to your heartbeat står det nere vid slottet. Riktigt finurlig att skriva så där eftersom de flesta stannar upp för att se vad det står! När vi stod där och kollade in den öppna konsten så kom ett tåg av ungdomar alla utklädda till någon rolig figur. Jag hann se supermario svampar, robotar och olika konstiga figurer. Som vandrande konstverk var de. Sånt här kan verkligen göra mig glad!