yosofine

Jag läser i en bok av Bodil Malmsten "Kom och hälsa på mig om tusen år", att en kvinnas lust till att samla och sätta in i album kan ha att göra med en önskan om att vi vill bli ihågkomna. Att kvinnan genom albumen får en plats i världen och i historien. Ett avtryck.

Jag tror att jag spar och lägger i lådor och sätter in i album också för att minnas. Minnas dem som levt innan mig. Pappas Faster Britta som jag älskade. Även om jag har svårt att komma ihåg något specifikt hon sagt eller gjort för mig så har hon lämnat ett stort varmt avtryck i mitt liv. Och genom att ha kvar saker som hon haft, saker som hon gjort, och kort hon skrivit till mig. Så minns jag henne. Att spara Farfars urklipp ur tidningen och hans anteckningar är ett erkännande, och att ha diabilder av Farmor och Farfars trädgård är ett viktigt historiskt dokument. För det är ingen som kan se det så som det en gång såg ut. Mitt barndoms himmelrike existerar inte längre men i mitt diabildsmagasin finns det kvar en bit. Mormors bonad som hängde i hennes sovrum hänger numera över köksbordet. De orden som mer än några andra kännetecknar min bild av min Mormor. Jag omger mig med dem för det gör att jag känner mig rik. Rik på människor, historier, visdom, kärlek och relationer. Jag kommer inte ur ingenstans, mitt liv har ett sammanhang jag kommer ur en historia och den präglar mig här och nu idag.

På nåt sätt tror jag att det är "svenskens" största problem idag. Det är så många som saknar historia, saknar rötter. Och därmed saknar man också en stabil grund att stå på när man möter framtiden. Det gör att det är svårt att ha distans och balans i politiska och samhällsintressanta frågor.

en bok, bara ben och på resande fot. När sommaren är som bäst och dagarna tas tillvara på genom utflykter besök och upptäcktsfärder. Ingen stress o ingen jäkt. Bara att passa på att följa med tiden och dit livet för en. Jag upplever just nu en attitydförändring hos mig själv, jag är mer än någonsin öppen och glad över nya saker, nya smaker och nya platser. Im loving it.

nu har jag varit i uppsala i tre dagar. Jag har umgåtts med mitt gudbarn och så har jag pluggat med min gamla studiekamrat tillika mamma till gudbarnet. Det har varit härligt barnsliga dagar. Ikväll blir det etiopiskt på restaurang i sthlm imorgon blir det sen äntligen örebro!

Jag börjar infria mitt löfte genom att hänvisa dig som läser till en insändarartikel min morbror skrivit. Han är en stor inspirationskälla för mig. Han tänker som jag bara det att han tänkt så lite längre än vad jag har och därför kommit lite längre och har lite mer perspektiv.

Läs den här.

Jag är fullt medveten om att det ofta låter som om jag helt och hållet dissar gudstjänstkulturen och dagens församling. På ett sätt så kanske det är så, men också så är det nog mest att den här bloggen fått vara mitt andrum där jag får skriva ned mina tankar och funderingar som har med kyrkan att göra. Och ja tyvärr låter de kanske alltför ofta väldigt negativa. Men det är ju bara för att jag längtar efter mer. Jag vill ha mer så jag tror jag spricker. Och jag tror att Guds himmelrike är lite mer färgsprakande än det jag tycker församling/kyrkan ger sken av idag. Och det sörjer jag, men jag försöker också aktivt jobba med att föra in mer färg och mångfald i det vi kallar dagens församling.

Men jag lovar härmed att från och med nu försöka skriva positiva saker och lyfta fram inspirerande saker. Och inte bara vara en sån där tråkig tjurig "påtvären" människa.


Här kommer en liten reflektion efter gårddagens lilla text.
Man behöver inte helt styras av sina egoistiska intressen i gudstjänsten. Men samtidigt så är det något inom mig som undrar om det här är enda sättet? Är det bara så här vi kan vara goda kristna? Är gudstjänsten och dess utformning som den ser ut idag enda alternativet?

Hör ofta ett argument till varför man ska gå till kyrkan trots att man inte får ut något av det. Och argumentet är att man gör Gud en tjänst. Som om Han skulle behöva det? Finns det inga andra sätt att ge Honom en tjänst? Och varför är det just att sitta på en hård kyrkbänk och sjunga psalmer i otakt som är tjänsten?

Nä det där förstår jag inte alls.

Sen finns det andra som menar att man förvaltar ett viktigt arv. Och med det menas den kyrkliga traditionen, sångskatten och traditionen.

För mig blir det bara bakvänt.

Jag vill förvalta en tro som är levande och pulserande i min kropp i min vardag, här och nu. Tron berikas av andra människors erfarenheter, litteratur, konst, sångskatter och hundraåriga traditioner. Livet är nu och tron är livets innehåll och vardagen präglas i varje andetag av livets Gud. Något annat existerar inte för mig. Men det är jag det...

här var jag idag. Ute vid stendörren igen. Det blåste väldigt mkt men hittade man en plats i lä var det riktigt varmt o skönt! Det blev en helda', precis som de ska va!

precis innan taxingeslott finns ett kulturminne, drottningkällan. Vi stannade där o hittade samtidigt ett fint smultronställe! Bilder på källan visar jag senare! Nu blir det konst för mig.

och så var det det här med semester. Jag har visserligen en väldigt lång semester. Men det är nåt speciellt att vara hemma hos mampap på sommaren o åka o bada. Och jag tänkte att jag valde en bra vecka. Men icke. Regntunga skyar så långt jag ser. Men men har varit i sthlm en dag o det blir nog någon dag till där. Nu är jag mitt uppe i att klippa ut mönster till små djur jag ska sy. I eftermiddag blir det konstvandring vid taxingeslott!

jag är nu vid stendörrens naturreservat. Hit brukar vi åka på somrarna. Havet skapar ett så vackert landskap och klipporna blir varma o sköna av solen. Att vara ute i naturen är ett av de bästa sommarsysslorna!

nu lämnar jag örebro för ett par veckor. Den här stan är underbar o vacker men ingen badstad så jag har planerat sol o bad på annan ort! Lyxigt att kunna vara borta så länge. Jag ska vara hos mina föräldrar 1 vecka, K kommer över helgen o då ska vi äta glass i gamla stan o ha minisemester ihop. Sen åker jag till uppsala för att plugga. Kul semester tycker du?! Ja konstigt nog blev jag idag lite sugen på exegetiken jag lämnat kvar från mina studieår. Jag tänkte försöka bli klar med mina rester så jag kan ta ut min efterlängtade examen!

dagens tips. Sortera bland dina gamla skivor. Står de bara o samlar damm och inte kommer bli spelade mer hos dig kan du lämna in dem på skivbutik som köper el byter. För mina 16 slitna gamla tråkskivor fick jag ett presentkort på 300 som jag kan spendera på roligare skivor! Perfekt torsdagsnöje!

Nej ibland bara måste jag få kommentera. Jag läste en debattartikel i Dagen idag. Och visst tycker jag det finns en poäng i det han skriver. Klart vi eftersträvar att folk som ska tala på konferenser och möten ska vara berörda och smorda av Gud. Men det är ju inte där skon klämmer! I de flesta sammanhang ber man och tänker mycket kring vilka man ska kalla som talare på möten man anordnar. Det är mycket som ska vägas in framförallt om man ska leta efter någon som ska stå och tala inför flera tusen personer. Av någon "okänd" anledning har det varit väldigt lätt att hitta manliga talare som klarar biffen med att tala inför flera tusen samtidigt som han är "smord". Ibland slinker det med några nybörjare där, någonstans måste han ju börja tala inför så här många, det går nog bra. Och på något sätt har man överseende med honom om det inte gick kalas första gången.

Men att kalla en kristen talare till en konferens eller ett möte behöver inte betyda att det ska vara en man, eller? Kan inte kvinnor vara smorda och berörda av Gud? Kan inte de ha erfarenhet nog? Eller är det fel att ens ställa den frågan? Blir jag nu en sån där människa som fallit offer för "sekulära medier"?

Det är intressant hur författaren av denna debattartikel slänger ihop frågor om homosexualitet, jämställdhet, kvinnofrigörelse och ungdomsfrigörelse som om de handlade om samma sak eller hade samma enkla lösning? Det är olyckligt men det säger väl en hel del om författaren ifråga.

Problemet är inte att vi inte söker folk som är smorda av Gud. Problemet är att vi nästan aldrig tänker eller räknar med att en kvinna kan vara det. Problemet är också att vi inte är lika villiga att ge en kvinna en chans att vara nybörjare. Hon måste vara erfaren och perfekt från början. Klart det är svårt att hitta kvinnor då. Och det vore ju så himla enkelt om det här med kvinnlig frigörelse bara var en trend skapad av "sekulär media".

jag köpte det här fina halsbandet igår. Det passar så bra på mig och ska få ligga i en av de fina smyckesaskarna som är i bakgrunden när jag inte har det på mig. Åh jag är så rik på krimskrams! Men de är ju förstås inget värda egentligen, varken i himmel eller på jord.