yosofine

Ibland är det som om livet tar över och vänder upp och ned på allt innehåll. Inget blir längre självklart. Allt kan ifrågasättas och bör ifrågasättas just då. Det är i såna stunder jag är så otroligt tacksam över att ha min tro på Gud. Det låter kanske klyschigt men att i den mörkaste av dagar känna "allting kommer ordna sig till slut" eller "Guds vilja är det bästa, oavsett vad som väntar mig nu så kan jag vara lugn över att det kommer bli bra".

Just nu har jag varken lust eller energi till den här sidan. Det är annat som måste prioriteras. De texter jag skriver just nu hör inte hemma här. De är mellan mig och Gud.

Men jag ville lägga ut en bön här ikväll. Dels därför att jag tror det är viktigt att som kristen våga erkänna och visa svårigheterna i livet. Just nu är det ett himlaskitliv jag lever. Det är inte så att mitt liv är kalasbra bara för att jag tror. Men däremot kan jag mitt i all oro och sorg, frustration och ångest känna hopp om min framtid. Och det kan jag bara tacka Gud för. Därför känns det viktigt att skriva dessa rader. Men också att lägga ut den här bönen som överlevt flera hundra år. Som talar om att jag inte är ensam. Att det i alla tider funnits människor som upplevt det jag upplever. Det ger mig tröst, att jag inte är ensam. Att vi är fler och det genom alla århundranden varit så att Gud varit både en tröst och ett hopp. Att Han har burit, att Han står pall. Iallafall. Det är min tro. Att det finns hopp. Att allt är möjligt för Gud. Och att allt kommer ordna sig, oavsett vad framtiden kommer med.

"Välsignad vare Du, min Skapare och Återlösare, för att Du inte vredgas över att jag så ofta är nedstämd och bedrövad. Du trösterike helige Ande, överge mig inte och bli inte trött på min stora ängslan. Du rike Gud, som inte behöver någonting, se vilken hunger och svält själen lider, se hur naken den är, se hur den skakar av köld. Mildaste, käraste Herre, jag gråter ju av svaghet. Jag ber Dig, att Du ville komma med Din älskade och barmhärtiga hand vid mitt hjärta. Ge det ro. Gud, unna min själ att än en gång glädja sig över din tröst. Amen. (Birgitta 1303-1373)

Jag såg dokumentären "Bananas" härom kvällen. Det är så lätt att vara ovetande om vad som händer i produktionsleden. Och samtidigt så lätt att ta reda på mer. Sverige äter mest bananer i världen påstås det 17,6kg bananer per person och år sätter vi i oss. Det är helt sjukt att tänka på hur mycket bananer det är. Speciellt med tanke på att den frukten inte kan odlas nära oss utan fraktas från andra sidan jorden. Ännu sjukare är det när man får veta vad människorna som jobbat/jobbar på bananplantagen fått offra för att vi ska kunna äta denna utsökta frukt.

Så länge vi inte vet under vilka förhållanden våra vardagliga livsmedel produceras i så kan vi fortsätta konsumera och ha den livsstil vi har. Och det är kanske skönare att leva så. Stoppa huvudet i sanden och tänka att det är ju iallafall bra att de har jobb där nere. Om de inte skulle odla bananer till mig skulle de ju inte ha något jobb. Men det är ju inte där problemet sitter. Problemet är att vi inte är beredda att betala den faktiska kostnaden. Utan vi genom vår okunskap låter människors rättigheter i länder längre bort från vår gräns (och vårt medvetande) få lida för att vi ska kunna köpa exotisk frukt på extra pris.

Det känns inte ok. Och så länge jag kan göra något åt det tänker jag göra det. Därför väljer jag att äta mindre exotisk frukt och vara noga med att så ofta som möjligt köpa rättvisemärkt frukt. Därför att det iallafall är en liten garanti för att frukten jag äter producerats på ett sätt som gynnar lokalbefolkningen.

I tisdag kom vår praktikant med shorts till jobbet. Han var besviken över att inte jag också hade shorts till jobbet. Jag påpekade att vi fortfarande är i april. Men jag har upptäckt att dagens ungdom verkar tro att sommaren börjar redan sådär i mars/april. Jag vet inte riktigt var de placerar våren dock. Troligtvis har de helt slopat "vintern" och kör vår då. Eller nåt sånt. Dagens ungdom. Du vet.

Iallafall så har jag senaste tiden gått in för det här med utmaningar och vad av olika slag. Jag tycker det är kul att bli utmanad, det är därför jag startat bokcirkel där jag ska läsa böcker jag annars inte skulle läst. Men det är minst lika kul att utmana.

Nu utvecklade sig samtalet med praktikanten så att shorts historien blev till ett vad. Eftersom jag inte hade shorts, trots att solen sken (det var ju max 14 grader i solen när det var vindstilla). Eftersom jag visste att praktikanten har bytt blogg en sisådär 40 gånger den senaste månaden så utmanade jag honom till att ha kvar den senaste han startat i en månad. Om han lyckas med det så ska jag ha shorts till jobbet.

Så nu har jag lagt ut informationen här. Till allas stora glädje. Här har ni koll på att han fortsätter blogga. Jag lovar att lägga  ut outfit bild den 11 maj så ni får se hur det gick.

Tänkte det var på tiden att jag länkade några av de bloggar jag regelbundet besöker. Jag har hittat ett par riktigt fina sidor som ger inspiration och det kan ju vara så illa att du inte själv hittat dem än. Ja därför listar jag här fyra nya namn som jag nu lägger till min länklista.

kurbits.nu är bloggen som främst visar svensk design och hantverk. "Din slöjdkompis i inredningsvärlden". Hon har även gjort intressanta inlägg om hur gammal svensk hantverkstradition inspirerar hantverkare i andra delar av världen med.

DIY or DIE bloggar om saker du kan göra själv. Hon hittar alla möjliga projekt som är mer eller mindre lätta att göra hemma. Hon har även två andra bloggar som är värda att kika in på. Som den här.

DosFamily är en favorit sen länge. Framförallt för alla långa fotoreportage där man får kika in i framförallt svenska hem och inspireras. Jag gillar även sättet de är personliga på. De bjuder på allt från semesterbilder till bröllop och visar hur hela livet kan inspirera.

Sötasaker är en alldeless underbar bakblogg. Numera börjar den här damen synas överallt så den skulle ni säkert hitta till hursom. Men det är inte konstigt att hon blivit uppmärksammad. Sån passion för bakning! Fina grejjer, egna recept och mycket lekfullhet.

Läste en krönika idag apropå alla dessa nyheter om skandaler hit och dit. Om hur vi kanske borde tolka ordet "sanningen skall göra er fria" till "verkligheten skall göra er fria". Eftersom det kanske mer beskriver vad det är det handlar om.

Osanning och lögn om hur vårt liv ser ut trivs bra i mörker. Det är lätt att tro att man är fri så länge ingen vet sanningen om hur ens liv verkligen ser ut. Men den friheten är dyrköpt, för det första är man hela tiden bunden av fasaden och rädslan över att den skall rasa. Skräcken för att avslöja verkligheten gör att vi inte vågar visa dem vi verkligen är. Och i och med det är vi låsta också i rädslan.

Det största jag varit med om i mitt liv är den befrielse jag var med om i samband med att jag lät fasaden rasa. Jag lät allt falla och visade upp min verklighet. Hur den verkligen såg ut.

Min erfarenhet är att det var värt allt.

There is a heart of such distress that I carry in this chest please reach out and caress in your pillowesque manner.

Front and center right here and right now I'm throwing in the towel I've committed too many fowls I've flown south.

My sprits turning sour I can't go through another hour, me my precious pretty pink petite flower that blooms in the night and leave me in the dark by your moonlight no more fight. I never fought anywhere so I thawed and now I'm here on these knees distraught.

Crying out to you pretty please, pretty please take this disease turning these insides brown my smile turns to frown and my breathe smells like death.

Because I am dead to light and a light is something I don't know that you would have me feel but this is for real and I need you right now, I need you right now.

So seal the deal with your stamp of regeneration and grow me up into a new creation taken from a tree and plucked from a vine, if it's my time to shine then shine your light on me so that everyone hurting can see that there is hope, hope in the seemingly endless valley full of rotten fruit left behind from previous troops that are now in your mountains drinking directly from your fountains, save me a spot I will be there sooner than not, I'm picking up the pace and slowly starting to trot.

-Bradley Hathaway

För några år sedan hade jag en kompis som körde turnébuss med ett band i staterna. De tog med sig en skön kille hem som hängde på frizon den sommaren, om jag minns rätt. Killen heter Bradley Hathaway han är en person jag blir riktigt inspirerad av. Därför att han är så otroligt nördigt cool.

Mest på det sättet att det känns som att han är äkta. Han lever ut det som finns därinuti.

 

På frizon då för några år sedan stod han på ett betonggolv och läste poesi för oss. Vi stor i en ring runt han och fick närkontakt.

Det är alla de där som vågar satsa fullt ut. Göra sin grej. Bli fullständigt toknördiga på sin lilla pryl som inspirerar mig. Därför att det känns som om de gräver ifrån en djup källa. Det som de lever av är något stort och livgivande. Det ger oss hjälp att se världen och våra liv på ett annat sätt. Inte ett flyktigt sätt men i nya perspektiv.

Det är så jag ser på konstnärskapet. På livet med uttrycken och nörderiet. Det handlar om att gräva djupare där man står ned till ursprungskällan.

För att se några sådana live rekommenderar jag att bege dig till frizon själv. Vem vet du kanske blir smittad att bli nördig själv?

Nu har jag äntligen fått mms funktionen att fungera. Så nu kan jag skicka iväg lite bilder då och då. Har fortfarande ingen egen kamera. Men i helgen lånade jag med mig jobbets kamera och lekte fotograf. En dag ska jag köpa mig en sån där riktigt bra kamera så det blir kul att fota igen.