yosofine

Har just avslutat en tjejkväll med middag och film. Skönt med såna kvällar med nära vän. Vi såg Anne Franks sista dagar. Usch vad hemsk och mörk filmer om 2a världskriget är och ändå kan jag inte få nog av att se sådana. Mest för att jag älskar historia och för att jag inte vill glömma. Samtidigt inser jag ofta precis i början av filmen att jag inte orkar att jag inte vill. Lyx för mig att kunna välja bort något som andra människor levt i. Jag kan välja bort en film, de har levt i verkligheten av den.

Det blir lätt att ens egna små bekymmer blir obetydliga och pinsamma. Skitsamma om jag hinner gå en timme på stan liksom. Samtidigt så är det det här som är mitt liv. Jag bor i Sverige och det är 2008 jag kan inte må dåligt över att jag är lyckligt lottad. Men kanske att jag måste bry mig mer om dem som inte har det lika bra som jag. Tänka mer på vad jag köper och vart mina pengar går. Men mest av allt så tror jag att jag måste ta vara mer på mitt liv och min tid. Jag lever nu.

Jag har länge tänkt att jag ska skriva lite om vad som inspirerar inför höstens mode. Jag tänker satsa på business woman från 70-80 talet. Du vet skräddat kanske kostym eller dress och propert men med en helgalen frisyr och fruktansvärt fula glasögon. Det kan ju helt enkelt inte bli bättre. Säg till om du hittar snygg bild på vad jag menar! Jag letar för fullt!

Dags att sova sten hårt.

Äntligen en dag där jag har frihet att göra som jag vill. Idag är jag ledig igår jobbade jag och imorgon ska jag jobba. Men idag är ledighetens ande över mig. I veckan har jag jobbat på mina två jobb morgon till kväll: 9 börjar jag på ena jobbet och 21 slutar jag på mitt andra jobb samma dag. Lagom mör i kroppen finns inte så mycket ljuspunkter.

Men jag lärde mig för flera år sedan att jag måste omge mig med sådant som skänker vila, tröst, inspiration och glädje. Jag har fotat tre stycken glädjekällor som jag vill visa upp.

Man tror lätt att glädjen alltid måste vara speciell och att det ska vara så märkvärdigt. Jag blir glad när min käraste frågar vilken färg jag vill ha på muggen eftersom han vet att jag bryr mig om sådant. Samtidigt är det viktigt att förstå att glädjen först och främst måste komma inifrån. Sen när det är så där inne i hjärtat så kan man bli glad åt en liten sak. Man kan inte vara noga med utsidan och strunta i insidan. Det är insidan som räknas när det kommer till riktig glädje. Jag har en granne som klipper gräsmattan i 1 timme och sedan putsar kanterna med en trimmer i minst 1 timme till. Han jobbar flera dagar i veckan på att huset ska se fint ut på utsidan. Nu har jag varit också på insidan. Det är spindelväv i trappuppgången, det är sprickor i väggen. Det håller inte. Det är insidan som ska skina ut och göra utsidan fin! Varför jobbar vi så ofta tvärtom? Sluta med det. Det är bara dumt.

Här kommer mina glädjekällor denna vecka

Dessa köpte jag in i somras. Höganäsmuggarna köpte jag på Fabriksbutiken i Nyköping och Moje muggen köpte jag i Prag.


Min arbetsstol. Köpte jag i somras och så sydde jag en egen stolskudde till av ett tyg jag hittat på 2a handsbutik.


Min säng. Det här är verkligen en favoritplats, att ligga och prata i och främst sova i. Jag älskar att sova. De två runda kuddarna är 2ahands fynd. Alla andra kuddar har jag sytt. Jag har även sytt överkastet och klätt in sängstommen själv.

Har just bakat kanelbullar, hela lägenheten doftar av detta fikabröd. Hur ska jag kunna somna nu?

Det är väldigt ofta jag ser snygga asiatiska tjejer med skitsnygga klänningar. Jag skojjar inte det är en epidemi. Jag undrar var de får tag på dem? Vem är det som designar dessa snygga streetaktiga klänningar? Blir sjukt inspirerad. Ska ägna lite av min nyvunna lediga tid till att sy. Spets är på tapeten.

En annan inspirationskälla är sköna tv-serier. Hemliga Amrén är ju fullständigt lysande. Gillar den där smutsiga färgen väldigt mycket. Och det är ju precis rätt tid att visa den typen av humor. Man är på lagom skönt humör när det är dags att sova! Hejja!

Fick snabbt svar på min tenta som jag skrev i veckan. JAG BLEV GODKÄND!!! Jag som i så många år gått och mått dåligt över den där ofärdiga kursen. Så struligt när jag var tvungen att bli sjukskriven mitt i pågående läsår. Struligt att läsa om kursen ett år senare och få världens ångestattack som gör att jag inte kan lämna in tentan. Känns så skönt att jag lyckats besegra mina inre demoner och vunnit över min egen förväntan. En liten seger för mänskligheten en stor för Josefin.

Det är en sån höst nu, bekämpa inre stridsmän/kvinnor och växa som människa. Nu vill jag inte lära mig mer nu vill jag kunna hantera det jag kan. Jag vill inte få mer att göra utan bli klar med det som inte är gjort. Sen får vi se. Men när jag är klar med studierna måste det bli någon form av kalas för det måste firas. Hon som inte var någon plugghäst och hatade skolan på grundnivå har lyckats plugga på universitetet i över 5 år och faktiskt fått godkänt i alla ämnen. Hörni det finns hopp för alla skoltrötta tonåringar.

Ibland måste en människa bara få chans att vara just människa. Ibland blir krav och prestationer och förväntningar för mkt att bära. Framförallt om man är dömer sig själv hårdare än någon annan skulle göra.

Åh jag blev inte alls nöjd med frisörbesöket. Det blev för kort på riktigt. Jag är inte den som bangar en ny frisyr men det här var för mkt faktiskt. Framförallt för att det inte är jag riktigt. Jaja det växer ut och då får hon ett nytt försök att göra mig fullständigt nöjd :-). Kul ändå när min frisyr fick kommentarer av stammisen på jobbet.

Idag insåg jag att jag verkligen skulle vilja gå en keramik kurs. Det verkar så kul att skapa egna bruksföremål. Det skulle jag vilja lära mig.

Min käresta recenserar skivor för en tidning och har fått en sjukt bra skiva hemskickad. Ett hett tips från mig :-) De heter edisonglass och länken ser du nedan.
                                                                                    edisonglass

Dessa är ett av sommarens bästa fynd på rean. Jag hade med dem till Prag och de var sköna att gå i, lätta att bära i packningen och snygga till nästan allt jag hade med mig!

Jag ska egentligen skriva hemtenta just nu. Men jag kom just hem från jobbet och är lite trött. Ska ta en stund och återhämta mig och sedan ska jag försöka formulera några väl valda meningar.

 

Jag har just varit i Prag. Jag kom hem igår kväll från 5 dagars stadssemester. Det var skönt att komma iväg lite även om resor med familjen sällan är så avkopplande som en resa med en käresta eller en vän. Men jag älskar att se nya platser och lära känna nya kulturer så det var ett välkommet inslag i mitt liv. Jag hade med mig en barndomsvän på resan så att vi kunde stanna lite längre än över helgen. Det var ett kul sätt att umgås på som lite äldre. Vi pratade mycket om hur det var att växa upp i staden vi bodde i. Och jag blev återigen påmind om hur jag kände mig och hur det var att bo där.  Jag blev påmind om hur jag kände mig så konstig eftersom jag hade andra intressen än dem jag växte upp med. Nu var det ju inte så att jag jämt måste ha rätt eller få min vilja igenom. Men det var snarare sättet man uttryckte sin åsikt på som var fördärvande för mig. Jag fick ofta känslan av att mina intressen och min smak var konstig, hemsk och väldigt annorlunda. I staden där jag växte upp skulle man inte vara annorlunda. Nu i efterhand är jag väldigt glad för att jag faktiskt hade andra intressen. Men då kände jag mig mer som ett ufo än som en människa. Och det var kanske inte så konstigt när andra skrattade åt det jag tyckte var fint, man fnyste åt sånt som jag längtade efter osv. Det är inte underligt att jag kände mig utanför. Nu när jag flyttat runt och lärt känna andra människor så har jag insett att jag inte var så annorlunda. Jag var bara inte likadan som de.

 

God natt!

Det finns ett glapp mellan orden och verkligheten i vissa kristna sammanhang. Den verklighet många människor lever i ligger alldeles för långt borta i den kristna vokabulären. Vi vet inte vilka ord vi ska använda och när vi ändå försöker så blir det bara så fel. Vi försöker bli mer trogna verkligheten genom några djupdykningar under året men i ärlighetens namn så blir det aldrig bra. Jag eftersöker en äkta äkthet. Efter en trovärdighet. Denna uppnår vi inte genom att låtsas finnas med i andra sammanhang som spioner för att sedan kunna motivera en tes eller åsikt med våra iakttagelser. Det handlar inte om att ”tala kidsens språk”. Det handlar om att man vet hur det är för man är där själv.

 

Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att vi alla ska lämna kyrkan och lämna alla värderingar och festa loss. (Fast det är ju vad väldigt många i frikyrkan just gjort). Nej jag menar snarare att vi måste ut från vår friyrkobubbla. Man blir inte cool om man efterapar. Vi måste själva skapa. Och för att skapa så måste man ha en idé och inspiration. Det som är så coolt är att vi som är kristna har en relation till Skaparen. Finns ingen anledning till att vi ska härma någon, det är bara dumt.

 

Ok så vad är det jag vill säga egentligen? Jo, våga gå din egen väg med Gud och strunta i frikyrkoetiketter. Gå din väg även om den leder dig in i modevärlden, musikvärlden, journalistvärlden utan kristna förtecken. Gå på din väg med hull och hår och utveckla de gåvor du fått från Gud. Men ta med Gud på vägen det är ju Han som lagt ned gåvorna. Att vara efterföljare är också att följa de drömmar du har och använda de talanger du blivit given.