yosofine

Jag kände av det redan i förmiddags. Och vi pratade om det på personalmötet vid 14-tiden. Men jag gjorde absolut inget åt det. Jag satt ned och accepterade min situation. Det är så här det är med mitt liv. Jag är van. Har haft ständig värk någonstans i kroppen i stort sett hela mitt liv. Så jag har suttit med molnande migrän i ett café som spelat hög musik från dj-spelarna och som har haft fullt med emosar som glatt pratat om ditten och datten i hög ljudvolym, och bara accepterat att det är så det är. Jag har ändå uträttat stora punkter idag så det kändes ju som att det gick hyffsat ändå.

Men ärligt talat. När ska jag lära mig att ta en tablett och få lidandet överstökat? Hur svårt kan det va? Jaja, jag åkte hem direkt utan att passera onsdagsfikat och tog en migräntablett la mig på soffan och blev efter ett par timmar bra. Nu känner jag mig som en människa igen. Och nu är det dags att sova.