yosofine

Det finns en tv-serie som följt mig genom alla år. I början av Ks och min relation såg vi till att träffas antingen 17.05 eller 17.35 (före eller efter 70´s show). Denna serie innehåller allt!

Nu var det ett tag sedan jag hade tid att faktiskt se när serien visas på tv, jag har istället hyrt serien och lyxat med en sisådär 3-5 avsnitt per tittning. Då kommer man liksom in i världen på ett helt annat sätt. Bla bla bla. Ja det är ju faktiskt inte så himla intressant eller viktigt.

Idag halvsov jag iallafall till ett avsnitt som är sjukt kul. Eric och Laurie (bror och syster i Forman familjen) vill inte gå till kyrkan. Mamman får panik och dagdrömmer om hur familjen blir nekade inträde till himlen. Allt därför att de inte gick till kyrkan tillsammans. Kitty (mamma Forman) blir bara mer och mer panikslagen. Hur ska hon lyckas få barnen till kyrkan? Hon tar till några intressanta metoder.
1. Ni har en fri vilja, ni får göra som ni vill. Men om ni väljer att inte gå till kyrkan kommer ni hamna i en evigt brinnande sjö.
2. Går barnen inte till kyrkan tar jag kyrkan till barnen taktiken. Hon tar med ungdomspastorn hem och han droppar några sköna meningar som. "Jag behöver inte LSD eller PCP jag blir hög av GUD " eller "Jesus är ungefär som Fonzie men då Fonzie säger Aeeyy säger Jesus Aeymen." Sen spelar de kort i köket och för att göra det hela lite mer "kristet" har de döpt om knekt, dam och kung till= Josef, Maria och Jesus. Barnen( ja de är ju tonåringar) får sedan rita vad de ser när de tänker på Gud. Eric och Hyde ritar Eric Clapton. 
3. Mamma vill ha en god anledning till varför Eric och Laurie inte vill gå till kyrkan och deras anledningar är " Det är varmt, tråkigt, musiken är dålig, pastorn är ful, jag måste ha slips, jag måste ha bh". Säger barnen  tur och ordning.
4. Till slut får Kitty hjälp genom att Eric tar upp att pappa Red inte heller går i kyrkan. Det blev det avgörande. Barnen blev tvingade till kyrkan av Red Forman.

Det här är väldigt intressant tycker jag.  Det här är en tv-serie, jag vet, men jag tror det kan säga något om oss kristna ändå. Det speglar en attityd som finns och är väl utbredd i kyrkan.

Idag var jag på projektmöte och då kom vi in på liknande tankar. Kvinnan jag hade träff med säger "kyrkan säger att vi inte ska leva av världen men i den. Men inser inte att den gör precis tvärtom. Vi är experter på att leva av världen men inte i den". Och mycket i det är sant. Vi har skärmat oss från världen i den bemärkelsen att vi inte vill ta del av vanliga människors vardagliga liv. Vi engagerar oss inte i deras verklighet. Istället skapar vi egna alternativ som ett sätt att skydda oss. Skydda oss från världen och alla dess frestelser. Men vi märker inte hur vi mer och mer tar till en livsstil som visar på vårt eget bortfall. Vi ser det inte för vi tittar åt fel håll. Vår egoism och trångsynthet gör att vi går miste om livets kvalitéer. Vi deltar inte i kulturen men vi anammar livsstilen. Vi faller pladask för materialism och konsumtion för det står ju inget i Bibeln om det. Eller gör det det? Vi lever våra liv och struntar i vilka konsekvenser, världen ska ändå gå under så vi behöver inte ta något ansvar. Eller behöver vi inte det? Det är det här 70´s show pekade på och det är det här den unga generationen visar genom att med sina fötter visa att det är något som inte håller i kyrkan som den är idag.