jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa
Det är pinsamt hur en person som utger sig för att inte vara troende kan ha en så pass radikal och talande åsikt. Jag talar förståss om Birger Schlaugs debattartikel i Dagen idag. Han ger klockrena meningar såsom "Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik."
Ok så enkelt är det kanske inte. Vi kan inte separera politik och filosofi från religion. Därför att vi är hela individer. Tron är inte något vi hänger på oss det är något som rinner i vår kropp som finns i vårt blod och som genomsyrar precis allt hela tiden 24-7. Det är en märklig föreställning den om att tron, religionen inte har med förnuftet att göra. Detta är en föreställning som framförallt härjar i Sverige. Man har svårt att förstå vilken roll religionen spelar i människors liv därför att man ville separera dem åt. Men med det sagt så finns det annat i hans artikel som faktiskt är sjukt vettigt.
"En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt."
Det kanske är så att det krävs en person utanför vårt sammanhang för att vi ska våga stå på oss. Att vi ska våga gå emot strömmen och stå för något annat som inte är så PK. Det handlar inte bara om äktenskap den här frågan är hetare än så. Det blir pinsamt när man ser tillbaks på våra hjältar i evangelierna...dem vi läser om och inspireras av. Dem vars liv fick offras för sin tros skull. Eftersom vi knappt vågar yttra vår åsikt när det enda som står på spel är vår delaktighet och bekräftelse från samhället i stort. Idag är vi så pass kuvade av samhället och vår egen önskan att bli accepterad av denna att vi håller tyst. Där våra hjärtans slag borde överrösta och leda vägen i debatterna ekar det pinsamt tyst.
Ok så enkelt är det kanske inte. Vi kan inte separera politik och filosofi från religion. Därför att vi är hela individer. Tron är inte något vi hänger på oss det är något som rinner i vår kropp som finns i vårt blod och som genomsyrar precis allt hela tiden 24-7. Det är en märklig föreställning den om att tron, religionen inte har med förnuftet att göra. Detta är en föreställning som framförallt härjar i Sverige. Man har svårt att förstå vilken roll religionen spelar i människors liv därför att man ville separera dem åt. Men med det sagt så finns det annat i hans artikel som faktiskt är sjukt vettigt.
"En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt."
Det kanske är så att det krävs en person utanför vårt sammanhang för att vi ska våga stå på oss. Att vi ska våga gå emot strömmen och stå för något annat som inte är så PK. Det handlar inte bara om äktenskap den här frågan är hetare än så. Det blir pinsamt när man ser tillbaks på våra hjältar i evangelierna...dem vi läser om och inspireras av. Dem vars liv fick offras för sin tros skull. Eftersom vi knappt vågar yttra vår åsikt när det enda som står på spel är vår delaktighet och bekräftelse från samhället i stort. Idag är vi så pass kuvade av samhället och vår egen önskan att bli accepterad av denna att vi håller tyst. Där våra hjärtans slag borde överrösta och leda vägen i debatterna ekar det pinsamt tyst.
Kommentarer
Postat av: ellen
jag tycker om att du håller på så här.
skriver och vrider och vänder.
jag tycker om att du bor i min stad.
tänk att jag säger min stad. nä, skriver. säga e lite tidigt.
;)
love
Trackback
