sommaren i bilder

Sommaren 2010 var sommaren som inte blev som den var tänkt. Men som blev bra på så många sätt ändå.

Det var då jag fick stoltsera med vad jag gjort och berätta om mitt jobb och om roliga saker som händer i inom kreativitetens underbara värld.

 

Det var sommaren då jag firade midsommar i Umeå.

 

Då det dansades till galen musik.

 

Det var då vi satt i stugan och hängde in på morgonkvisten.

 

Och spelade spel med låtsas och riktiga pistoler som rekvisita.

 

Som vi satt på balkongen och åt vår lunch och middag.

 

Som fälten var blå och gula utanför tågfönstret.

 

Som hela familjen inledde semestern tillsammans hemma hos mamma o pappa.

Där vi spelade kubb sent på kvällen.

 

Som vi åkte till Mariefred och besökte släkten och kollade in slottet där pappa skött gräsklippningen som tonåring.

 

Som vi firade min och mammas examen med trerätters.

 

Där rödbetorna fick spela viktig roll.

 

Där vi använde rödbetsblasten i salladen.

 

Och vi hade grillat till.

 

Och allt avslutades med en riktigt smarrig sommartårta.

 

Som jag åkte med familjen på släktträff i norge.

 

Där vi bodde i en stuga vid ett berg som vi på lördagen vandrade upp på.

 

Som jag åkte med mina föräldrar på en resa genom Dalarna för att lära känna Farmor bättre.

 

Och där jag blev förtrollad av allt sommarblomster.

 

Som vi ägnade 4 timmar en lördag åt att cykla Hemfjärden runt på 4 mil.

 

Där jag tog modet att hoppa från bryggan och doppa mig för första gången i år.

 

Och kände mig så nöjd när det väl var gjort.

 

Det var min sommar so far. Det finns ännu mycket kvar att se och göra. Jag tar en dag i taget och låter möjligheterna vara det som leder mig.


solen skiner och det rullar på

Det är fullt upp nu. Jag hänger ute på torpkonferensen några timmar per dag nu med olika uppdrag. Jag försöker hinna med att gå på möten också. Igår stannade vi på mötet där Göran Skytte talade. Det var så inspirerande att jag kände att jag behövde köpa hans nya bok som kom ut igår. Men det blev istället två böcker av Wilfrid Stinissen. Den ena med titeln "vandring till sanningen". Den ska bli min läsning i sommar.

Det var skönt att vara i en miljö där tron och hoppet fick bli påfyllt.

Jag har inte många timmar över de här dagarna. Om ett par dagar åker jag på semester. Så nu ska jag egentligen börja packa min väska.

Jag tar en dag som den kommer. Så jag kan inte lova att jag uppdaterar bloggen så ofta. Men man vet aldrig.

Om du är i örebrotrakten och är ledig på torsdageftermiddag så tycker jag du ska ta dig till torpkonferensen och lyssna på mitt andra seminarie som jag ska hålla, "Kreativ efterföljelse" där jag bland annat ska prata om att vända blicken uppåt. I allt.

livets soundtrack

Ära till ditt namn då du ger av Ditt överflöd
då din frid kommer över mig ära till Ditt namn
ära till ditt namn på de vägar jag ej förstår,
genom öken och ödemark ära till Ditt namn
All välsignelse du ger mig, tackar jag dig för
och när mörkret sakta faller min röst du hör

Ära till ditt namn du min gud, ära till Ditt namn
ära till ditt namn du min gud, ära till Ditt heliga namn

Ära till ditt namn när solens strålar värmer mig
när livets glädje fyller mig ära till Ditt namn.
Ära till ditt namn på en väg märkt av lidande
i försakelsens dunkla natt ära till Ditt namn.
All välsignelse du ger mig, tackar jag dig för
och när mörkret sakta faller min röst du hör

Du ger och tar igen, du ger och tar igen. Mitt hjärta ropar ut
Ära till Ditt namn.


Det trotsiga hoppet om att alltid och hela tiden resa sig upp igen. Resa sig upp, ta ett steg lyfta blicken och fortsätta gå. Trots allt fortsätta hoppas. Trots allt fortsätta tro Gud om stora ting. I de mörkaste av stunder är det så lätt att tappa fotfästet och glömma hoppet. Mitt i det mörka är det så lätt att slukas upp. Men mitt när mörkret faller det är då vi ska resa oss upp. I trots lyfta våra händer och ropa ut, ära till Ditt namn!

Om det är något jag önskar att mitt liv fick handla om så är det just det.


trerätters

Idag har vi haft en speciell dag i kollektivet. Jag och Kristina planerade tre rätter och bokade tvn så att vi kunde följa det kungliga bröllopet. Jag har haft det som tradition att följa kungliga bröllop. Jag är nämligen en sån klänningsnörd. Älskar att kolla kläder och frisyrer. Och på nåt vis även kungligheter med allt vad det innebär. Idag fick vi mycket av den varan och det var roligt. Vårt kollektiv har haft en särskild relation till kungafamiljen. Då vi har ätit och fikat på fat med deras bilder på. Och i vårt vardagsrum har kungaparet en hedrande plats.

Till förrätt åt vi sparris på en bädd av parmesan och smördeg.

 

Christian, Marcus och Kristina och jag delade denna fantastiska upplevelse.

 

Huvudrätten bestod av sötpotatis med lax och en sås av caviar.

 

Hjärtformade isbitar i vårt bubbelvatten.

 

Avslutningsvis bärtårta med maräng och grädde. Min favorit.

 


festernas fest


 

I helgen var jag på bröllop. Det var till brudparet jag hade gjort en lampa.

 

 

Det var så vackert färgkordinerat.

 

 

Allt passade ihop. Till och med disken.

 

 

Och bruden hade en sån fantastisk klänning med massa tyg!

 

 

Tuff brud.

 

 

Mycket fint!

 

 

Härlig fest!

 

 

Och jag hade på mig den blommiga klänningen som jag skrev om för ett tag sedan. Den blev färdig kvällen innan bröllopet utan särskilt mycket stress så jag blev nöjd. Den är stor och härligt somrig. Blir nog sommarens solklänning! Och självklart hade jag en liten hatt ("pillerburk") eftersom det var brudens önskemål. Såna blir det mer av det är både roligt att göra dem och att ha dem på sig.

 


det här ska firas

Den här dagen ett liv.

I eftermiddags öppnade jag min mailbox och hittade där ett mail från läraren som rättat min senaste tenta. Den tentan som om jag klarar den leder till att jag får ut min examen i teologi. Jag öppnade mailet och läste "
Har nöjet att meddela att du nu är G...". Sådan lättnad! Och vilken belöning. Jag presterade långt över vad jag egentligen orkade med förra veckan. Och gav inte upp. Jag pressade mig själv och bestämde mig för att klara det. Jag var målmedveten och fokuserad.

 

Idag är jag riktigt stolt över mig själv. Med all rätt.

Och tacksam till Gud. Det hade aldrig gått utan Han. Och hela tentan handlade ju om Honom så det var ett fint sätt att avsluta den här utbildningsperioden på.


oh solitude

Det är mycket nu. All ledig tid går åt till att skriva klart min tenta.

Den här låten håller mig sällskap när jag sitter och pressar mig igenom all obegriplig text.


närodlat o gratis

I vår har jag testat på något som jag aldrig gjort förrut. Jag har plockat nässlor och kokat soppa på dem. Jag gillar att göra mat av sådant man kan plocka gratis i naturen. Dessutom är det både närodlat och ekologiskt så det stämmer väl in i mina övriga ambitioner med mathållning.


du tysta du glädjerika sköna

Och solen fläktar mitt svettiga ansikte när jag går längs med landsvägen som är en del av mitt promenadstråk. Det kommer vindpustar fulla av frön och blomblad som sprids ut över fälten. Jag älskar lukten av kobajs blandat med jord, gräs och nässlor. Den doften, för jag måste nog kalla den det, har en egen plats i min minnesbank. Om det är från de gånger vi på sommaren bodde i kusinernas sommarstuga på öland vid en bondgård. Eller om det är från mina långa cykelturer hemma, det vet jag inte. Men det är förknippat med sköna känslor i kroppen och jag slungas tillbaka till ett tillstånd inom mig där så mycket fortfarande var så okänt. Längs vägen växer hundkex och buskarna blommar i starkt doftande hägg. Gässen ligger lata i gräset och längre bort betar kossorna.

Det hörs bara enstaka bilar på vägen längre bort. De stör inte så värst mycket. För där ute på de öppna fälten känns det som att livet står stilla. Samtidigt som det rusar fram. Allt pågår hela tiden och samtidigt är det bara varande. Det är arbete och vila på samma gång.

Jag tar med mig känslan jag får där ute och lever på den iallafall i några timmar.

Det är försommar och det finns mycket i livet att vara glad för.

soldyrkan och kristen aktivism

Att ta en stund i taget är rätt bra när man är ledig på dagen och ska jobba på kvällen/natten. För då kan man inbilla sig att man har hur mycket tid som helst.

Jag har legat och halvt slumrat halvt läst och blivit inspirerad i vår utesoffa idag. Solen är riktigt skön. Jag läser i "Bli det du ber" som jag köpte för en vecka sedan. Det har verkligen hänt något på läsfronten i mitt liv. Det är jag väldigt tacksam för. Nu när skolan förhoppningsvis är förbi kan jag ägna mig ännu mer åt detta sköna tidsfördriv.

Just nu ockuperas tankarna av hur lilla jag kan göra förändring i världen. Hur kan jag dra nytta av mina gåvor för att bli använd och sprida Guds rike där jag finns och bor? Det är spännande och känns bara mer och mer möjligt. Och alla de tankarna blir bara mer realistiska efter förra veckans nätverksträff där jag fick chans att träffa alla möjliga typer av kristna aktivister. Och än mer aktuella med tanke på denna veckas skriverier om "Ship to Gaza". Jag kommer utveckla dessa tankar under torpkonferensen där jag ska hålla seminarie i "Hantverka för en bättre värld" och "Kreativ efterföljelse". Jag lägger nog ut mina tankar här också sen när jag delat dem där.

hey ya

Tänkte bjuda på en riktigt fin cover av en av årtiondets bästa låt.


yeah!

Jag jobbar i helgen på en stadsfestival. Vi har flyttat ut en del av vår verksamhet dit eftersom större delen av våra stammisar ändå hänger där. Det känns bra att vara på plats. Jag älskar ju festivaler också så jag trivs där i folkmyllret. Roligt med alla människor som klär sig i sina bästa festivaloutfits och går fram och tillbaka på gräsmattan. Mångfalden. De många intrycken. Alla vänner man träffar. Spontana möten och samtal. Nya kontakter och ny musik.

När solen skiner är det inte mycket som kan gå fel en sån här dag.

Men först ska jag sluka några hundra sidor kommentarer på Markusevangeliet. Det stundar hemtenta och mitt plugghuvud är rätt ovant.

blott en dag

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

 

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

 

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,

tills jag nått det goda land.
(Lina Sandell 1865)

lyfter skölden och reser mig upp

och alla ord som snurrar i huvudet. Alla tankar och all förvirring. Och all förtröstan på att allt kommer ordna sig. Att framtiden är ljus även om förutsättningarna idag ser få ut.

Om hoppet om att Gud ska få äran över den ljusa framtiden.

Att den inte beror på mig och mina förmågor. Att den inte hänger på min duktighet eller vilja.

Om lättnaden över att inte behöva bära allt själv.

Om inträdet i nya typer av gemenskap.

Om längtan efter framtiden.

Om sårbarheten som leder till fördjupad vänskap med människor långt borta.

Om vänner som består genom år som går och trots sprickor och sår.

Om solen som skiner och värmen som är påtaglig.

Om grönskan och alla blomster.

Om att allting kommer ordna sig.

Och om att det alltid oavsett hur det ser ut. Finns hopp.

I mitt liv finns det hopp.

Om allt det vill jag sjunga och mer därtill.

Därför att jag är en sårad soldat mitt i en strid.

Mot alla odds står jag kvar.

Jag lever. Jag finns till.
Amen

there is hope

There is a heart of such distress that I carry in this chest please reach out and caress in your pillowesque manner.

Front and center right here and right now I'm throwing in the towel I've committed too many fowls I've flown south.

My sprits turning sour I can't go through another hour, me my precious pretty pink petite flower that blooms in the night and leave me in the dark by your moonlight no more fight. I never fought anywhere so I thawed and now I'm here on these knees distraught.

Crying out to you pretty please, pretty please take this disease turning these insides brown my smile turns to frown and my breathe smells like death.

Because I am dead to light and a light is something I don't know that you would have me feel but this is for real and I need you right now, I need you right now.

So seal the deal with your stamp of regeneration and grow me up into a new creation taken from a tree and plucked from a vine, if it's my time to shine then shine your light on me so that everyone hurting can see that there is hope, hope in the seemingly endless valley full of rotten fruit left behind from previous troops that are now in your mountains drinking directly from your fountains, save me a spot I will be there sooner than not, I'm picking up the pace and slowly starting to trot.

-Bradley Hathaway

om att aldrig ge upp sina drömmar

Något av det bästa med mitt jobb är att jag känner att jag är som klippt och skuren för det jag gör. Det är med stor tacksamhet jag inser att jag kommit i funktion och har en plats att växa på. Något som jag trivs nästan bäst med är också att få frigöra utrymme för andra att växa. Designtävlingen jag arrangerar är ett sådant exempel. Det är ett tillfälle för andra människor att få utrymme att synas, visa upp sin talang på och få uppmuntran i deras kreativitet.

Så länge jag kan minnas har jag haft brandtal till vänner och bekanta om att fortsätta följa sina drömmar, utveckla sina gåvor. Med besvikelse i tonåren såg jag hur många övergav drömmar och talanger för lite mer "säkra" kort. Det är inget fel i det. Men jag tror människan mår bra av att utforska och försöka nå längre än den säkraste vägen.

Jag är så glad och så stolt när reportaget (ca 3 min in i klippet) från designtävlingens avslutning visades på lokatv under gårdagen. Så glad över att se dessa härligt kreativa personer få en stund i rampljuset. Kanske kan det leda till att de vågar ännu mer?!

Jag har många drömmar kvar för mitt liv och jag hoppas att det kommer födas fler drömmar ju äldre jag blir. Därför att jag hittills upplevt att det lönat sig. Jag har varit med om så mycket roligt bara tack vare att jag vågat följa mina drömmar. Det jag gjorde som ung vad att bestämma var mitt säkra kort skulle vara. Jag bestämde mig och har sedan dess hållit fast vid det att Jesus får bli mitt säkra kort. Så länge jag håller mig nära Honom kan det bara bli bra. Även om vägarna ibland går genom öken och djupa dalar så är jag ändå alltid trygg. Jag har en säker plats i mitt liv och en utgångspunkt och den kräver inte så mkt av materiellt värde för att mitt liv ska fungera.

Så om det är något jag vill uppmuntra till så här i början på helgen så är det att fästa dina ögon på Jesus. För det kan faktiskt leda till att du går på vatten.

en dag ett liv


Gårdagen var riktigt rolig.
Klockan 11.00 anländer jag på jobbet och möter strax upp med reporter från SR och en av tjejerna som tävlade i designtävlingen. Vi åker tillsammans ut till butiken där kläderna ska visas på modevisning på kvällen. Vi blir intervjuade om hur det var under tävlingen. Vi visade upp kläderna som stod på utställning i butiken. Sen åkte vi tillbaks till stan.
Jag hade ett gäng ärenden innan jag skulle ut till butiken igen så jag cyklade på stan och köpte material och hämtade kläder som skulle visas på modevisningen. Jag hann fixa festligt kort till vinnaren och göra några infotavlor till jobbet innan jag drog vidare.
Vid halv fyra möter jag upp en av de ungdomar jag jobbar med i en cirkel och blir hämtade av vår vän på Bilda. Vi åker tillsammans ut till Bra&Begagnats stora butik i Nasta här i Örebro. Väl där peppar jag min supernervösa ungdom att vara med i modevisningen. Vi ser över ombyten och hur hon ska gå.  Jag tar hand om alla deltagare, visar var de ska vara, hur de ska gå och vad som kommer hända. Kl.17.00 var första modevisningen, först visade Bra&Begagnat upp kläder från sina butiker och sen var det dags för oss. Jag presenterade tjejerna och deras olika bidrag och sen fick publiken rösta på sin favorit. Vi räknade massor av röster och korade en vinnare.
Efter andra modevisningen (och ett hejdlöst shoppande från min sida, det var ju 50% rabatt i hela butiken) så fick vi Lokaltv att intervjua vinnaren. Sen packade vi ihop allt vårt och jag gick mot bussen.

Bussresan spenderades med en annan av ungdomarna jag jobbar med i cirkeln. Vi pratade tonårstid och klädstilar. Jag fick dela med mig av mina erfarenheter och uppmuntra till fortsatt utforskning av vad livet har att ge.

Väl i stan möter jag upp med goda vänner och kollar in tjejkvällen på stan (butikerna var öppna till 21.00).

När vi ska börja åka hemåt ringer telefonen. Kollega och kollektivist har en av våra stammisar kvar på jobbet. Han behöver någonstans att bo. Jag ringer och kollar med andra i kollektivet ifall vi kan ta hem han. Sen åker jag hem och förbereder en sängplats till en vilsen tonåring.

Jag hinner med ett 30min samtal med min Kära.
23.30 stupar jag sedan i säng.

Om livet skulle sammanfattas med en dag så tror jag denna ligger bra till i beskrivning.

helgen ligger bakom en ny vecka stundar


En helg full med häng och skaparkraft. Har haft en välbehövligt lugn helg. Fredagen gick i gemenskapens tecken, jag hälsade på missionsskolan och låtsades vara "potentiell elev" och sen hängde jag med K en stund på eftermiddagen innan han drog vidare på spex. Kvällen avslutades med en stund i verkstan för mig och sedan film tillsammans med nästan hela Måsen samt sköna goda vänner. Så otroligt fint!

Lördagen blev så en ännu mer kreativ dag. Jag inledde med några timmars jobb där jag förberedde ett kort föredrag jag ska hålla måndag och tisdag. Sen tog jag fram utemöblerna till framsidan eftersom snön helt plötsligt försvunnit och gett oss världens finaste uteplats. Har fortfarande inte riktigt vant mig med allt nytt utrymme vi fått tack vare att snön flyttat på sig. På eftermiddagen blev det några timmar i verkstan där jag knåpade ihop ett par nya pillerburkar. Det avslutades med tillverkning av tehuva. Sen inhandlade jag lördagsmys och fixade mat. Resten av lördagen tillbringades runt köksbordet. Vi samtalade om kyrkan, det kristna livet och rundade av med "Ticket to ride".

Idag har jag varit i kyrkan och hängt med K hela dagen! Lyxigt! Så helgen var välbehövligt lugn och sällskaplig. Jag har fyllt på tomma bägare och fått balans i kroppen. Känns oerhört skönt efter denna helgen men vill helst bara fortsätta några dagar till. Som tur är jobbar jag 4 dagars vecka så helgen är snart här igen!

Den här veckan är fullspäckad med roliga saker. Nästan hela denna vecka kommer jag arbeta och befinna mig på en secondhandbutik här i stan. Jag kommer jobba dubbelt ett par dagar för att riktigt känna att jag lever, halva dagen på seconhand och andra halvan på Cafét. Jag har haft en studiecirkel där vi har sorterat kläder och upprättat en "retro" avdelning. Det är verkligen så kul att få gräva i säckar efter guldkorn. Många fina plagg har vi hittat och de kommer snart ut i butik!!

Imorgon och på tisdag morgon ska jag berätta om studiecirkeln för de som arbetar på secondhandbutiken. Sen ska jag berätta lite kort vad som går hem i den yngre generationen när det kommer till 2ahands shopping. Känns bara hur kul som helst!

På torsdag är det så avslutning på designtävlingen jag arrangerade. Då ska vi ut till secondhandbutiken igen och visa upp tävlingsbidragen. Sedan kommer vi tillkännage vem som tar hem priset. Ska bli så roligt att få se kläderna på levande personer!


att känna sig som hemma fast man är borta

Den här veckan spenderar jag fyra dagar i Umeå. Min kära gamla hemstad. Nu är det snart lika längesedan jag flyttade härifrån som det var jag bodde här. Men de fyra år jag bodde här har jag hunnit med så mycket att det känns som det var en halv livstid.

Det är inte alltid det känns så harmoniskt att komma tillbaka till gamla hemorter. Mest därför att det är en stress att hinna träffa alla vänner men också för att det kan bli en konflikt inombords. Den jag är nu passar inte in i det här gamla livet.
Så känns det absolut inte den här gången. Trots min vanliga res-stress så har jag hittills mest bara njutit av att det kan vara så här. Så här att det känns som att det bara var en vecka sedan jag senast satt i köket med vännerna och snackade Umeås orginal och drack te. Det har hänt mycket i allas liv sen vi senast sågs men det kändes inte som ett hinder. Mer som att vi hade ännu mer att dela med varandra.
Det är en dyrbar skatt att få behålla vänner trots mil i avstånd och år mellan träffarna.

på utflykt


Varje måndag har vi i kollektivet middag ihop. Vi har egentligen gemensam mat jämt men på grund av våra olika arbetstider så blir det oftast bara en dag i veckan som vi alla kan äta tillsammans.
Igår fick vi veta att vi inte skulle äta vår middag hemma. En timma innan middagen får vi reda på vart vi ska vara.

Bilen kunde inte ta oss hela vägen ut till studan som ligger mitt i fågelreservatet Oset. Vi bor ju grannar med detta naturreservat. Vid en skogsdunge står en gammal röd stuga med vita knutar. Där bodde en gång Erik Rosenberg som var den som uppmärksammade detta fågelrike.


Vi åt framför sprakande brasa och tända stearinljus. Jag satt mest och njöt hela middagen. Jag får sådan sinnesro av sådana miljöer.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0