otakt och hoppfullhet

För ett halvår sedan mötte jag upp goda vänner på café i sthlm. En tid med många goda vänner men så mycket sorg.
Jag fotade den spirande våren med min sprillans nya kamera. Och började trevande nya kapitel i mitt liv.
Nu är det snart vinter. Vi går mot slutet av det här året. Det är mörkt och kallt och allt verkar dött. Mitt liv har varit i otakt med årstiderna. För jag dog inombords när hela världen började leva. Nu börjar knopparna inombords brista och jag börjar känna vårkänslor. Men jag tänker mig att det får bli en extremt lång vår det här kommande året.
Som by the way innebär nytt jobb för mig! Berättar mer en annan gång!!

dagarna som går

Det är dagarna som går som är livet och den senaste tiden har vänner, jobb och vila stått i centrum. Jag dricker ingefärste och runt om mig ligger högar av damm och ouppklarade uppgifter som jag måste ta itu med. Men vi är på väg mot nya tider! Solen skiner på andra sidan köksfönstret och gräsmattan är alldeles krispig. Bjuder på lite fina bilder från förrförra helgen då det var min låtsasfödelsedag.
Rosor i frost är bland det finaste.
Alla olika skalor av blått och grått som naturen skiftar i.
Och när solen skiner börjar det gnistra. Jag älskar när hela världen gnistrar sådär. Åh det är så vackert!
Vi tog en promenad till platser där vi hängde mycket som barn. Snurrgungan var en riktig favorit. Tyvärr är det stora traktordäcket utbytt mot ett litet bildäck.
Och min gamla skolgård. Den är sig inte lik. Inte ens den här kullen är lik, den har ju blivit sjukt mycket mindre än när jag brukade leka där. Känner mig som en jätte som hoppar mellan stenarna som innan var stora som klippblock.
Och trappen där vi stod och sjöng "Du ska inte tro det blir sommar...". Skitliten.
Men det är väl så det är. Att perspektiven hela tiden förändras. Något som var jättestort och var hela världen ser helt plötsligt litet ut. Jag har haft tillfällen att tänka tillbaka på alla år nu ett tag. För jag närmar mig någon form av jubileum. Ska försöka knåpa ihop en liten historisk återblick någon dag.

helhetsbilder

Idag har jag gjort kaffe till mig själv för första gången på över ett halvår. Jag har saknat kaffet men det har också varit skönt att vila med det. Det var inte så mycket av ett val heller jag var tvungen om jag skulle orka ta mig igenom dagarna utan ångest och hjärtklappning. Så det säger en hel del om hur jag mår nu. Gud vare tack!!
Sakta men säkert öppnar jag dörrar på glänt som varit stängda, som jag glömt bort eller som jag inte ens visste fanns. Det är spännande!
Idag köpte jag mig åter en presso. Jag behöver ingen stor kaffebryggare så den ställde jag undan redan i somras. Kaffet malde jag själv i butiken, här snålar jag inte på krutet, det blev etiopiskt Sidamo kaffe. Smakar inte som i etiopien men väl så gott! Vattnet kokar jag i min alldeles nya vattenkokare!
Min allra första och finaste vattenkokare. I förgrunden dyrbrödet, smakar fortfarande finemang!
Det är intressant med bloggar med fina bilder. För det ger ofta en bild av att det är så där fint jämt. Att det aldrig är damm i hörnen och diskberg i köket. Jag pratade om det tillsammans med några vänner för ett tag sedan. I somras tog jag en bild på mitt köksbord när resten av lägenheten var ett kaos. Och ändå kändes det som att så här fint som köksbordet är så har jag det i hela lägenheten.
Och visst är det intressant att se hur det ser ut i andra vinklar runt mitt bröd och min vattenkokare. Inte alls sådär rent och avskalat. Disken täcker just nu hela köksbänken och mina örter får jag ingen som helst pli på.
Köksbordet var riktigt rörigt imorse. Saker att packa upp från helgen och andra saker att packa ned och göra mig av med. Allt i en enda röra. Så ser inte bordet ut nu. Nu är det städat och fint!!
Men visst är det intressant hur något kan bli fint när man vinklar det lite annorlunda? Mina skräppåsar ser fina och nästan intressanta ut där de står. Dessa är nu tömda och slängda. Jag har haft en riktigt produktiv dag idag!
Jag har inte alltid haft helhetsbilden framme. Det har tagit tid för mig att förstå de senaste åren och hur jag har hanterat olika saker. Jag har ibland bara sett en liten del av mitt liv och därför tyckt att allt varit bra. Jag har inte sett skiten i hörnen. Men i våras bestämde jag mig för att sluta fly och har försökt sen dess ta itu med det som kommer i den takt när det kommer. Det är säkert mycket kvar på den här upptäcktsfärden i mitt innersta hem. Jag är tacksam över att Gud funnits med hela tiden, jag har verkligen kunnat vila i Honom.
Idag har jag gått igenom mitt kök och sorterat bort saker som följt med för att jag inte orkat ta beslut om jag vill ha dem eller inte. Vissa saker har jag inte kunnat göra mig av med trots att jag inte gillar dem. Och som vanligt när jag städar och röjer i mitt hem så blir mitt innersta en del av röjningen och skräp och tråkigt inredning som följt med för länge slängs ut. I slutändan är både mitt inre och min lägenhet lite mindre stökig och det finns till och med lite plats för nya saker.

utdrag 1998

Jag vaknar hemma tidigt en lördag morgon av att min lillebror skriker ett otroligt högt och gällt ljud. Han vill tydligen inte att jag och resten av familjen ska sova mer. Han springer omkring och trummar på allt han kommer åt, sen sätter han sig ner en stund framför tv:n, självklart på högsta volym!
Likadant är det på måndag, skoldags och min bror vill inte gå upp, när han äntligen går upp är det inte utan att resten av familjen får hålla för öronen. Mamma måste stå bredvid honom och räcka honom kläderna så att han är klädd innan han sätter sig vid bordet. Men där kan han inte sitta still, för han hör att Tv-n är på och måste kolla vad det är på den. Han får inte bli störd när han ska ta sig för med något. Det ska vara lugnt och tyst. Helst ska alla andra göra samma sak som han för att minska risken till bristande koncentration.
Precis innan han ska gå till skolskjutsen springer han tillbaks, idag vill han ha med sig sin nalle. Kanske ska han ta med sig ett band också som klasskompisarna kan lyssna på, tiden rinner och mamma är vid det här laget väldigt stressad! Men min lillebror känner inte av tiden som tickar, han har inget tidsbegrepp överhuvudtaget. Vilket gör att det blir ännu mer stressigt.
På kvällen när vi ska äta kvällsmat börjar irritationen växa och min lillebror tar tillfället i akt och slänger ut några pilar riktade mot hans bror. Lillebror måste hela tiden hävda sig mot sina bröder, och tyvärr har de inte så mycket överseende att de kan strunta i vad han säger, utan ett gräl utlöses.
Men det dröjer inte länge förrän mamma och pappa blandar sig i och försöker lugna pojkarna vilket bara gör det ännu värre. Helt plötsligt hör man ett hjärtskärande skrik och med gråt i halsen ber Lillebror oss alla att sluta bråka. Han tycker inte om stämningen som blir när alla bråkar, trots att det oftast är han som sätter igång bråken. Han måste ha ro omkring sig, och han klarar inte av när vi bråkar hemma, ibland kan vi inte ens höja rösten en aning förrän han kommer och ber oss sluta.
Jag vet inte om Lillebror kommer fortsätta vara så här hela livet eller om det växer bort när han blir äldre. Men just nu så spelar inte det så stor roll, för han är som han är och jag måste tycka om honom som den han är i alla fall!
Det enda jag kan göra som syster är att vara kärleksfull och ha tålamod, och det är ju klart att man gör för han är ju min bror!

pepplåten

Ok, bortse från allt naket och lyssna på texten. Den här låten gör vilken skitdag som helst till en mycket bättre dag. Faktiskt så har den varit min följeslagare ett tag nu och jag blir inte trött på den. Klockers.

en nörds bekännelser

De senaste dagarna har varit hektiska. Utöver resa till Karlstad så har jag varit upptagen med att förbereda en riktigt nördig föreläsning om mode och trender inom second hand. Det är verkligen hur roligt som helst. Det är ju vad jag kopplar av med, kollar i magasin och på bloggar. Kolla modeprogram och gottar mig i SATC och Huset Eliott! För några år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle få stå och prata om detta på en nationell träff för människor inom en secondhand organisation. Men å andra sidan är det mycket jag trodde för två år sedan som verkligen var fel.
Jag tror de allra flesta människor är nördar. Vi grottar in oss på olika områden, områden som får oss att koppla av, må bra och kanske ge inspiration. För mig är det mode, kläder, smycken, väskor och inredning. Så har det alltid varit sen jag var pytteliten. Mamma berättade en gång att det var svårt att klä mig som barn eftersom jag ville bestämma själv hur jag skulle se ut. Det var efter att jag klagat på hur illa klädd jag var som treåring...  Och så har det fortsatt, jag har bestämt själv inte varit offer för grupptryck utan gått min egen väg när det kommer till hur jag klär mig. Andra områden har jag varit sämre på.
Nu råkar mitt nördområde ha blivit hett och inne och folk verkar tjäna storkovan på det. Men det gör inte jag. Däremot får jag betalt för att läsa och leta bloggar för att kunna hålla en föreläsning. Ha vad det var roligt. Samtidigt som det såklart också är jobbigt. För det tar ju tid att kolla på så många fina bilder. Ögonen blir alldeles vimmelkantiga.
Den här dagen har gett mig en energikick åt rätt håll. Ända in i framtiden. Blicken är lyft och jag andas frisk luft. Det känns som att det kommer bli bra. På riktigt. För första gången på riktigt länge.

när allt verkar vara planerat sedan länge

Den här helgen har jag varit på kurs i Tikva, en avslappnings och träningsform som jag tror kommer bli det nya alla pratar om. Tikva betyder hopp på hebreiska. Och hopp är något vi fått umgås med i helgen på många sätt. Jag som trodde jag skulle åka på kurs i jobbet och få lära mig nya tekniker som jag sedan tar med mig i mitt arbete.

Nej så blev det inte. Inte bara. Det hela började med att vi inte fick presentera oss. Och vi fick inte prata om våra jobb eller vad vi gör i vår liv eller något liknande. Därför att den här helgen skulle handla om vårt värde utan att koppla ihop det med vad vi gör. För vårt värde sitter ju inte i våra prestationer. Istället skulle vi prata om vädret och om allt möjligt annat. Det var riktigt effektivt. Inte för att jag brukar vilja gömma mig bakom någon image. Men det är däremot så lätt för mig att nedvärdera mig själv i sammanhang när jag hör om alla intressanta människor. Det är ju också konstigt eftersom jag också är en intressant människa. Ja hur som. Det var befriande för mig därför att vi var alla på samma nivå oavsett ålder därför att vi hade alla samma villkor och förutsättningar. Vi var tvugna att umgås utifrån helt andra spelregler.

Och så var det det här med att gå på kurs. Och tro att nu måste jag koncentrera mig, se till att jag följer med, har koll. Och det är klart det är bra att lyssna och följa med på undervisningen. Men det var en stor del av den här helgen där jag och mina tankar om mig själv var det som var i fokus. Där våra behov fick styra vilket bemötande vi fick. Där vi tilläts vara dem vi var med krämpor och en hel del idéer för oss. Och vi blev mottagna som dem vi var. Därför att den miljön skapar utrymme för läkedom. Det känns som att jag varit på retreat, gått på spabehandling och legat i en tröstande famn.

Tikva handlar om att skapa utrymme för dig att vila på gröna ängar.

Och på något sätt så känns det så konstigt hur just jag blev skickad att gå denna kurs genom mitt jobb. En kurs som passar mitt i prick i det jag står i i mitt personliga liv. De frågor jag lever med, de ord jag omger mig med. Det här blir ytterligare ett redskap för mig att leva med hoppet. Ett sätt att andas ut. Jag kan inte smälta det riktigt, hur Guds vägar leder en. Och jag kan inte annat än tro att det ligger mycket fantastiskt framför som jag ännu inte ens sett början på.

Tack kära älskade Fader för att du tänker på just lilla mig.

en text om det som kallas livet

Nu är jag skithemma och vilar upp mig ett dygn. "Skithemma" är alltså hos mina föräldrar. Det är ett nytt ord jag lärt mig idag av några goda vänner jag fick äran att träffa på kort idag. Ett par dagar i sthlm och häng i fryshuset. Det har varit dagar av inspiration och tid att få lite perspektiv på det vardagliga arbetet. Det känns skönt att få såna tillfällen eftersom vår verksamhet annars mest rullar på och vi får möta allt i den takt det kommer. Terminen går ju också hemskt fort. Känns inte riktigt klokt när jag tänker efter faktiskt.

Det är en utmaning det där. Att ta tillvara på tillvaron och samtidigt se framåt. Att leva i ett nu och inte tänka så mycket på nästa vecka eller dagen efter. För skulle man göra det för mycket skulle stressen ta överhanden. Då skulle allt kännas för mycket. Men man ska ju inte vara med om allt det där på en dag, utan en dag i taget. Och om man lever för mycket i det man ska göra sen så glömmer man att vara närvarande i ett nu.

Så där någonstans är jag nu. I en övning att leva här och nu. Just dessa minuter och inte behöva stressa upp mig för att det inte planeras för nästa timma eller läggs en grund för nästa händelse. Ibland får det bli som det blir.

Det är mycket jag behöver jobba med så här. Bit för bit. Sakta men säkert börjar jag se förändringar i mitt beteende och hur jag ser på mig själv och andra. Jag gillar förändringarna som sker, jag tror det kommer bli jättebra allt det här. Även om jag inte tror att det som varit bara varit fel. Men livet går vidare och i och med det förändras vi. Det kan också betyda att det finns nya hopp för gamla saker i en annan tid.

Min största utmaning är att våga vila i Gud. Jag tvingas göra det väldigt mycket hela tiden. Men samtidigt som jag gör det så kan jag drabbas av paniken att allt det här kanske ligger utanför Guds nåd, utanför Hans räckvidd. Och då blir livet väldigt fort väldigt hopplöst.

Det är därför jag måste skriva att "det finns hopp" på väggen. För många gånger behöver jag få den vetskapen utifrån och in, genom mina ögon läsa orden så att de bränner sig fast i mina känslor. För jag kan inte alltid förmå mig att känna dem eller tro på dem om jag bara säger dem för mig själv. Men svart på vitt på väggen talar de sitt tydliga språk.

blommor och bär

Hemma hos mina föräldrar blommar det som om sommaren inte var förbi.

 

Gillar deras rabatt som en landskapsarkitekt hjälpt dem med.

 

 

Det här är en av mina absoluta favoritblommor.

 

 

Rododendron som blommar vid skolavslutning varje vår har fått nåt knäpp och blommade en gång till nu på höstkanten.

 

Men vissa blommor har iallafall slutat blomma och istället gett ifrån sig lite frukt.

 

 

Det här är fläderbär. På sommaren gör jag fläderblomssaft och nu på hösten ska jag göra både fläderbärssaft och fläderbärsmarmelad. Kanske slår jag till och gör lite grevinnesylt också eftersom jag fick hem så mycket äpplen hemifrån sist.


kärleksförklaring

Den här helgen är speciell för den är vigd åt något alldeles särskilt roligt. Nämligen styrelsemöte. Du kanske inte tror att det är roligt att sitta i en styrelse. Att det är mest formalia och tråkiga frågor som behandlas. Men du skulle bara veta hur roligt det är att få sitta i en styrelse som den jag sitter i. Hur fantastiskt är det inte att få prata om frizon och drömma om kommande festivaler? Hur fint är det inte att höra om alla ungdomar som åkt utomlands med step out och som fått sina liv påverkade och förvandlade? Men framförallt så är det så spännande att få sitta och prata om hur vi vanliga människor på olika sätt kan få vara med och bidra till att Jesus efterföljs runt om i landet. Prata om strategier, om alla bra verksamheter och om hur vi ännu mycket mer kan stötta alla ungdomsledare ute i landet som gör ett sjukt bra jobb.

Visst kan det ibland finnas inslag som är tråkiga. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av siffror. Men det spelar liksom ingen roll det heller. För siffrorna betyder något annat i slutändan. Det betyder tid, möten, relationer och på lång sikt förändring.

En helg att se fram emot alltså!

room with a view



Jag bor på en innegård. Det get mig det bästa av två världar. Från köket ser jag ut på vackra gamla hus som ger en skön storstadskänsla. Men från mitt rum ser jag ut över en prunkande grönska. Det är väldigt fint det.




Grönskan och ljuset som kommer in genom fönstret är magiskt.




Det är fridfullt.

frizon återblick

Det finns en vecka på året då allt är på topp. De senaste tio åren har det nästan blivit en del av min tideräkning, innan och efter frizon varje år. Inför festivalen fylls det på med arbete och idéer på hur man kan göra saker bättre, större och ännu roligare.

 

I år fick jag vara med och arbeta ihop secondhand butiken också. Inte egentligen vad jag hade velat prioritera tidsmässigt. Men det är ju sjukt kul o gå igenom stora klädhögar och se om man hittar något speciellt.

Sen var det skönt att inte behöva ha hand om butiken under veckan. Den blev så fin och så bra utformad i år!




Verkstan var luftigare i år rent utrymmesmässigt. Men vi hade mer folk än tidigare. Väldigt roligt!

Och Designmarknaden växer, vi hade mer än dubbelt så många försäljare i år jämfört med förra året. Väldigt roligt och myvket fint utbud!

Bland annat kunde man hitta produkter från yosofinedesign. Det finns några saker kvar. Ska försöka lägga upp dem här inom kort.

 

 

 


i helgen har jag

Passat mitt 1 åriga brorsbarn. En hel dag hängde vi och det gick så bra trots att det var över en månad sedan vi senast setts. Vi gick på promenad (så han kunde sova och jag kunde be). Gick och handlade mat och shoppade på loppis. Han har även sorterat stenar och även gjort om fördelningen av redskap i mammas kök. En ordningsam kille det där som städar upp efter sig och gömmer undan leksaker och saker han lekt med.

Plockat kantareller och blandat dem med köpta så vi kunde göra en riktigt lyxig kantarelltoast som vi festade på under fredagskvällen.

Plankat in på dyr guidetur på östasiatiska muséet där vi såg en del av Terrakotta Armén. Familjen kan vara hetsig ibland och framförallt stå på sig när man tror sig veta något. Även om det vi tror vi vet är fel. Vi räknade med en guidadvisning på den biljett vi köpt en månad i förväg. Men det visade sig vara dåligt informerat på hemsidan. Men det fick ju vi reda på först efteråt när vi följt med den guidade turen. Det gav oss många skratt resten av dagen.

Ätit en god lunch på Moderna Muséets restaurang. De hade ett riktigt fint salladsbord med världens godaste bröd. Och utsikten över östermalm den satt fint.

Tagit den traditionsenliga glassen i gamla stan. Nygräddade våfflor och supergod glass det är en fin sommartradition det.

Åkt pendeltåg med hela familjen. Vet inte om det någonsin hänt tidigare?!

Stickat på min halsduk, den är nästan klar. Jag kommer dock få repa upp den och göra om en bit men jag tror det kommer bli riktigt bra tillslut. Man får bara inte ha för bråttom. Och än så länge håller ju värmen i sig...

Fått en afrikakarta i huvudet. Vi har en karta hemma gjord av gamla mynt (som egentligen är stickor med olika stora piggar på båda ändarna). Denna sitter tryggt uppe på väggen men jag tog risken att låta brorsbarnet leka med den så att kartan ramlade från spiken och spetsade min panna. Äsch det blev ett litet hål i huden bara och en bula iförsig.

Tagit mig friheten och möjligheten till en förmiddagslur, går man upp 6.00 för att ta hand om brorsbarnet så har man rätt till 1,5 timmes sömn på förmiddagen anser jag.

Ja det och mycket mer har jag hunnit med denna helg hemma hos mina föräldrar.

ända sen jag var liten

Har jag hållt på och möblerat om mina rum. Och alltid kommer det av en liten fixidé som flyger in i hjärnan. Ibland helt utan förvarning eller sammanhang. Den här helgen har jag visserligen pratat inredning med min lillebror men inte trodde jag att flugan skulle bli så energisk inom mig. Det enda jag kunde tänka på, på vägen hem var hur jag skulle få till ommöbleringen. Ifall centimetrarna var på min sida eller inte. I mitt huvud verkade allt stämma.


Väl hemma hittade jag inte min måttstock så jag fick använda måttbandet jag har när jag syr. Det gick sådär att mäta. Jag fick plussa ihop en massa smådelar eftersom måttbandet bara är 150cm långt. Och det gick inte att komma så nära väggen. Hur jag än mätte så verkade det fattas ungefär 10cm för att planen skulle bli verklighet. Det var bara det att fixidén inte kunde lämna hjärnan.


Efter jobbmötet på eftermiddagen och fikastunden efter det så drog jag igång. Sådär vid sjusnåret. Det är tunga möbler som skulle flyttas. Många böcker, och kläder som skulle läggas/hängas ut för att jag skulle lyckas med konststycket att möblera om själv. När jag satte möblerna så som de stått hade jag mina föräldrar till hjälp och då var det fortfarande väldigt tungt. Så egentligen var hela planen idiotisk. Och tänk på min rygg.


Men av någon anledning så kan såna här ommöbleringar ge övernaturlig styrka. Skåpet som tidigare varit så tungt att vi var tre som drog och bar det kunde jag lätt, med hjälp av ett par gamla jeans, flytta till den nya positionen. Och sådär höll jag på möbel för möbel.


Mitt i kändes det hemskt. Centimetrarna räckte inte till det jag hade tänkt. Jag var tvungen att göra om lite. Och det var hur stökigt som helst i rummet. Och klockan började bli mycket. Varför i allsin dar?!!!


Men jag bestämde mig för att slutföra. Flugan i min hjärna kunde inte ge sig. Det kunde bli så bra. Så jag fortsatte att bära böcker, dammsuga golvet, flytta möbler. Och tillslut efter ca 3 timmar så hade jag möblerna på de nya platserna. Med ett resultat som jag verkligen gillar. Det finns fortfarande en hel del att slipa på men grovjobbet är gjort.

Och den pirrande känslan av att få prova på nya möjligheter, se om idéerna jag fått bär hela vägen kunde till slut läggas till en belåten känsla av att det gick. Jag fick till den bästa lösningen för rummet.


För den här gången....

temavecka

Det händer med jämna mellanrum att jag har temaveckor med Gud. Inte så att jag går och planerar in temaveckorna själv i min kalender. Utan det är Gud som för mig in på olika områden där jag behöver vistas. Ibland kan det handla om något jag behöver göra upp med. Något som behöver läkas eller bara det faktum att jag behöver lära mig att lita på Guds ord. Lära mig vem Gud är eller vem jag är i Hans ögon.

Det som kännetecknar dessa temaveckor är ofta att allt handlar om just det ämnet under en period. Alla tv-program jag ser, alla texter jag läser, när jag spontant slår upp bibeln så handlar det om samma sak. Ja kort sagt överallt möts jag av samma budskap som går i det tema som för tillfället gäller. Jag tror inte jag är unik i dessa temaveckor. Du har dem säkert också, du kanske bara inte har lagt märke till det? Kanske inte identifierat vad känslan av att allt verkar handla om en sak kommer ifrån?

Jag är kanske barnslig som tänker att det är Gud som ger mig temaveckor. Men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Jag har lärt mig att uppskatta dessa veckor/perioder och ta tillvara på dem. Även om de kan vara jobbiga (som den jag har just nu). För jag vet att det här jobbiga som jag behöver tänka på och bearbeta kommer att gå över till en tacksamhet när jag är på andra sidan. För jag är helt övertygad om att det finns en andra sida. Då blir dessa temaveckor till möjlighet att läka och mogna som människa. Och jag lär ofta känna Gud på ett nytt sätt.

En bön jag bett den här sommaren på uppmaning av Wilfrid Stinissen är den här " Fader, Du vet vad som är bäst för mig. Fyll min längtan med Din Helige Ande". Det känns som att det är det enda jag kan be ibland. Och det känns så hoppfullt att ha det som enda bön.

vardagsunderhållning

Det sitter kvar en extrem trötthet i min kropp sen förra veckans förkylning. Jag är fortfarande inte helt kry men bättre än jag var då. Jag har ikväll jobbat mitt första cafépass för hösten. Det är både jobbigt och spännande. Jobbigt därför att man måste dra igång maskineriet igen efter en lång sommar av slappande och ledig tid. Spännande därför att varje termin kommer med nya händelser, nya ungdomar att lära känna, nya uppgifter och utmaningar. Jag står beredd och redo att möta vad som än kommer.

Jag hoppas det blir nåt bra. Vore skönt med lite nedförsbacke.

Men tills dess, och medan livet rullar på så finns det några sköna sysselsättningar som jag lagt mig till med. Rachel Zoe superstylisten från Hollywood med egen ordbok.


Jag roas av dem och inspireras av alla snygga outfits och accesoarer. Jag har börjat fundera på vad stipendiet jag vann ska gå till. Och jag tror att en lödpenna kanske kan vara ett nytt tillskott i min verkstad. Då kan jag löda ihop smycken och gå loss på allt möjligt skrot! Det kan ju bli hur bra som helst! (Bilden är hämtad härifrån)

En annan rätt så ny underhållning är den här sidan. Det är roligt att sitta och fantisera över hur man resonerade innan man tog fotot. Det är bara för roligt ibland. Som tex den här bilden:


soffliggare

Två dagar efter frizon och mitt hjärta bubblar fortfarande av inspiration. Det är många tanketrådar jag håller på och nystar på nu. Kommer nog bli en hel del inlägg till om dessa. Men inte just nu.

Just nu är jag genomförkyld och helt orkeslös. Inspirationen bubblar och jag vill städa och fixa och få mitt hem levande. Men nysningarna liksom skrämmer iväg all ork. Nu kokas det soppa och jag har förberett min soffa för ytterligare en dag nedbäddad i den. Jag har lagt fram boken "Fortfarande Alice" av Lisa Genova som jag försökt läsa de senaste veckorna. Jag pallar inte att läsa så mycket åt gången för det är mycket att ta in. Men den är väldigt väldigt bra. Den beskriver på ett trovärdigt och sansat sätt hur en person drabbas av sjukdomen alzheimers och hur det berör familj och anhöriga på olika sätt. Tyvärr väldigt relevant i mitt liv just nu.

Det här med att ta en dag i taget och fästa mina ögon på Jesus har blivit en överlevnadsstrategi. När livet vill slå omkull allt under mina fötter.

Jag vet att det är en verklighet. Att Gud bär. Att Han står kvar i alla lägen.

Det är en skön vägg att vila mot.


mitt i frizon

Nu har det gått 1,5 dag av festivalen frizon. Namnen är temat för festivalen i år. Vi lär känna Gud genom Hans namn. Under sommaren har jag funderat mycket på det här med vår Gudsbild och vad den gör med våra liv. Hur vår bild av vem Gud är och vad Han kan göra, präglar vilka möjligheter vi ser för oss själva och vår omvärld. Ju mindre Gud är desto mindre möjligheter och utrymme för förändring. Och förändring är ofrånkomlig där det finns liv. Finns det ingen förändring finns det inget liv. Eftersom liv innebär rörelse och växtkraft.

Det bubblar av liv på festivalen. Det myllrar av människor och ljudnivån är ibland smärtsam. Men det är så behagligt att vara där mitt i allt detta brus. Därför att det är så levande. Och så friskt.

Jag tror att det bästa vi kan göra för oss själva i våra liv är att lära känna Gud ännu mer. Och det allra bästa sätt att göra det på är att läsa Bibeln. När vi läser i bibeln om vem Gud är, vad Han säger och vad Han sände Jesus för att göra. Då är den största utmaningen och den ständiga övningen den att tro på det som står. Att våga lita på att de ord som beskriver Gud inte ljuger utan bär på sanning och visdom. Många gånger är det som att gå på vatten. Gå rakt ut i det helt otänkbara och svåra. Gå rakt ut trots att det går emot allt sunt förnuft.

Men det är också då. När vi vågar kliva utanför vår egen trygga zon. Som Gud får utrymme att visa vem Han är. Konkret, påtagligt rakt där vi är.

snart är det frizon

Det är full förberedelse nu. Den här veckan har vi haft planering och uppstart i cafét. Jag har målat om väggar och satt upp gardinstänger och nya gardiner tillsammans med mina kolleger. Tillsammans har vi pratat om arbetet som ligger framför oss i höst. Men innan dess så är det något av det bästa jag vet som kommer hända. Frizon! Och det är om mindre än en vecka. Det har varit årets höjdpunkt i stort sett i 10 år för mig. I år har jag ansvar för Designverkstad och Designmarknad. Jag kommer även tillverka konstverk under gudstjänsten på lördagskvällen och medverka på nåt panelsamtal. Jag hoppas få lära känna många nya spännande människor. Lyssna på inspirerande musik och talare. Och hänga extremt mycket med Gud.

Jag vill ju hävda att frizon är kyrkans framtid. Där skapas förutsättningar, relationer och nya sätt att tänka församling och kristen gemenskap. En mångfald med Jesus i centrum.

Kärleksfullt sopat golv i stallet. Undrar vilka konstverk som väntar oss i år!


glassigt

Jag har varit i Riga ett par dagar och har därför vilat från internet och bloggande och allt möjligt annat som finns här i Sverige. Jag har svettat bort flera liter vätska och sett otroligt många fina men förfallna hus.
Jag har även med mig en fotosamling av all gatukonst jag stötte på under min korta men intensiva resa. Bilder utlovas en annan dag. Nu bränner jag bilderna på skiva eftersom det blivit något knas med minneskortet.
Imorgon åker jag vidare till min nya lägenhet. En vecka kvar på semestern och hemmet ska göras iordning.
Veckan kommer även bjuda på många goda vänner. Så tacksam att jag är rik på såna.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0